Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourbon, ätt - Den franska linjen - Den spanska linjen - Den neapolitanska linjen - Den parmesanska linjen - Bourbon, 1. Karl (konnetabeln) - Bourbon, 2. Karl (den äldre, kardinalen) - Bourbon, Ile - Bourbon-l’Archambault
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
Bourbon—Bourbon 1’Archambault
646
Karl av B. (se nedan). Yngsta grenen, B.-V e
n-döme, delar sig i de kungliga husen B. i
Frankrike (med sidolinjer), Spanien och Neapel,
hertigarna av Parma samt linjerna Condé, Conti,
Montpensier m. fl.
Den franska linjen. Anton av B., hertig av
Vendöme (1518—62), blev 1554 ‘konung i
Na-varra. Hans son Henrik blev Frankrikes konung
under namnet Henrik IV (reg. 1589—1610).
Sonen Ludvig XIII (reg. 1610—43) hade två
söner, Ludvig XIV (reg. 1643—1715) och
Filip, hertig av Orléans, vilken blev stamfader
för linjen B.-Orléans. Ludvig XIV:s son,
Ludvig (’’le grand dauphin”), dog före fadern och
efterlämnade tre söner, av vilka en avled
barnlös. Louis (Ludvig), hertig av
Bour-gogne, den äldste av de båda övriga, dog 1712;
hans ende överlevande son var Ludvig XV
(reg. 1715—74). Den yngre sonen, hertig Filip
av A n j o u, blev som Filip V konung av
Spanien (reg. 1701—46) och grundade den
spanska linjen, huset B.-Anjou. Ludvig XV
efterträddes av sin sonson Ludvig XVI (reg. 1774
—92). Dennes bröder uppstego efter revolutionen
och Napoleons fall på franska tronen: först
Ludvig XVIII (reg. 1814/15—24), sedan
Karl X (reg. 1824—30). Den sistnämndes
andre son, Karl Ferdinand, hertig av
B e r r y, var fader till Henrik, greve av
Chambord, vilken sedan julirevolutionen 1830
av de franska legitimisterna ansågs som landets
rättmätige konung (”Henrik V”). Han dog
barnlös 1883, och de bourbonska tronkraven
övertogos då av Ludvig Filip, greve av Paris,
sonson till fransmännens konung Ludvig Filip av
grenen B.-Orléans. Efter grevens av Paris död,
1894, blev hans son Ludvig Filip Robert,
hertig av Orléans, fransk tronpretendent (d.
1926); han efterträddes som pretendent av sin
kusin Jean, hertig av Guise (d. 1939), och
denne av sin son Henri, greve av Paris (f. 1908),
”Henrik VI”.
Den spanska linjen grundades av Ludvig XIV :s
sonson Filip V, som efterträddes av sin son
Ferdinand VI (reg. 1746—59). Dennes
broder och efterträdare Karl III (reg. 1759—88)
blev stamfar dels för den ännu fortlevande
spanska konungaätten, dels genom sin yngre son
Ferdinand för den kungliga linjen i Neapel
(Båda Sicilierna). Från Filip V:s tredje
son, Filip, härstamma hertigarna av Parma.
Karl III:s äldste son, Karl IV, konung 1788,
avsattes 1808 av Napoleon. Hans son
Ferdinand VII var emellertid konung 1814—33. Han
efterträddes av sin dotter Isabella, som 1868
avsattes och 1870 abdikerade till förmån för sin
son, Alfonso, som dock först 1874 uppsteg
på tronen. Efter hans död, 1885, övergick
spanska kronan till hans postume son, Alfonso
XIII (d. 1941), som var Spaniens siste konung.
Av hans söner ingingo Alfonso (1907—38) och
Jaime (f. 1908) ej ståndsmässiga äktenskap, och
spansk pretendent blev därför Alfonsos tredje son
Juan, hertig av Asturien (f. 1913). Ferdinand
VII:s broder, don Carlos (d. 1855),
fram
trädde 1833 med tronanspråk, vilka sedan
upp-togos av hans avkomlingar; den siste manlige
bland dem var don Carlos’ sonsons son, don
Jaime (d. 1931).
Den neapolitanska linjen. Karl III (se ovan)
var konung av Neapel och Sicilien 1739—59; hans
efterträdare, sonen Ferdinand, fördriven 1806,
återkom 1815, antog 1816 titeln konung av Båda
Sicilierna och avled 1825. Efterträdarna, son efter
son, regerade: Frans I till 1830, Ferdinand II
till 1859 och Frans II till 1860, då landet
införlivades med konungariket Italien. Den sistn:s
brorson Ferdinand, hertig av Kalabrien (f. 1869),
är nuv. huvudman för linjen.
Den parmesanska linjen. 1748 fick Filip,
yngste sonen till Filip V av Spanien,
hertigdö-met Parma. Hans sonsons son Karl Ludvig
Ferdinand förlorade under revolutionen sina
besittningar, fick efter exkej sarinnan
Marie-Louises död hertigdömena Parma och Piacenza
men abdikerade 1849 till förmån för sin son
Karl III. Denne mördades 1854, och sonen
Robert (1848—1907), som efterträdde honom,
fördrevs av Viktor Emanuel, varefter
hertigdömena 1860 införlivades med konungariket Italien.
Nuv. huvudman är Roberts son Henrik (f.
1873).
1) Karl, greve av Montpensier, hertig av B.
(1470—1527); mest känd som konnetabeln
av B. Genom äktenskap med Suzanne av
Bourbon, universalarvingen inom ättens äldsta gren,
blev B. Frankrikes störste jordägare. Hans
lysande förtjänster om segern vid Marignano 1515
över de dittills såsom oövervinneliga ansedda
schweizarna ökade Frans I:s ynnest för honom.
Men då B:s gemål dog barnlös 1521, uppstodo
arvstvister med kungahuset. B. ansåg sig
förorättad och indrogs halvt mot sin vilja av Karl
V och Henrik VIII mot löfte om flera franska
provinser i en uppseendeväckande intrig mot
Frans, som konfiskerat samtliga hans egendomar
och sedan för sent erbjöd försoning. Efter en
äventyrlig flykt till Italien fördrev B., nu kejsar
Karls man, fransmännen där och bröt fram mot
Marseille men tillbakaslogs. I slaget vid Pavia
1525, där Frans tillfångatogs, anförde B. med
stor tapperhet en av honom själv värvad tysk
legohär. 1527 kommenderade han den
spansktyska här, som kejsaren sände mot Rom. Redan
då staden 6 maj intogs med storm, stupade B.
Litt.: A. Lebey, ”Le connetable de B.” (1904).
2) Karl, kallad (den äldre)
kardinalen av B. (1520—90), yngre broder till
konung Anton av Navarra, kardinal och påvlig
legat i Avignon. När konung Henrik III blivit
mördad, blev Karl, som i de tre Henrikarnas
krig slutit sig till Henrik av Guise, av det
katolska partiet i landet 1589 utropad till konung
under namnet Karl X. Han lyckades dock ej
hävda sin ställning mot sin brorson Henrik IV
och dog i fångenskap i Fontenay.
Bourbon, 11 e B. [il borbå’], äldre namn på
ön Réunion i Indiska oceanen.
Bourbon-l’Archambault [borbä’-larjäbå’],
fransk stad och badort i dep. Atlier, omkr. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
