Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boskillnad - Bosna - Bosnien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Bosna—Bosnien
582
farande äldre giftermålsbalken är tillämplig) och
(för under nya giftermålsbalken lydande
äktenskap) denna balks 9 kap. Om makarna därom
äro ense, äga de utan vidare vinna boskillnad.
Slutpunkten på det inledda förfarandet bildar
bodelningen (skiftet). B:s förnämsta
rättsverkningar kunna angivas så, att all egendom blir
enskild, egendom, som förvärvas efter
ansökningen, genast och äldre egendom i och med
delningen; vad angår äktenskap under äldre
giftermålsbalken tillkommer ytterligare, att hustrun
själv äger förvalta sin egendom, att make ej
ansvarar för gäld, som andra maken gör efter
ansökan om b., samt att makarna var för sig
kunna försättas i konkurs. Urspr. sammanföll b.
med undanskiftande i konkurs; först småningom
har den fått en självständig uppgift.
Bo’sna. 1) Serbokroatiska och turkiska namn
på Bosnien. — 2) Flod i Bosnien, biflod fr. h.
till Sava; 200 km lång.
Bo’snien, serbokroat. och turk. Bosna, landskap
i v. Jugoslavien, gränsar i n. till
Kroatien-Sla-vonien, i ö. och s. till Serbien och Hercegovina,
i v. till Dalmatien. Tills, m. Hercegovina
omfattar B. 51,564 km2 (B. ensamt 42,058 km2) med
2,6 mill. inv. (B. ensamt 1,7 mill.). Huvudstad:
Sarajevo (120,000 inv.). Gränsen mellan B. och
Hercegovina dragés i allm. längs Narentadalens
n. rand. Gränsflod mot Serbien är Drina, mot
Slavonien-Kroatien Sava—Una. Längs
Dalma-tiens gräns gå Dinariska alperna i n. v.—s. ö.
riktning; deras förgreningar (p 1 a n i n a) fylla
landet. Området, i synnerhet i v., är ett typiskt
karstlandskap. Högsta punkten i B. är Vranica,
2,107 m. Dalgångarna vidga sig stundom till
s. k. pol jer med jämn botten. Poljerna ha
bördig jord, karstområdet i övrigt är till stor
del ofruktbart och öde, och först ö. om Bosna
vidtaga de skogrika delarna av landet. B.
bevattnas, förutom av gränsfloderna, av Savas
bifloder Una, Vrbas och Bosna. — Invånarna i B.
äro övervägande serbo-kroater och tala serbiska;
trosbekännelsen däremot är skiftande med 46%
grekisk-ortodoxa, 33 °/o muhammedaner och
20% katoliker. B. uppvisar alltjämt många
ålderdomliga drag, en följd av dess ställning som
islams västligaste utpost. Städerna äro ofta
muhammedanska anläggningar med moskéer och
minareter sida vid sida med grekiska och
romersk-katolska kyrkor. I de katolska trakterna
äro franciskanklostren sedan gammalt andliga
medelpunkter. Huvudnäring är jordbruket. Majs,
vete, havre och korn, sockerbetor, tobak och vin
odlas; rikaste jordbruksområdet är kring
Ban-jaluka i n. v. B. Fruktodlingen är högt
uppdriven; särsk. spelar plommonodlingen stor roll. I
n. och n. ö. idkas ganska omfattande svin- och
nötkreatursavel. I magrare trakter hållas får och
getter. En ganska livlig träförädling har
utvecklats, och bergsbruket ger bl. a. järnmalm,
brunkol och bergsalt. I övrigt är industrien
obetydlig. Landskapet är rikt på mineralkällor.
Hemslöjden står sedan gamla tider högt (mattor,
vapen m. m.). Exporten omfattar främst timmer,
Marknadsbild från Bosnien.
boskap, spannmål och plommon. Av B :s
järnvägar går den viktigaste linjen från Brod i
Sla-vonien till Sarajevo och därifrån över
Herce-govinas huvudstad Mostar ned till kusten vid
Dubrovnik. Flertalet övriga banor äro
smalspåriga. Floderna äga huvudsaki. betydelse som
flottleder.
Historia, Urspr. bebott av illyriska stammar,
erövrades B. av romarna, lades först till
Illyri-cum och tillhörde sedan prov. Pannonien och
Dalmatien. På 600-talet befolkades det av slaver.
I politiskt avseende lydde B. under medeltiden
först under östgoterna, Östromerska riket,
kroatiska och serbiska furstar och någon tid under
egna baner men kom fr. o. m. u oo-talet i mer
el. mindre starkt beroende av Ungern. På
1300-talet höjde sig B. till större makt och
självständighet under banen Stefan Kotromanitj (d. på
1350-talet) och hans brorson Stefan Tvertko
(d. 1391), vilken efter betydande erövringar lät
kröna sig till konung av Serbien och B. (omkr.
1376). Hans efterträdare behöllo kungatiteln,
men deras rike försvagades hastigt under inre
strider samt började även utsättas för infall och
inblandningar av turkarna, vilka slutligen 1463
intogo landet men först efter långvariga strider
med ungrarna (till 1528) lyckades befästa sin
erövring. Största delen av adeln övergick till
islam för att få behålla sina gods och rättigheter,
och dess exempel följdes av en del av det lägre
folket. De övriga utsattes för ett tungt förtryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
