Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostadspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601 Bostadspolitik 602
ministrerade s. k. barnrikebyggandet, vilket
igångsattes år 1935 i enlighet med ett av
bo-stadssociala utredningen framlagt förslag. För
detta ändamål hade vid utgången av 1942
anslagits sammanlagt 93 mkr i b o s t a d s a
n-skaffningslån samt 20 mkr i årliga
hyresrabatter, s. k. familjebidrag. Antalet
lägenheter, för vilka lån vid samma tid beviljats,
uppgick till över 12,000, varav 5,300 egnahem.
Detta innebär, att i städerna över hälften men
på landsbygden fortfarande endast en bråkdel av
behovet för av trångboddhet och annan
bostads-nöd lidande barnrika familjer blivit tillgodosett.
Enl. nuv. bestämmelser finnas tre låneformer:
egnahemslån och förbättringslån (för
enfamiljshus) samt tertiärlån (för flerfamiljshus).
Kapitalsubvention kan dessutom beviljas i form av
s. k. tilläggslån. Statsbidrag utgår vidare för
anordnande av pensionärshem. Egnahemslån kan
erhållas upp till 90% av den godkända
tomt-och byggnadskostnaden. Amorteringstiden är vid
nybyggnad 25 år, eljest kortare.
Kapitalsubvention i form av ränte- och amorteringsfri del av
lånet lämnas (vid nybyggnad av enfamiljshus
4,000 kr.). För mindre genomgripande
förbättringsarbeten utgår efter behovsprövning
förbättringslån, vilket kan vara ränte- och
amorteringsfri tt. Det beviljas till högst 90%) av den
godkända förbättringskostnaden och får utgå med
högst 4,000 kr. för enfamiljs- och högst 6,000
kr. för tvåfamilj shus. Tertiärlån beviljas
enskilda bostadsföretag upp till 85% (undantagsvis
90), till kooperativa 95% samt kommunala och
allmännyttiga företag 100 °/o av fastighetens
av-kastningsvärde. För att delvis kompensera
bygg-nadskostnadsstegringen efter 1939 kunna även
till-läggslån beviljas.
Under 1930-talet intensifierades starkt den på
landsbygden inriktade b., vilken tidigare
försummats, delvis beroende på att bristerna i
landsbygdens bostadsstandard, trots att de i flera
avseende äro väsentligt större än i städerna, icke
framträda i samma koncentrerade och därför
uppseendeväckande form som i tätorterna med
deras samlade bebyggelse. På grundval av ett
förslag av bostadsutredningen för landsbygden
igångsattes enl. beslut av 1933 års riksdag
bo-stadsförbättringsverksamheten, vilken
administreras av Egnahemsstyrelsen, senare
Bostads-styrelsen. Under åren 1933—42 ha anslagits
tillhopa 79,5 mkr för bostadsförbättring
s-bidrag, 25,5 mkr för nybyggnadslån
och (sedan 1939) 15,5 mkr för
förbättring s 1 å n. Samtliga lån och bidrag utgå med
högst 80% av kostnaden samt kunna numera,
oavsett benämningarna, användas för såväl
ny-som ombyggnader, inklusive förbättring av
vattentäkt, införande av vatten och avlopp samt
elektriska installationer. Särskilda bidrag, enl.
något avvikande grunder, beviljas också för
fiskarbostäder, sjöbodar o. d., huvudsaki. i
Norrland. Nybyggnadslånen, som helt skola amorteras
och förräntas, äro vanl. kombinerade med
förbättringsbidrag. Förbättringslånen äro räntefria
under tio år, varefter ränta utgår å oguldet
belopp, vilket enl. amorteringsplanen då icke skall
överstiga halva den ursprungliga lånesumman.
Då det visade sig, att verksamheten endast i
obetydlig grad kom lönebostäder tillgodo,
infördes en särskild låneform för lantarbetarbostäder,
för vilket ändamål under åren 1935—42
anslagits 7,5 mkr. Dessa lån äro konstruerade
ungefär som förbättringslånen, men dessutom kan
erhållas ett bidrag på 300 kr, om lägenheten
förses med vatten- och avloppsledning samt
anordningar för central uppvärmning, samt ett
lika stort bidrag, om bostaden innehåller minst
3 rum och kök.
Den av stat och kommun vid olika tillfällen
främjade bostadskooperationen har ofta
utnyttjats som privatekonomisk företagsform av
enskilda företagare. I vissa fall, särsk. under
1920-talet, ha härvid vissa osunda
spekulationstendenser gjort sig gällande, vilket föranledde
statsmakterna att åstadkomma en mera ingående
reglering av rörelsen genom den 1930 antagna lagen
om bostadsrättsföreningar. Vad hyresmarknaden
beträffar, har förhållandet mellan hyresvärd och
hyresgäst tidigare huvudsaki. reglerats genom
kontrakt, som oftast upprättats enl. av
fastighetsägareparten fastställda formulär. Den 1939
antagna hyreslagen avser bl. a. att åstadkomma en
bättre balans mellan de båda parternas
skyldigheter och rättigheter. En av krisförhållandena
betingad, mera ingående reglering åstadkoms genom
1942 års lagar om hyresreglering samt om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt.
Hyresregleringslagen, som automatiskt gäller i alla
städer, köpingar och municipalsamhällen med
minst 2,000 invånare, innebär priskontroll av
hyror samt möjlighet till ogiltighetsförklaring av
uppsägning samt tvångsförlängning av
hyresavtal. Individuella höjningar av den vid början
av 1942 gällande grundhyran få ske endast i
vissa fall och då blott efter medgivande av lokal
hyresnämnd. I nybyggda fastigheter skall
grundhyra fastställas av hyresnämnden. Denna skall
också övervaka, att de under kristiden utgående
höjda värmeersättningarna icke användas för
maskerade stegringar av grundhyrorna. Generell
höjning av hyresnivån kan ske endast efter
tillstånd av K.m:t el. Statens hyresråd.
Trots att särsk. under sista årtiondet betydande
ansträngningar gjorts för att förbättra
bostadsförhållandena, kvarstå alltjämt många problem
olösta. Sålunda har ”ettrumsstandardens” stora
utbredning endast obetydligt begränsats.
Landsbygdens vatten- och avloppsfråga har ännu icke
varit föremål för några tillräckligt verksamma
åtgärder, men omfattande åtgärder planeras för
en kommande arbetslöshetskris. Mycket litet har
gjorts för sanering av sådana äldre stadskvarter,
som lida av utpräglade hygieniska och
stadsplane-mässiga brister. På gr. av folkökningens
avtagande kommer denna fråga att få ökad betydelse.
Den småningom avtagande hushållsbildningen
måste också öka angelägenheten av att den
lokala byggnadsverksamheten planeras under nog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
