Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chateaubriand, René de - Châteaubriant, Alphonse de - Château d’Oex - Châteauroux - Château-Thierry - Châtelain - Châtelaine - Châtelet, Grand och Petit - Châtelet (stad) - Châtelet, Gabrielle Émilie du - Châtellerault - Chatfield, Ernle - Chatham - Chatham, Gösta - Chatham, Earl av - Chathamöarna - Châtillon, Châtillon-sous-Bagneux - Chatjaturjan, Aram Iljitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Chåteaubriant—Chatjaturjan
698
tionen i Spanien, vilken var hans största
politiska insats. 1824 föll C. i onåd och fick avsked.
Han var 1828—29 ambassadör i Rom. Efter
revolutionen 1830 förblev han bourbonerna trogen
och avsade sig sitt pärskap som protest mot
julimonarkien. Ekonomiska svårigheter förföljde
honom envist; för att rädda sina fullkomligt
förstörda affärer sålde han de memoarer han
författat och som voro bestämda att offentliggöras
först efter hans död, ”Mémoires d’outre-tombe”
(utg. i 12 bd 1849—50). En sällsynt fåfäng och
i grunden svag natur, var C. som författare
uteslutande subjektiv; det är sitt känsloliv han
skildrar och intet annat. Hans intelligens stod
tillbaka för hans inbillningskraft och hans känsla,
genom vilka hans verk blev epokgörande. Från
C. utgå skalder som Lamartine och V. Hugo,
historiker som A. Thierry och Michelet. Av C:s
”Correspondance générale” ha utkommit 5 bd
(1912—24). Litt.: Sainte-Beuve, ”C. et son groupe
littéraire” (1860); M. F. A. de Lescure, ”C.”
(1892; 6:e uppl. 1923); A. Maurois, ”C. et son
temps” (1938; sv. övers. 1939).
Chåteaubriant [Jatåbriä’], Alphonse de,
fransk författare (f. 1877). C. är bördig från
Vendée och har därifrån hämtat stoff till några
tragiska och stämningsstarka bygderomaner: den
Goncourtprisbelönta ”Monsieur des Lourdines”
(1911; ”Toner i natten”, 1912), ”La Brière”
(1923; sv. övers. 1924), ”La réponse du Seigneur”
(1933) och ”Les pas ont chanté” (1938). C.,
som ställde sig sympatisk till nazismen, prisade
Hitler i ”La gerbe de forces” (1937).
Chåteau d’Oex [Jatå’ de’], berömd turistort
i Schweiz, kantonen Vaud, c:a 975 m ö. h., vid
Montreux-Oberlandbanan; 3,000 inv.
Chåteauroux [Jatåro’], stad i mell.
Frankrike, huvudstad i dep. Indre, vid floden Indre;
35,000 inv. Beläget i det bördiga Berry, har C.
livlig handel samt textil- och tobaksindustri.
Gjordes 1616 till hertigdöme för Henrik av
Bourbon, skänktes av Ludvig XV till hans
mätress markisinnan des Tournelles, hertiginna
av C. C. är La Fontaines födelseort.
Chåteau-Thierry [Jatå’-tjäri’], stad i fr. dep.
Aisne, vid Marne, 50 km v. s. v. om Reims;
8,000 inv. C. har gipsbrott, musikinstrument-,
fajans- och linnetillverkning. Gammal
slottsruin.
Chåtelain [fatlä’], fr., slottsherre; kastellan.
Chåtelaine [fatlä’n], 1) Borgfru, borgfröken.
— 2) Kvinnohalskedja, som är fäst vid bältet
och uppbär nyckelknippa, väska o. dyl.; vanlig
under medeltiden.
Chåtelet [fatlä’] (avlat. caste’llum), Grand
och P e t i t, två medeltida byggnader, befästa
med torn till försvar för gamla Paris (la Cité).
Petit C. på Citéön, urspr. en stadsport,
tjänstgjorde på 1700-talet som gäldstuga och
förstördes 1782. Grand C., på högra stranden, var
en nästan fyrkantig fästning, flankerad av två
torn. Byggnaden blev sedermera säte för staden
och grevskapet Paris’ kungliga domstol, som
därför ofta kallades C. Den upphävdes 1790,
byggnaden nedrevs 1802, men namnet har
beva
rats i T h é å t r e du C., en stor folkteater
(invigd 1862) vid Place du C.
Chåtelet [fatlä’], stad i s. v. Belgien, prov.
Hainäut, vid Sambre, V2 mil ö. om Charleroi;
15,000 inv. Har liksom det mitt emot på
Sambres n. strand belägna Chåtelineau
(18,000 inv.) kolgruvor och järnverk.
Chåtelet [fatlä’], G a b r i e 11 e É m i 1 i e du,
författarinna, se Du Chåtelet.
Chåtellerault [Jatälrå’] stad i mell.
Frankrike, dep. Vienne, 3 mil n. ö. om Poitiers; 23,000
inv. Vapenfabriker. Berömd knivtillv.
Chatfield [tfä’tfild], Alfred Ernle
Monta-cute, Baron of Ditchling, brittisk sjömilitär
(f. 1873). C. inträdde i flottan 1886, blev
konter-amiral 1920, viceamiral 1926, amiral 1930 och
Admiral of the Fleet 1935. Han var flaggkapten
under amiral Beatty på slagkryssaren ”Lion” i
sjöslagen vid Helgoland (1914), Doggers bank
(1915) och J utland (1916) samt flaggkapten och
flottans art.-officer på slagskeppet ”Queen
Elizabeth”, Grand Fleet, 1917—19. Han var chef
över atlantflottan (1929—30) och över
rnedel-havsflottan (1930—32). Synnerligen skicklig
administratör tjänstgjorde C. sammanlagt 12 år
som amiralitetslord. Som sin viktigaste uppgift
såg han att, trots i början hårt politiskt motstånd,
återuppbygga flottans styrka inför det ånyo
hotande kriget. Även som politiker togs C. i
anspråk som ordf, i en expertkommitté för Indiens
försvar 1938—39 och som samordnande
försvarsminister i Chamberlains ministär 1939—40. C. hai
utg. självbiogr. ”The navy and defence” (1942)
och dess forts. ”It might happen again” (1947).
Chatham [tfä’tam], stad i s. ö. England,
grevsk. Kent, vid floden Medway; 37,000 inv.
Staden går i v. över i Rochester, i ö. i
Gilling-ham. C. gjordes redan 1588 av drottning
Elisabet till flottstation och har nu betydande varv
och arsenaler samt verkstäder för flottan.
Chatham [^a’tam], Gösta Harald,
tecknare och etsare (f. 1886 22/s), mest känd för sina
uddiga karikatyrer till den politiska dagskrönikan
i Svenska Dagbladet 1924—42. C., som var red.
för Söndagsnisse-Strix 1942, är sedan 1944
tecknare i Dagsposten. Han har även verkat som
revyförfattare. C. var tjänsteman i S. J. 1909—
34. G. 1917—26 m. målarinnan Mollie Faustman.
Chatham [tjä’tam], Earl av, se Pitt.
Chathamöarna [t/ä’tam-], ögrupp i Stilla
havet, omkr. 675 km ö. om Nya Zeeland, till
vilket den politiskt räknas; 963 km2, 700 inv.
varav närmare hälften maori och moriori,
ögruppens urspr. invånare, ögruppen omfattar
Chatham el. Warekauri (831 km2) samt ett stort antal
smärre öar och rev. Urspr. saknade ön däggdjur
men ägde flera nu utdöda vinglösa fåglar.
Befolkningen lever av får- och nötboskapsavel samt
fiske. C. upptäcktes 1791.
Chåtillon, C.-s o u s-B a g n e u x [ Jatij [-å’-so-banjö’],-] {+å’-so-
banjö’],+} sydlig förort till Paris; 11,000 inv.;
centrum för den franska atomenergiverksamheten.
Chatjaturja’n [k-], Aram 11j i t j, rysk
tonsättare (f. 1904). Han studerade från 1923
musik i Moskva för Gnesin och framträdde snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
