Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bourget, Paul - Bourgogne - Bourgogne, Louis (Ludvig) - Bourgognekanalen - Bourgogneviner, Burgundviner - Bourgoin, Marie Thérèse Étiennette - Bourguignon - Bourguignons - Bourke, R. S. - Bourmont, Louis Auguste Victor - Bournemouth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Bourgogne—Bournemouth
654
med äktenskapsbrott, är huvudföremålet för hans
subtila analyser. Mer än mondän berömmelse
vann han genom sin 1889 utgivna roman ”Le
disciple” (sv. övers. 1925), vari han avsvor sina
gamla lärares moraliska indifferentism och mot
denna uppställde en nyvunnen etisk
konståskådning med starkt social och religiös betoning.
Boken fattades som stridssignal mot
naturalismen. Hans förnämsta romaner från nittiota-
let äro ”Physiologie
de 1’amour möderne”
(1890), en ”förförares
dagbok”, där en
världs-mannamässig ironi får
fritt lopp efter
Sten-dhals mönster, ”Un
coeur de femme” (1890;
sv. övers. 1911), ”La
ter re promise” (1892;
sv. övers. 1893),
”Cos-mopolis” (1893; sv.
övers, s. å.) och ”Une
idylle tragique” (1896;
sv. övers, s. å.). Den
verkliga
”omvändel
sen” kom först med ”L’étape” (1901); här, liksom
i ”Un divorce” (1905) och ”L’émigré” (1907), är
det den rättrogne katoliken och svurne
traditionalisten, en ”intellektuell emigrant”, som går till
rätta med det moderna samhällets andliga skavanker.
För tredje republikens eleganta dampublik har
han mer och mer blivit vad Octave Feuillet var
för andra kejsardömets; enstaka
kraftansträngningar, ss. ”Le démon de midi” (1914), förtaga
emellertid icke det allmänna intrycket av
schablonmässighet. — Litt.: Biogr. av F.
Jean-Desthieux (1922), L. J. Austin (1940), E.
Son-deregger (1942), H. J. M. Klerkx (1946).
Bourgogne [borgå’nj], en av Frankrikes
forna provinser, bildad ur det tidigare
hertig-dömet Bourgogne (Burgund; se d. o.), som
återgick till franska kronan 1529. Provinsen B. ägde
bestånd till 1789. Huvudstad var Dijon. B. är
nu delat på dep. Ain, Saöne-et-Loire, Cöte-d’Or
och Yonne.
Bourgogne [borgå’nj], L o u i s (Ludvig),
hertig av (1682—1712), sonson till Ludvig XIV,
son till ”le grand dauphin” och far till Ludvig
XV. Uppfostrad av Fénelon, som kuvade hans
vilda lynne, blev han sedan bigott och
osjälvständig. Som militär misslyckades han, och
nederlaget vid Oudenaarde 1708 tillskrevs hans
vankelmod. Han blev tronföljare vid faderns
död 1711. Hans gemål, Adélaide av Savojen,
tvenne söner och han själv avledo 1712.
Bourgognekanalen [borgå’nj-], förbinder
Seine med Rhöne, börjar vid sammanflödet av
Yonne och Armanqon, följer den senare uppåt
och Ouche nedåt till Dijon. 242 km lång slutar
den vid Saint-Jean-de-Losne i Saöne v. om Dole.
Livlig trafik. B. byggdes 1775—1832.
Bourgogneviner [borgå’nj-],
Burgund-viner, viner från de franska dep. Cöte-d’Or,
Yonne och Saöne-et-Loire, motsvarande de
trakter, som räknades till den forna prov. Bourgogne.
Dessa viner, som redan under medeltiden voro
högt ansedda i Frankrike, äro dels röda, dels
vita. De äro av torr, fyllig smak med kraftig
bouquet och något högre alkoholhalt än
bor-deauxvinerna el. 12—14%. Vinerna uppkallas
vanl. efter den ort, där de frambringas. Bland
mera kända märken må anföras av de röda
vinerna: Romanée, Clos de Vougeot, Chambertin,
Pommard, Beaune, Corton, Volnay, samt av de
vita: Montrachet och Chablis. — Röda b. böra
serveras vid en temperatur av ung. 180.
Förvaras buteljerna i kallrum, måste uppvärmningen
ske långsamt, för att ej smak och bouquet skola
gå förlorade; vita b. åter serveras kallare, vid
omkr. 12°.
Bourgoin [borgæa’], Marie Thérèse
Étiennette, fransk skådespelerska (1781—
1833). Hon tillhörde Théåtre franqais 1799—
1829 och innehade nästan alla första
älskarinne-roller. Hennes fina skönhet och spirituella
spelsätt gjorde henne mycket omtyckt, och Napoleon
lät henne uppträda på föreställningarna för
furstekongressen i Erfurt 1808.
Bourguignon [borginjå’], fransk målare, se
Courtois.
Bourguignons [borginjå’] kallades efter sina
ledare, hertigarna Johan den oförskräckte och
Filip den gode av Burgund, det parti i
Frankrike, som under första hälften av 1400-talet var
motståndare till grevarna av Armagnac och
deras anhängare.
Bourke [bäk], R. S., brittisk statsman, se
Mayo.
Bourmont [bormå’], Louis Auguste
Victor, greve av Ghaisne, fransk marskalk
(1773—1846). Han kämpade med stor tapperhet
på de upproriskas sida i Vendée 1794 och i
Maine 1799, slöt sig därefter till Napoleon men
blev 1803 som misstänkt för delaktighet i ett
attentat mot denne kastad i fängelse. Han
lyckades rymma 1805 och blev senare genom Junot,
i vars armé i Portugal han 1808 innehaft ett
befäl, försonad med Napoleon. Under fälttågen
1812—14 utmärkte han sig och befordrades till
divisionsgeneral. Vid Napoleons återkomst från
Elba 1815 slöt han sig åter till honom men
övergick omedelbart före slaget vid Ligny till
preussarna. B. var efter restaurationen en trogen
och nitisk tjänare åt reaktionen. Han var
överbefälhavare för franska interventionsarmén i
Spanien 1823, och 1829 blev han krigsminister
i Polignacs kabinett. 1830 grundläde han
Frankrikes välde i Algeriet och blev några dagar före
julirevolutionens utbrott utnämnd till marskalk.
På grund av sin vägran att erkänna Ludvig Filip
gick han förlustig sina ämbeten och deltog 1832
i hertiginnans av Berry misslyckade
resnings-försök i Vendée. Han vistades sedan i Portugal
och Spanien till 1840, då han fick amnesti och
återvände till Frankrike.
Bournemouth [bo^nma]) el. bå’n-], stad i
Hampshire på Englands sydkust, 40 km s. v.
om Southampton; 138,000 inv. B. är en mondän,
livligt besökt badort och vinterkurort (jan.—
mars). Tavelgalleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
