Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostadskredit - Bostadspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599 Bostadspolitik 600
lämna sådana mot bunden ränta. Numera lämnar
staten b. i olika former (se Bostadspolitik).
Bostadspolitik omfattar alla de statliga och
kommunala åtgärder, vilka åsyfta en höjning av
bostadsstandarden och en förbilligad
bostadsförsörjning. Till b. höra bl. a. stadsplanering,
kontroll av ny- och ombyggnadsverksamhet,
bostadsinspektion, slumsanering, åstadkommande av
förbättrad bostadskredit genom anordnande av
statliga, kommunala el. halvoffentliga
bostadsfinan-sieringsorgan, subventionsverksamhet, avseende
barnrika familjer el. folkpensionärer, som på gr.
av låg inkomst el. stort barnantal icke med egna
medel kunna uppnå en tillfredsställande
bostadsstandard, upplysningsverksamhet för
åstadkommande av förbättrade bostadsvanor, reglering av
hyra och hyresavtal, utjämning av
byggnadskon-junkturer och -säsonger samt andra åtgärder för
sänkning av byggnadskostnaderna,
rationalisering av formerna för fastighetsägandet, bl. a.
genom användande av tomträttsinstitutet samt genom
stöd åt bostadskooperation och egnahemsrörelse.
B. inriktades i början väsentligen på städerna,
där det sammanträngda byggnadssättet tidigast
gjorde behovet av kontroll uppenbart, särsk. med
hänsyn till brandfaran, vattenförsörjningen,
av-fallsproblemet och epidemiriskerna. Den
explosionsartade stadsexpansionen under 1800- och
1900-talen medförde också ofta bostadsbrist samt
stigande hyror och fastighetspriser. Äldre tiders
byggnadsförfattningar avsågo huvudsaki.
brandfaran. Kontrollen utvidgades emellertid genom
1907 års stadsplanelag, 1917 års
fastighetsbildningslag samt genom 1931 års byggnadsstadga
och stadsplanelag. Enl. de nu gällande lagarna
— 1917 års fastighetsbildningslag samt 1947 års
byggnadslag och byggnadsstadga — har all
nybebyggelse blivit i detalj reglerad. Äldre
bebyggelses anpassning till stadsplan sker
däremot i regel endast, i den mån som ägarna
finna förmånligt att ersätta densamma med
nybyggnader el. företa större
ombyggnadsarbeten. Dylik s. k. självsanering försiggår
mycket långsamt. Den första ordnade
bostadsinspektionen inrättades i Stockholm 1906.
Ännu 1934 funnos endast 34 städer, som hade för
ändamålet särsk. anställda heltids- el.
deltids-tjänstemän. Efter vissa 1936 genomförda
skärpningar i 1919 års hälsovårdsstadgas
bostadsbe-stämmelser torde dock antalet städer med ordnad
bostadsinspektion ha ökats, men organisationen
är ännu icke fullständigt genomförd. På
landsbygden är hälsovårdsnämnden ofta identisk med
kommunalnämnden. Endast i enstaka fall finnes
någon särskild bostadsinspektör. Enl. den vid
1935 års riksdag företagna omorganisationen av
distriktsvården skola emellertid de successivt
anställda distriktssköterskorna, jämte andra
uppgifter, även omhänderha bostadsinspektionen.
På gr. av de farhågor, som den starka
emigrationen väckte omkr. sekelskiftet, kom en av de
tidigaste statliga åtgärderna på
bostadsfinansieringens område att avse landsbygden. 1904
inrättades Statens egnahemslånefond. —
För tillgodoseende av tätorternas
primärkreditbehov inrättades 1909 Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, som
ersatte en 1865 tillkommen enskild institution,
Allmänna hypotekskassan för rikets städer.
Stadshypo-tekskassan har en statlig grundfond samt utger
egna obligationer för att finansiera den
låne-verksamhet, som de anslutna
stadshypoteksför-eningarna utöva bland sina medl. Lån lämnas
mot första inteckning, liggande inom 50%, i
vissa större städer 60%, av fastighetsvärdet. —
Ytterligare åtgärder vidtogos under och efter
1 :a världskriget, då bostadsproduktionen gick
tillbaka, så att flerstädes uppstod en svår
bostadsbrist, som gjorde sig kännbar långt in på
20-talet, varjämte hyresnivån tenderade att starkt
stiga. Under åren 1917—23 stöddes sålunda
bostadsproduktionen genom statssubventioner å
sammanlagt 29 mkr; avsikten var bl. a. att hejda
den höjning av hyrorna å nya lägenheter, som
kunde vållas genom de stegrade
produktionskostnaderna. Hyrorna i äldre lägenheter
kontrollerades samtidigt enl. den under åren 1917
—23 gällande hyresregleringslagen. Ur den för
sekundärkreditändamål inrättade Statens
bo-stadslånefond utlånades under åren 1920
—-30 sammanlagt 83 mkr mot kommunal garanti.
En mera permanent lösning av tätorternas
se-kundärkreditfråga åstadkoms genom den 1929
inrättade Svenska
bostadskreditkas-san jämte anslutna bostadskreditföreningar,
vilka organiserades med stadshypotekskassan som
mönster. Lån beviljas mot inteckningar, liggande
inom högst 75% av fastighetsvärdet; den
genomsnittliga lånegränsen är 68% för
flerfamiljshus och 50—60 % för egnahem. Redan före
tillkomsten av denna institution hade emellertid
vissa städer organiserat kommunal långivning i
olika former. Bl. a. utnyttjades härvid det 1907
införda tomträttsinstitutet, som dock nästan
endast kommit till användning inom vissa
förortsområden i Stockholm.
Sedan 1930-talet har en ny epok i den svenska
bostadspolitikens historia inletts. I början gällde
det främst att bekämpa arbetslösheten, men snart
trädde kravet på bostadsstandardens höjande i
förgrunden. Under loppet av 2 :a världskriget
tillkom dessutom nödvändigheten att trygga
bo-stadstillgången, som på gr. av sjunkande
bostadsproduktion och stark inflyttning flerstädes blivit
otillräcklig. För gynnande av
bostadsproduktionen i tätorterna, där verksamheten handhaves av
Statens byggnadslånebyrå och från 1949 av
Bo-stadsstyrelsen, ha under och efter kriget lämnats
billiga lån och subventioner i en rad former.
Tack vare dessa subventioner har man i
huvudsak kunnat förhindra, att de höjda
byggnadskostnaderna avsevärt påverkat hyror och
årskostnader i nya hus. Samtidigt har
byggnadsverksamheten stimulerats så mycket, att den
under vintern 1942—43 närmade sig den ovanligt
höga nivå, som kännetecknade slutet på 30-talet.
— Av mera direkt betydelse för
bostadsstandarden är det likaledes av byggnadslånebyrån
ad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
