Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourbon-l’Archambault - Bourbonnais - Bourbonne-les-Bains - Bourbonska familjefördraget - Bourboule, La - Bourchier, Arthur - Bourdaloue, Louis - Bourdelle, Antoine - Bourdelot, Pierre Michon - Bourdet, Édouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.647
Bourbonnais—Bourdet
648
km v. om Moulins, med två mineralkällor, kända
redan av romarna (Aquae Borvonis). B. vär
före Moulins residensort för grevarna av
Bourbon och har givit sitt namn åt deras ätt; i
närheten ruiner av ättens 1793 förstörda
stamslott. 2,000 inv.
Bourbonnais [borbånä’], en av Frankrikes
forna provinser, belägen mitt i landet och motsv.
nuv. dep. Allier och en del av dep. Cher.
Huvudstaden var Moulins. — 1327—1523
tillhörde det som hertigdöme ättlingarna av en
yngre son till Ludvig den helige. 1661
förlänades det till huset Bourbon-Condé, som behöll
det ända till franska revolutionen.
Bourbonne-les-Bains [borbå’n-lä-bä’], badort
i ö. Frankrike, dep. Haute-Marne, 48 km ö. s. ö.
om Chaumont; 3,000 inv. Tre varma hälsokällor
(koksaltkällor). Militärsjukhus.
Bourbonska familjefördraget, en mellan
Frankrike, Spanien, Neapel och Parma 15 aug.
1761 sluten överenskommelse, egentl. riktad mot
England, om att resp, regenter, alla av huset
Bourbon, skulle skydda varandras besittningar.
Bourboule, La B. [borbo’l], bad- och
kurort i dep. Puy-de-Döme i Auvergne, Frankrike;
c:a 1,300 inv. De arsenikhaltiga och radioaktiva
varma källorna begagnades redan av romarna.
Bourchier [båu’tjo], Arthur, engelsk
skådespelare, teaterledare (1863—1927). Redan som
student i Oxford spelade B. bärande
Shakespeare-roller, ss. Shylock, Falstaff o. a., debuterade i
London 1890, spelade sedan på nästan alla
betydande londonteatrar. Från 1900 var B. en tid
meddirektör för Wyndham’s Theatre och Garrick
Theatre och var sedan 1919 direktör för Strand
Theatre. B. var en uppburen
Shakespeareskåde-spelare med stora medel.
Bourdaloue [bordalo’], Louis, fransk
predikant (1632—1704), efter Bossuet den främste
andlige vältalaren under Ludvig XIV. Ingick i
jesuitorden, blev tidigt lärare i filosofi och
moral vid akademien i Bourges och ägnade sig
sedan åt predikoverksamhet, från 1669 i Paris,
där han upptog Bossuets mantel. 1685 verkade
han en tid i Montpellier för att omvända
protestanter. B. var en ovanligt nobel och sympatisk
personlighet.
Bourdelle [bordä’l], Émile Antoine, fransk
konstnär (1861—1929). Han studerade i Paris
för Falguière, påverkades sedan mest av Dalou
och Rodin och gjorde sig känd genom skulpturer
av kraftig och livfull karaktär, bl. a.
krigs-monumentet ”De stridande” i Montauban (1893
—1902), i hållningen måleriskt rörligt, och
genom monumentala byster och statyer. B. målade
även porträtt i pastell, övergick senare till
dekorativ skulptur och målning i bred, förenklad
stil och summariskt uttryckssätt med målningarna
i dämpad färgskala (dekoreringen av Théätre
des Champs-Élysées i Paris 1913)- Vidare
märkas monument över A. Mickiewicz, J. Moréas,
Carpeaux, segermonumentet ”Vierge” (1921) och
den mäktiga ryttarstatyn av general Alvear (för
Buenos Aires; utställd i Paris 1923). Genom
sina många elever utövade B. ett mäktigt infly-
A. Bourdelle: Den bågskjutande Herakles, 1909. Brons.
Waldemarsudde.
tande på utvecklingen inom skulpturen efter
Rodin. B. är väl representerad i Stockholms
Nationalmuseum av ”Ingres” (kolossalbyst),
”Apollo” och ”Coquelin” (huvuden) och ”Den
motsträviga gumsen” (bronsgrupp).
Bourdelot [bordlå’], Pierre Michon,
fransk läkare (1610—85). Han var läkare hos
prinsarna Henri och Louis av Condé, inkallades
av drottning Kristina på rekommendation av
Salmasius till Sverige och ankom hit i febr.
1652. B. vann snart drottningens ynnest; han
invigdes tidigt i hennes före hans hitkomst
fattade beslut att bli katolik och abdikera. Redan
i febr. 1652 blev han hovråd och livmedikus,
1653 skötte han som kabinettssekreterare en del
av hennes utländska korrespondens. Vid sin
avresa i juni fick han rika gåvor av drottningen,
som även åt honom utverkade abbotstiftet
Mas-say i Frankrike. Ännu på 1670-talet stod
Kristina i vänskaplig korrespondens med B. Från
hans motståndare härrör en i svensk historisk
tradition länge kvardröjande vrångbild av honom.
Bourdet [bordä’], Édouard, fransk
dramatiker (1887—1945). B. tog som satirisk
tecknare av parisiska typer och seder i de övre
samhällsskikten arvet efter R. de Flers och
gick från klarhet till klarhet utan att väja för
ömtåliga el. skabrösa motiv; hans flesta
komedier ha också spelats med framgång världen
runt. Han slog igenom med ”L’heure du berger”
(1922; ”Herdestunden”, 1923) och ”La
prison-nière” (1926; ”Den fångna”, uppf. i Sthlm
1928), som finkänsligt behandlar ett fall av
sap-fisk kärlek, för att i ”Vient de paraitre” (1927;
”Nyss utkommen”, uppf. i Sthlm 1929) svänga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
