Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chasseurs - Chassi - Chsasidism - Chatanga, Khatanga - Château - Chateaubriand (biffstek) - Chateaubriand, René de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Chassi—Chateaubriand
696
jägare, c. mitrailleurs, kulsprutebeväpnade
jägar-trupper, c. cyclistes, jägar-inf. på cyklar. C.
d’ Af rique, beridna jägare i Frankrikes afrikanska
besittningar.
Chassi (fr. chassis, eg. ram, karm, infattning),
vanlig benämning på en bils underrede inkl, hjul
och motor, ev. även motorhuv och framskärmar.
— Ordet c. användes analogt även för att
beteckna apparatinsatsen i radiomottagare o. a.
instrument.
Chassidi’sm [Ja- el. ^:a-] (av hebr. chassid,
from), namn på olika riktningar av judisk
mystik. Särsk. viktig är en rörelse av denna art,
sorrt leddes av Baal-Schem-Tob (1698—1760)
och som hade sitt centrum i Galizien och
Voly-nien. Den ville förverkliga det sanna religiösa
livet och var mera en livsform än ett
spekulativt system. Inom c. uppstod en rik
folklitteratur. Dess förkunnelse gick ut på att
laglydnaden skulle avlösas av det inre livets fromhet.
Den fromme skall genom tjänande leva i ödmjuk
gemenskap med hela universum, samtidigt som
han är förbunden med det gudomliga och har till
uppgift att genom sitt fromma liv befria de
”gudomsgnistor”, som finnas även i de lägsta
ting, och därigenom åstadkomma
”gudshärlighe-tens” återställelse. C., som hade sin största
utbredning i Polen och Ukraina, kom i stark
motsats till den ortodoxa rabbinismen (särsk. i
Litauen och Vitryssland), och kring mitten av
1700-talet kom det till ömsesidiga våldshandlingar.
1800 blev den erkänd som s. k. legal sekt i
Ryssland. Den består alltjämt men har
föryt-ligats och i viss mån urartat till vidskepelse.
Delvis under inflytande av den sionistiska
rörelsen med dess judiska nationalitetsmedvetande har
c. åter vunnit beaktande. Särsk. Martin Buber
har försökt att åter levandegöra dess livssyn och
fromhetstyp.
Chatanga [^ata’uga], Kh a t an ga, flod i n.
Sibirien, mellan Jenisej och Lena, c:a 700 km
lång, utmynnar i C.-viken av Ishavet ö. om
Tajmyrhalvön.
Chåteau [Jatå’], fr. slott. — Chåteau en
E s p a g n e [-än espa’nj], eg. ”slott i Spanien”;
luftslott, fantasiskapelser.
Chateaubriand [/atåbria’g], fr. chåteaubriant,
tjock biffstek av bästa oxfilé.
Chateaubriand [Jatåbriä’], Franqois René,
vicomte de C., fransk författare och politiker
(1768—1848). C. tillhörde en gammal adlig
familj och utvecklade sig till en svärmisk yngling
på det avsides belägna slottet Combourg i
Bretagne. Efter att 1786 ha blivit officer och vistats
en tid i Paris for han 1791 till U.S.A. i
uppgivet syfte att utforska Nordamerikas nordliga
kustområden. Han företog i stället under några
månader en turistresa, vars omfattning han
betydligt överdrivit i sina skildringar. De intryck
han emottog i Amerika utvecklade emellertid
kraftigt hans poetiska uppfattning av naturens
skönhet. Han återvände i dec. s. å. till
Frankrike och gifte sig strax efter sin hemkomst.
Under några år förde han nu en landsflyktings
äventyrliga liv. Från England, där han längst
René de Chateaubriand. Litografi av A. Devéria.
uppehöll sig, återvände han 1800 till Frankrike
och började där en betydande litterär verksamhet.
1801 utgav C. novellen ”Atala”, som genom rika
känslostämningar och praktfulla naturskildringar
utgör ett av de förnämsta bladen i Frankrikes
romantiska litteratur. Han skrev även den
själv-bespeglande novellen ”René”. Som episoder
in-gingo bägge i ”Le génie du christianisme” (5 bd,
1802). Med detta verk ville C. bevisa, att
kristendomen är den mest poetiska, mest humana, för
friheten, konsten och litteraturen mest
fördelaktiga religionen. C:s resonemang voro svaga,
men stilens suggestiva poesi och den hänförande
stämningsrikedomen verkade mäktigt på
samtiden. Samma tendens har ”Les martyrs” (1809),
där C. genom att med kristendomen sammanställa
hedendomen i dess mest lockande former sökte
uppvisa den förras ädla höghet. För att kunna
ge sina skildringar lokalfärg hade C. 1806—07
företagit en resa till österlandet, varifrån han
återvände över norra Afrika och Spanien; den
sista delen av resan inspirerade honom till ”Les
aventures du dernier des abencérages”, som
ställer kristen och muhammedan emot varann. 1811
utgav C. ”Itinéraire de Paris å Jérusalem”, som
i enklare stil återger reseintrycken. C:s litterära
liv var därmed avslutat; han blev nu politiker.
Napoleon hade redan 1803 givit honom en
diplomatisk post, men efter mordet på hertigen
av Enghien 1804 drog sig C. tvärt tillbaka från
diplomatien. Han förfäktade 1814 eldigt i
tidningar och ströskrifter bourbonernas sak. 1821
utnämndes han till sändebud först i Berlin,
sedan i London, representerade Frankrike på
kongressen i Verona 1822 och blev 1823
utrikesminister ; som sådan åvägabragte han
interven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
