Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Charta - Charta sigillata - Charte - Charter - Charters Towers - Chartier, Alain - Chartier, Émile - Chartism - Chartres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Charta sigillata—Chartres
690
var skrivet el. ritat. Under medeltiden betydde
det urkund, diplom. Den märkligaste
medeltids-urkund, som bär namnet c., är den i England
1215 utfärdade Magna charta (sed. o.).
Ordets franska motsvarighet är charte, dess
engelska charter. I senare tid har namnet c.
(”karta”) använts om vissa oktrojerade
statsförfattningar, t. ex. den 1814 i Frankrike införda.
Cha’rta sigilläta [k-], lat., stämpelpapper. —
Chartæsigillatæavgifter, skattemedel,
grundade på stämpelpapper. Nuv. namn är
stämpelmedel.
Charte [Jart], fr., urkund, dets. som lat.
charta (se d. o.); i specialiserad betydelse:
för-fattningsurkund.
Charter [tjä’ta], eng., fribrev, privilegier;
oktrojerad författning; vissa dokument.
Charters Towers [tjä’taz tau’az], stad i n. ö.
Queensland, Australien, 100 km från kusten; 7,600
inv. Järnväg leder till Townsville vid Stilla havet.
Guldförekomsterna här, upptäckta 1871, äro nu
nästan uttömda, och staden är i tillbakagång.
Chartier [Jartje’], A 1 a i n, fransk författare
(omkr. 1385—1430-talet). Han var sekreterare
hos Karl VII, som nyttjade honom i diplomatiska
beskickningar. C:s diktning var didaktisk och
allegorisk. Av hans prosaverk må nämnas
”Quad-riloge invectif”, en dialog om Frankrikes
politiska förhållanden, ”Bréviaire des nobles” och
”Le curial”, handböcker i god ton. Hans mest
bekanta dikt, ”La belle dame sans mercy”, ett
häftigt angrepp mot kvinnan, är utg. av C.
Wahlund (1897).
Chartier [Jartje’], Émile, fransk filosof (f.
1868), framträdde under pseud. Alain som en
av den intellektuella vänsterns förnämsta ledare
och teoretiska
impulsgivare. Som tänkare
utgår han från Renan
och Bergson; hans
inflytande på yngre
generationer — icke
minst utövat från ett
Parisgymnasiums
kateder (1902—33) —
låter sig i viss mån
jämföras med Péguys
före 1 :a världskriget.
Sina berömda ”Propos
d’Alain” (1906 ff.)
publicerade han först
i La Nouvelle Revue
Franqaise, vars spiritus rector han var; de
avhandla, med samma intuitiva säkerhet som frihet
från hävdvunna synpunkter, såväl politiska, sociala
och pedagogiska som litterära och allmänt estetiska
ämnen. Stor uppmärksamhet väckte hans
”Élé-ments d’une doctrine radicale” (1925) med den
folkpsykologiska följ dskriften ”Le citoyen contre
les pouvoirs” (1926); andra programskrifter äro
”Système des beaux-arts” (1920) och ”Les dieux”
(1934). Av självbiografisk karaktär är ”Histoire
de mes pensées” (1936). — Litt.: G. Hess, ”Alain
in der Reihe der französischen Moralisten”
(1932).
Charti’sm [eng. tjä’tizm], en social och
politisk rörelse i England under 1830- och 1840-talet.
Medan engelska industrien i början av 1800-talet
alltmera utvecklades med maskinernas hjälp,
försämrades samtidigt arbetarnas villkor; 1832 års
parlamentsreform gav dem icke tillträde till det
politiska livet men betraktades av sina
upphovsmän som slutgiltig; fattigvårdslagen av 1834 och
den ekonomiska krisen under 1830-talet
förvärrade ytterligare proletariatets ställning. 1836
bildades en förening, The workmen’s Association,
som skulle verka för förbättrandet av
arbetarklassens ställning, och 1838 formulerades av en
kommitté ur denna och av radikala
underhusmedlemmar folkets krav i ”The people’s
Charter”: rösträtt och valbarhet för till myndig
ålder komna män, hemlig omröstning, lika stora
valdistrikt, årliga parlament och arvode till
parlamentsledamöterna. Om dessa sex punkter rasade
nu kampen under det följande årtiondet.
”Char-tisterna” voro delade i två riktningar: den ena
(under W. Lovett) ville nå målet på fredlig väg
genom att påverka den offentliga meningen,
den andra, under ledning av den radikale
underhusmedlemmen Feargus O’Connor och hans
tidning Northern Star, ryggade icke tillbaka för
våldsåtgärder och bekämpade The
anti-corn-law-league, delvis emedan avskaffande av
spannmålstullarna skulle förändra bakgrunden för
arbetarnas krav. I febr. 1839 samlades i London en
”folkriksdag”, som i maj s. å. flyttade till
Birmingham. På denna fick O’Connor övertaget;
”chartan” kompletterades och omfattade nu 39
punkter: om rättvisare skattefördelning,
avskaffande av fattigvårdslagarna m. m. Till
parlamentet överlämnades en petition med över en million
underskrifter om antagande av chartans
fordringar, men den tillbakavisades med stor
majoritet (12 juli s. å.). Under 1839 och åren
närmast därefter sökte chartisterna genom strejker
och fredliga medel, bl. a. en ny petition 1840,
förgäves nå sitt mål, men sedan stillnade rörelsen
av. Efter februarirevolutionen 1848 fick c. åter
vind i seglen. O’Connor ville 10 april i spetsen
för en halv million männniskor till underhuset
överlämna en petition med 5,700,000
underskrifter, men demonstrationen förbjöds. Antalet av
O’Connors följeslagare krympte ihop högst
väsentligt, och vid närmare granskning befanns
petitionen innehålla mindre än 2 millioner
underskrifter, av vilka dessutom en stor mängd
förfalskats. C. avtynade nu hastigt, och dess krav
upptogos av andra demokratiska rörelser. — Litt.:
R. G. Gammage, ”History of the Chartist
Move-ment” (1894); J. L. Tildsley, ”Die Entstehung
und die ökonomischen Grundsätze der
Chartisten-bewegung” (1898); M. Hovell, ”The Chartist
Movement” (1918); J. West, ”A history of the
Chartist Movement” (1920).
Chartres [Jartr], stad i n. Frankrike,
huvudstad i dep. Eure-et-Loir, vid floden Eure, s. v.
om Paris; 26,000 inv. Huvudort i landskapet
Beauce; livlig handel; industri (läder, maskiner,
öl och sprit; kvarnar). C. var från 900-talet
huvudstad i grevskapet C., som av Ludvig XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
