Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brännmärkning - Brännoffer - Brännoljor - Brännpunkt, -vidd, -yta - Brännskada - Brännspegel - Brännstål - Bränntorv - Brännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Brännoffer—Brännvin
54
ännu någon gång i Sverige och allm. å de stora
kreatursfarmarna i U.S.A. och Canada.
Brännoffer, ett hos judarna brukligt offer,
varvid offerdjuret — utom huden — helt och hållet
uppbrändes på altaret. I det äldre Israel voro
offren i regel förenade med offermåltider, men
efter hemkomsten från fångenskapen i Babel
undanträngdes offermåltiderna, och man offrade
framför allt b. Altaret kom därför också att
kallas brännoffersaltaret.
Brännoljor, huvudsaki. av kolväten bestående
mineraliska oljor, vilka användas som bränsle för
upphettningsändamål och för drift av
förbränningsmotorer. Som b. användas dels naturliga
mineraloljor och destillationsprodukter därav, dels
genom torrdestillation av bituminösa
(kolväteförande) stenkol och skiffrar framställda produkter.
Som bränsle i eldstäder, bl. a. för fartygsdrift,
erbjuder oljan stora fördelar genom sin
lätthanterlighet, och den har också kommit till allt
större användning. Härtill användes vanl.
”toppad” råolja, d. v. s. råolja, från vilken de
lättflyktigaste beståndsdelarna avdestillerats. Av lika
stor betydelse är oljans användning som bränsle i
olika slag av förbränningsmotorer. Man särskiljer
två huvudgrupper, lättflyktiga oljor, avsedda för
förgasarmotorer (bensinmotorer), och tyngre
oljor, avsedda för brännoljemotorer, tändkule- och
dieselmotorer. För framställning av dessa olika
kvaliteter underkastas bergoljan fraktionerad
des-tillation, varvid beståndsdelarna uppdelas efter sin
kokpunkt. Den första fraktionen, med kokpunkt
under 1500, benämnes råbensin. Den andra
fraktionen, mellan 1500 och 3000, utgöres av de
egentliga b.; av återstoden framställas huvudsaki.
smörjoljor. I handeln förekommande bensin är
framställd dels genom fraktionerad destillation av
råbensinen, dels genom s. k. krackning, d. v. s.
partiell sönderdelning genom inverkan av värme
och högt tryck, ur bergoljan, sedan råbensinen
fråndestillerats. Den egentliga
brännoljefraktio-nen uppdelas genom förnyad destillation i olika
produkter med efter omständigheterna starkt
varierande sammansättning, från fotogen till
s o 1 a r o 1 j a, den senare en gulaktig, relativt
tjock olja. De mera lättflyktiga av dessa oljor
användas för mindre tändkulemotorer, de
svår-flyktigare för dieselmotorer. För större motorer
användas även råoljor av olika ursprung. Jfr
O1 j eeldning.
Brännpunkt, -vidd, -yta, se Lins.
Brännskada, Combu’stio, framkallas genom
inverkan av värme el. kemiska ämnen,
röntgenstrålning samt strålning från radiumpreparat etc.
De härav uppkomna sjukliga förändringarna
brukar man sedan gammalt indela i tre grader: 1)
rodnad (ex. solbränna), då företrädesvis
överhuden är angripen; 2) biåsstadiet, då även
underhuden förändrats, samt 3) nekrosstadiet, då hud
och underliggande delar kunna förstöras ända till
förkolning och en skorpa bildas, som avstötes.
Utgången av en b. beror i hög grad på dess
utbredning. Om upp till halva kroppsytan är
brännskadad, är individen så gott som undantagslöst
förlorad; om tredjedelen är förbränd är utgången
oviss. Hos barn kan en avsevärd mindre
utbredning vara ödesdiger. Vid de svåra b. dö i regel
4/ä inom de första dygnen, vanl. i ett
chocktillstånd med omtöckning, hög feber, kramper och
kräkningar, vid de mindre utbredda kan livet
under ett senare stadium hotas genom tillstötande
infektion i såren. Man har på senaste tid
kommit till den uppfattningen, att förändringar i
blodcirkulationen genom förlust av blodvätska till
vävnaderna i brännskadans omgivningar är
chocktillståndets och förbränningsdödens viktigaste
orsak. Behandlingen av de lättare b. består bäst
i ett skyddande salveförband. De svårare b.
behandlas numera ofta med salveförband under
tryck. Sulfonamidpreparat och penicillin komma
till användning för att förebygga sårinfektion.
Behandlingen av chocktillståndet vid b. går i
första hand ut på att ersätta
blodvätskeförlusterna med plasmatransfusioner, blodtransfusioner,
koksaltlösning el. glykoslösning. De efter
läkningen av brännsår uppträdande
ärrskrumpning-arna fordra i många fall kirurgisk
plastikbehandling.
Brännspegel, dets. som sfärisk konkavspegel.
Om b. ej är alltför liten, kan man med dess
tillhjälp erhålla en solbild, vars
strålningskon-centration är tillräcklig för antändning av
brännbara ämnen; därav namnet.
Brännstål, ett av stångjärn genom bränning
tillsammans med kol berett stål, vilket särsk. förr
utgjorde råmaterial vid tillverkning av degelstål.
Stångjärnet, vanl. vallon- el. lancashirejärn,
inpackas i kistor av eldfast tegel, varvvis med
mellanliggande lager av kolpulver, som fuktats med
koksaltlösning. Kistorna upphettas till vitvärme
under längre el. kortare tid, alltefter önskad
kol-halt på det färdiga stålet. Efter bränningen
uttagas stängerna och sönderslås i korta bitar. Då
under bränningen ofta små blåsor uppstå på
stängernas yta, benämnes stålet stundom även
b 1 å s s t å 1 (eng. blister-steel’).
Bränntorv, se Torv.
Brännvin är en till förtäring avsedd blandning
av vanlig alkohol (etylalkohol) med vatten, vars
alkoholhalt uppgår till 35—55%. Dessutom
förekomma i vissa slag av b. aromatiska och
smakande ämnen, som härröra från det material,
varav det framställts, el. från vid framställningen
använda kryddor. I den genom destillation ur
brännvinsmäsken direkt erhållna råspriten el.
råbrännvinet finnes som förorening s. k.
finkel-o I j a, vilken till större delen består av högre
alkoholer. Den har obehaglig lukt och smak samt
är giftig, varför den måste avlägsnas vid b:s
rening. Härvid spädes råspriten ut med vatten
och omdestilleras. Den erhållna finspriten
behandlas ibland dessutom med ett adsorptionsmedel; i
Sverige användes aktiverat träkol (se
Brännvinsbränning). B. framställes mestadels ur
kolhydrat-haltiga produkter, ss. potatis, säd, melass och
sulfitlut.
Cellulosasprit (ur sulfitlut) användes i Finland,
Norge och Sverige, där den under 2:a världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
