Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chamberlain, 1. Joseph - Chamberlain, 2. Sir Austen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
Chamberlain
648
kraft. C. beskylldes häftigt för att ha varit
med-brottslig i el. åtm. på förhand medveten om
Jamesons ”raid”, men den stora parlamentariska
undersökningskommissionen 1897, i vilken flera
av hans förnämsta politiska motståndare hade
säte, frikände honom fullständigt." Den energi,
med vilken C. företrädde de engelska
invandrarnas krav på rösträtt i Transvaal, gav stöten
till boerkriget. Under de upprörda krigsåren
hade C. framträtt som den nyväckta
riksenhets-känslans främste tolk, och hans maning att
”tänka rikstankar” (to think imperially)
förvärvade honom ofantlig popularitet på många håll,
ej minst i kolonierna.
Med C:s tidigare strävanden såväl för höjandet
av arbetarklassens ställning som för koloniernas
närmare sammanslutning med moderlandet
sammanhänga de tullpolitiska reformförslag, med
vilka han i ett tal i Birmingham 15 maj 1903
överraskade den politiska världen. C:s
tullprogram gick ut på ömsesidiga nedsättningar i
tullen för moderlandets, resp, koloniernas
varor, samtidigt som man skulle höja tullen på
utländska produkter. Reformen skulle bli
inledningen till en faktisk tullunion mellan imperiets
skilda delar. C. utgick i sept. 1903 ur
ministären för att kunna odelat ägna sig åt sin
tullpolitiska agitation, vilken från frihandelshåll
mötte den häftigaste kritik och i sin mån bidrog
till det stora unionistiska nederlaget vid valen
till underhuset i jan. 1906. På sommaren s. å.
angreps C. så häftigt av gikt, att han måste
draga sig tillbaka från aktiv politik; från sitt
sjukrum på Highbury invid Birmingham (där
han avled) utövade han dock en tid framåt ett
rätt betydande inflytande på
tariffreformrörelsens ledning.
C. var som parlamentarisk debattör framför
allt en mästare i den dräpande replikens konst,
och på folkmöten förstod han att träffa den ton,
som krävdes för att inför ett arbetarauditorium
klart och övertalande framlägga ett politiskt
program. Däremot felades honom diplomatisk
takt och lugn besinning, och mången gång
vållade han oreda genom oförsiktiga uttalanden om
utländska makter. Hans största politiska insats
bestod i att väcka ett hela det storbritanniska
väldet omfattande, klart känt brittiskt
national-medvetande. — C. W. Boyd har utgivit ”Mr
Chamberlain’s speeches” (2 bd, 1914)- — Litt.:
J. L. Garvin, ”The life of J. C.” (3 bd, 1932
—34)-
2) Sir Joseph Au st en C., den föreg:s son,
politiker (1863—1937). Han fick sin utbildning
i Cambridge, Berlin och Paris. Han ägnade sig
under faderns ledning åt det politiska livet och
blev 1892 led. av underhuset (från faderns död
1914 för dennes gamla valkrets i Birmingham).
Liberal unionist liksom fadern, blev C. i
Salis-burys tredje ministär 1895 civil amiralitetslord
och 1900 finanssekreterare vid skattkammaren
samt i Balfours ministär 1902 generalpostmästare.
Då Joseph C. sept. 1903 avgick för att leda
kampanjen för tariff ref ormen, blev sonen Austen
den samtidigt avgångne frihandlaren Ritchies
efterträdare som skattkammarkansler. Efter
ministärens avgång dec. 1905 och den stora liberala
valsegern jan. 1906 blev C. en av oppositionens
främsta ledare, i synnerhet sedan faderns
sjuklighet nödgat denne att träda i bakgrunden.
Juni 1915—juli 1917 var C. som minister för
Indien medlem av Asquiths och Lloyd Georges
koalitionsministärer. Han avgick, enär han
ansåg sig formellt ansvarig för indiska
myndigheters av en undersökningskommisson klandrade
försumlighet vid organiserandet av den
mesopotamiska expeditionskårens sjukvårdsväsen, men
redan april 1918 blev han led. av krigskabinettet
i Lloyd Georges ministär och efterträdde i denna
jan. 1919 Bonar Law såsom skattkammarkansler.
Under fredsförhandlingarna i Paris s. å. var han
president i Högsta ekonomiska rådet.
Då Bonar Law mars 1921 av hälsoskäl drog
sig tillbaka, blev C. unionistpartiets ledare och
som sigillbevarare (minister utan portfölj) även
underhusets ledare. I Baldwins andra ministär
(okt. 1924) blev han utrikesminister. Som sådan
kom han att spela en viktig roll inom N. F.
I mars 1925 avböjde han brittisk anslutning
till det s. k. Genèveprotokollet om skiljedom och
avrustningskonferens. Han avböjde även varje
engelsk garanti för upprätthållande av status
quo i östra Europa. C. var en av
upphovsmännen till den s. k. Locarnopolitiken. 1926
erhöll C. halva Nobels fredspris (2:a hälften
tillföll general C. Dawes). C. avgick från
utrikes-ledningen 1929. Aug.—okt. 1931 var han
marinminister i MacDonalds nationella ministär.
Härefter drog han sig tillbaka från den mera
aktiva politiken men behöll sitt underhusmandat och
Sir Austen Chamberlain.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
