- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 4. Bruneau - Colón /
687-688

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charnacé, Hercule de - Charnay, Désiré - Charolais - Charolaisrasen - Charon - Charpentier, ätt - Charpentier, Alexandre - Charpentier, 1. Axel Fredrik - Charpentier, 2. Jarl - Charpentier, Félix - Charpentier, Gustave - Charpentier, Marc Antoine - Charpi - Charpyprov - Charron, Pierre - Charta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

687

Charnay—Charta

688

piègne 1635. C., som 1635 blivit ”maréchal de
camp” (generalmajor), stupade vid belägringen
av Breda.

Charnay [Jarnä’], D é s i r é, fransk
forskningsresande (1828—1915). Han bereste 1857—
61 Mexico och Yucatän, 1863 Madagaskar, 1867
—70 Nordamerika, 1875 Chile och Argentina,
1878—79 Java och Australien samt 1880—83
Mexico och 1886 Yucatän. Sina studier över
den gammalmexikanska kulturen offentliggjorde
han bl. a. i ”Le Mexique” (1863) och ”Les
an-ciennes villes du Nouveau monde” (1885).

Charolais [Jarålä’], franskt grevskap i s.
Bourgogne med huvudorten Charolles, 1390
genom köp införlivat med det burgundiska
hertig-dömet; införlivades 1771 med Frankrike.

Charolaisrasen [Jarålä’-], se Nötkreatur.

Cha’ron [k-], enligt grekisk folktro
underjordens färjkarl, som förde de döda över floden
Acheron, till vars strand de ledsagades av
Her-mes. C. framställes på grekiska vaser som en
gammal skäggig man med mössa, arbetsdräkt och
stake, med vilken han framdriver sin gistna båt.
Den obol (ett litet silvermynt), som brukade
läggas i den dödes mun, ansågs vara färjelön åt C.

Charpentier [Ja’rpai)tjè], svensk-finländsk
från Frankrike härstammande ätt, vars äldre gren
adlades 1664 och i Sverige utgick med
generallöjtnanten (sedan 1772) friherre Claes
Robert C. (1706—92). Den yngre, adopterade
grenen (urspr. en vallonsläkt 1’Éclaire), adlad
1773, immatrikulerades 1818 även på Finlands
riddarhus.

Charpentier [Jarpätje’], Alexandre Louis
Marie, fransk skulptör och medalj gr avör (1856
—1909). Inom medalj gravyren företräder C.
impressionism, stämningskonst — det gäller såväl
hans porträtt på medaljer och plaketter som hans
genrefigurer och fria fantasier. Han utförde
även reliefer i monumental storlek, likaså
friskulptur, bl. a. monumentet över soldatmålaren
Charlet med en grenadjär och en parisgatpojke
som representativa bifigurer (vid Place
Denfert-Rochereau). Även utförde han föremål i keramik
och tenn och gjorde ritningar till möbler och
till rumsinredningar. C. är representerad bl. a.
i Nationalmuseum i Stockholm.

Charpentier [Ja’rpautjè]. 1) Axel
Fredrik C., finländsk jurist (1865—1949). Han blev
1897 jur. lic. på avh. ”Om sytning” och 1898 doc.
i civillagfarenhet och romersk rätt vid
Helsingfors universitet men övergick följande år till
ämbetsmannabanan och blev 1909 t. f. prokurator
vid senaten. Han avlägsnades 1910 av
generalguvernören från statstjänst, emedan han vägrat
utföra åtal mot lagtrogna tjänstemän. Efter
marsrevolutionen 1917 kallades C. till senator
och led. av justitiedepartementet, blev vid dettas
ombildning till högsta domstol justitieråd samt
slutligen j ustitiekansler; avgick 1928.

2) Jarl Hellen Robert Toussaint C.,
språkforskare (1884—1935). Han blev 1909 fil. dr
och doc. samt 1927 prof, i sanskrit med
jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Uppsala
universitet. Hans författarskap rör sig inom bå-

de den indoeuropeiska
språkvetenskapen och
det indologiska
området. Bland hans
talrika arbeten märkas
”Die
Desiderativbild-ungen der
indoiran-ischen Sprachen”
(1912), ”De
indoeuropeiska språken”
(1915), ”Die verbalen
r-Endungen der
in-dogermanischen Sprachen” (1917), ”Die
Suparnasage” (1920),

en kritisk edition av ”Uttar ädhyayanasütra”
(1922), ”Stora Moguls dynasti” (1924), ”Indiska
myter och sagor” (1925) och ”Indien. Historia,
religion, kastväsen” (1925).

Charpentier [Jarpätje’], Félix Maurice,
fransk skulptör (1858—1924). Han utförde många
statyer och grupper samt porträttbyster (”Ung
faun”, ”Improvisatör”, ”Brottarna”, ”Den
fallande stjärnan” m. fl. i franska statens ägo —
av den sistnämnda även ett exemplar i marmor
i Glyptoteket i Köpenhamn).

Charpentier [Jarpätje’], Gu st a ve, fransk
tonsättare (f. 1860). Han vann sin största
berömmelse genom operan ”Louise” (Paris 1900;
Stockholm 1903), där arbetaren förhärligas; en
fortsättning av detta verk är ”Julien” (1913).

Charpentier [Jarpätje’], Marc Antoine,
fransk tonsättare (1634—1704), elev av
Carissi-mi; betydande kyrkokompositör och lärd
kontra-punktiker. Lully, hans samtida, hindrade honom
dock att få den rätta berömmelsen under
livstiden. C:s namnkunnigaste operaverk är ”Médée”
(1694). Bland hans oratorier har ”Petri
förne-kelse” med framgång framförts i vår tid.

Charpi [Jarpi’] (fr. charpie, av lat. ca’rpere,
plocka), linneskav, sönderplockat linne, som förr
mycket användes till förbindning av sår och
särsk. i stora massor tillverkades för
sjukvården i fält. Det äger en utmärkt förmåga att
absorbera (uppsuga) flytande ämnen men nyttjas
numera föga, därför att det lätt inför skadliga
ämnen i såret, eftersom det blott med svårighet
kan desinficeras.

Charpyprov [Jarpi’-], prov för bestämning
av ett materials slagseghet, se Hållfasthetsprov.

Charron [Jarå’], Pierre, fransk filosof
(1541—1603). Han var först advokat, blev
sedan katolsk präst och utgav försvarsskrifter för
den katolska tron mot protestanter och fritänkare.
I sin ”Traité de la sagesse” (1601) framträder
han emellertid som representant för en av
Mon-taigne påverkad skepticism. C. kräver
självständighet för etiken i dess förhållande till religionen:
naturen och förnuftet fordra dygden, även
oavsett dennas religiösa sanktion. — Litt.: J. B.
Sabrié, ”P. C.” (1913); E. Cassirer, ”Drottning
Christina och Descartes” (1940), vari C.
fram-ställes som en vägrödjare för Cartesius’ etik.

Cha’rta, lat. (av grek. cha’rtes), urspr.
papyrusväxtens bast, sedermera allt, varpå något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffd/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free