Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bosnien - Historia - Boso - Bosporanska riket - Bosporen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Boso—Bosporen
584
Det dröjde dock länge, innan någon
frihetsrörelse uppstod bland de kristna bosniakerna,
varemot Mahmud II :s och hans efterträdares
reformpolitik framkallade upprepade resningar av
muhammedanerna från senare hälften av
1820-talet till 1851. De kristnas läge var fortfarande
svårt, och 1875 utbröt i Hercegovina ett häftigt
uppror, som spred sig till B. och som turkiska
regeringen ej förmådde undertrycka. Efter det
i viss mån härigenom framkallade rysk-turkiska
kriget 1877—78 bestämdes på Berlinkongressen
1878, att B. och Hercegovina skulle besättas och
förvaltas av Österrike-Ungern. Ockupationen
mötte starkt motstånd av muhammedanerna men
fullbordades i okt. 1878.
De ockuperade provinsernas förvaltning
uppdrogs (efter ett uppror 1881—82) åt B. v. Kållay,
vars kraftiga styrelse (1882—1903) medförde
stora framsteg i ordning och välstånd. Arbetet
för B:s ekonomiska utveckling fortsattes i
Kål-lays anda av dennes efterträdare (1903—12) som
österrikisk-ungersk riksfinansminister och ledare
av B :s förvaltning, baron Buriän. Då efter den
ungturkiska statsvälvningen 1908 Turkiet tycktes
vilja återuppliva sina gamla anspråk på B., som
nominellt stod under sultanens suveränitet,
proklamerade österrikisk-ungerske utrikesministern
Aehrenthal 5 okt. 1908 B :s och Hercegovinas
införlivande med österrikisk-ungerska monarkien
samt vann efter en med europeiskt krig hotande
kris 1909 först Turkiets godtagande av
förändringen och sedermera även stormakternas
samtycke. De båda annekterade provinserna erhöllo
17 febr. 1910 en av kejsaren-konungen
oktroje-rad författning, som gjorde dem till ett enhetligt
förvaltningsområde under en landsregering i
Sarajevo. Denna sorterade under den gemensamme
österrikisk-ungerske riksfinansministern. En
lantdag upprättades och erhöll begränsad lokal
lagstiftnings- och beskattningsrätt. Nationella och
religiösa motsatser vållade ofta stormiga scener
vid lantdagsförhandlingarna. Samtidigt växte
även i B. den storserbiska rörelsen, och den ledde
28 juni 1914 till mordet i Sarajevo på
tronföljaren ärkehertig Frans Ferdinand och hans gemål.
Attentatet blev den direkta anledningen till 1 :a
världskrigets utbrott. B. liksom Hercegovina
avträddes i fredssluten av Österrike och Ungern och
ingingo i den nya jugoslaviska monarkien. Efter
2:a världskriget bildar B. tills, m. Hercegovina
en delstat i den under Titos ledning stående
federativa jugoslaviska republiken.
Boso, konung av Burgund (d. 887), svåger
till konung Karl den skallige av Frankrike.
Stiftade 879 det nyburgundiska el. cisj uranska riket
(se Burgund).
Bosporänska riket omfattade landet på båda
sidor om nuv. Kertj sundet, det s. k. Kimmeriska
Bosporos. Dess viktigaste städer voro
Pantika-paion (Kertj) och Theodosia (Kaffa) på
sundets v. sida. Befolkningen bestod i städerna av
grekiska kolonister, på landsbygden av infödda
jordbrukare och vid gränserna av skytiska
nomader. Riket grundades omkr. 480 f. Kr.,
omfat
tade urspr. blott Pantikapaion med närmaste
område och stod i vänskaplig förbindelse med
atenarna, som fingo stora privilegier i fråga om
spannmålsutförseln. Från 438 f. Kr. härskade
där spartokidernas ätt. Den siste härskaren av
denna, Pairisades, inkallade no f. Kr. till hjälp
mot skyterna konung Mithridates VI av Pontos.
Då Mithridates förlorat sitt rike till romarna,
gåvo de det bosporanska riket åt hans son
Farna-kes (63 f. Kr.). Denne stupade år 47 i strid mot
sin upproriske måg Asandros, som sedan
regerade i 29 år. Lydkonungar under Rom av
Asandros’ ätt regerade därefter in på 300-talet, då
riket förenades med Öst-Rom. Det intogs slutligen
jämte hela Krim av kazarer och mongoler.
Bosporen (grek. bo’sporos, lat. bo’sporus,
”bo-skapsvad”), det från Svarta havet till
Marmara-sjön i s. v. riktning ledande sund, som skiljer
Europa från Mindre Asien. Dess längd är 32
km, bredden växlar mellan 0,6 km och 3,3 km
med ett djup från 50 till 121 m. B. öppnar
avlopp för de stora och vattenrika floder, som
utfalla i Svarta havet (Donau, Dnjepr, Don, Kuban
m. fl.), och dess vatten flyter mot Marmarasjön
med en strömstyrka av 4—10 km i timmen. Själv
gör den med sitt slingrande lopp och sin ringa
bredd för övrigt intryck av en stor flod och bildar
en lätt farbar, trygg och ständigt öppen
seglings-kanal för de mest djupgående fartyg. Stränderna
erbjuda med sina vackert formade berg intill
250 m höjd, sina dalar, beskuggade av lager,
plataner och cypresser, sina många slott, ruiner,
palats och byar en vacker och fängslande
anblick. Vid s. inloppet vid Gyllene hornet på den
europeiska sidan ligger Istanbul och mitt emot
på Asiens kust Üsküdar (Skutari). Geologiskt
sett är B. av mycket ung ålder. — Hette i
forntiden Trakiska Bosporos till skillnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
