Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ciano, 2. Galeazo - Cibafärger - Cibber, Colley - Ciborium - Cicada, Cicadidae - Cicer - Cicero (tryckstil) - Cicero (stad) - Cicero, Marcus Tullius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Cibafärger—Cicero
810
sor, bl. a. till Tyskland. Att med alla medel
hävda Italiens intressen var målet för den
skrupelfrie och cyniske C. Av samarbetet med
Tyskland synes han urspr. ha varit en
helhjärtad anhängare. De farhågor, som C. hyste,
att Tyskland skulle skörda alltför stora
vinster och bli farligt även för Italien, framträdde
dock 1938—39 alltmer. För att stärka Italiens
ställning gentemot axelbrodern var han en ivrig
förespråkare av aktionen mot Albanien i april
1939. Kort före krigsutbrottet konfererade han
i Salzburg med Hitler och Ribbentrop samt sökte
förmå dem till en fredlig lösning. C. fann dem
emellertid helt beslutna att gripa till krig. Han
var nu oförtrutet verksam för att hålla Italien
utanför kriget och torde i någon mån ha
medverkat till beslutet att icke genast ingripa på
Tysklands sida. Även på våren 1940 sökte C.
verka för fortsatt italiensk neutralitet men denna
gång förgäves. Under kriget, varunder C. tidvis
lämnade utrikespolitiken för att tjänstgöra som
aktiv flygare, blev han alltmer övertygad
motståndare till den politik i tyskarnas ledband, som
Mussolini nu halsstarrigt fullföljde, och han
erhöll i febr. 1943 avsked som utrikesminister och
blev i stället ambassadör vid Vatikanen. Vid
stora fascistrådets sammanträde 25 juli s. å.
tillhörde C. den majoritet som genomdrev
Musso-linis störtande. Efter dennes befrielse ur
fängelset sökte C. undkomma till Frankrike men
misslyckades, häktades samt dömdes till döden av en
specialdomstol och avrättades i jan. 1944. Hans
hustru Edda, som tidigare ofta varit av annan
politisk uppfattning än C., undkom till Schweiz;
härifrån utvisades hon 1945 och dömdes till
deportation till Lipariska öarna men erhöll 1946
amnesti. Genom Edda C:s försorg räddades C:s
intressanta dagbok från tiden 1939—43, en av
de viktigaste källorna till särsk. krigsutbrottets
och det första krigsårets historia (utg. på flera
språk 1946 ff.).
Cibafärger äro mycket äkta orientaliska
färgämnen; de äro derivat av indigo och tioindigo.
Cibber [si’ba], Colley, engelsk
skådespelare och lustspelsförfattare (1671—1757). Han
verkade mest vid Drury Lane-teatern och skrev
ett trettiotal rätt obetydliga komedier. 1730 blev
C. poeta laureatus. Han ådrog sig genom sina
oden allmänt åtlöje och en litterär fejd med Pope.
1740 utgav han en intressant självbiografi, ”An
apology for the life of Colley C.” (ny uppl.
1889), som även ger värdefulla upplysningar om
den tidens teater.
Cibörium, lat. (grek. kibo’rion), inom den
rom.-kat. kyrkan benämningen dels på en
överbyggnad över altaret (se bild 3 å pl. vid Altare)
el. över ett relikskrin, en helgonbild el.
förvaringsrummet för monstransen, dels på en hög,
rikt utsirad metallbehållare, liknande en
altar-kalk, bestående av fot, mellanstycke (skaft) och
det välvda skrinet, som (sedan 1300-talet)
användes till förvaring av hostian.
Cicäda, Cicädidae, se Stritar.
Ci’cer, släkte bland balj växterna
(under-fam. Papilionatae). Hit hör C. arietinum, kik-
Ciborium för förvaring av
hostian.
ärten el.
kaffeärten, som odlas
i Orienten och s.
Europa och vars
frön spela stor roll
som födoämne. Den
är en ettårig,
par-bladig ört med
ensamsittande, blekgrå
el. vita blommor.
Cicero, en
tryckstil, som i kägeln
håller 12
typografiska punkter och alltså
står mellan korpus
och mittel.
Exempel: CicetO.
Namnet uppkom
därav, att Ciceros
”Ora-tiones” voro det
första arbete, som
trycktes med denna
typsort (1466 i
Mainz).
Cicero [si’saråu],
stad i Illinois, U.S.A.,
administrativt skild
från, men f. ö.
fullständigt sammanhängande med
Chicago, vid vars v.
gräns C. ligger;
65,000 inv.
Cfcero, Marcus Tullius, romersk
talare, författare och statsman (106—43 f. Kr.),
född på en lantgård nära Arpinum i ö. Latium.
Fadern tillhörde riddarståndet och var av ansedd
familj. Sonen fick i Rom en vårdad uppfostran;
han studerade retorik och rättsvetenskap samt
filosofi för olika skolors målsmän. Sin
verksamhet som offentlig talare började C. 81; mycket
uppseende väckte hans första uppträdande i en
kriminalprocess 80, då han frimodigt och med
framgång försvarade Sextus Roscius, som på
anstiftan av en Sullas gunstling anklagats för
mord på sin fader. Efter en studieresa till
Grekland och Mindre Asien 79—77, varvid vistelsen
på Rhodos hos retorn Apollonios Molon var
särskilt värdefull för hans utbildning, kom C. utan
svårighet in på ämbetsmannabanan och erhöll
senatorsvärdighet. Han var kvestor på Sicilien
75, kurulisk edil 69 och pretor 66. Som pretor
höll C. sitt första politiska tal, ”Oratio de imperio
Cn. Pompei”, då han förordade förslaget att
tilldela Pompeius utomordentligt överbefäl i kriget
mot Mithridates. C. nådde år 63 den högsta
ämbetsposten, konsulatet. Som konsul inlade han
betydande förtjänster vid den catilinariska
sammansvärjningens undertryckande. Emellertid
förledde honom hans fåfänga att ofta och i
skrytsamma ordalag erinra om hur han räddat staten.
Också begagnade hans fiender detta skryt som
vapen mot honom. Sedan senaten beslutat
dödsstraff för upprorsmakarna, lät C. omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
