- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
143-144

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Creutz, 6. Gustaf Philip - Creutz, 7. Carl Magnus - Creutz, 8. Magnus - Crevaux, Jules Nicolas - Crewe (stad)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

Crevaux—Crewe

144

Gustaf Philip Creutz. Målning av Per Krafft d. ä.,
1785. Uppsala universitet.

vid Åbo akademi inträdde han 1751 som e. o.
kanslist i Kungl. kansliet i Stockholm, där han
1756 blev kanslist. Efter hovets misslyckade
revolutionsförsök utsågs C. s. å. till kavaljer hos
prins Fredrik Adolf. Den motvilja
konungafamiljen hyste mot honom gav småningom vika,
och särsk. blev kronprins Gustav hans vän.
Sedan befattningen hos prinsen upphört,
utnämndes C. 1763 till envoyé i Spanien men
förflyttades redan 1766 till ministerposten i Paris,
Sveriges då viktigaste diplomatiska post. Här
spelade han till en början en egendomlig dubbelroll,
i det att han officiellt representerade Sveriges
regering men i själva verket företrädde
kronprinsens på helt andra mål inriktade politik och
härigenom verksamt bidrog till att i Frankrike
förbereda marken för Gustavs revolution 1772.
Efter revolutionen utnämndes C. s. å. till
ambassadör. 1783 avslöt han en traktat mellan
Sverige och Amerikas förenta stater. C.
framträdde i Paris icke endast som diplomat utan
ock som kulturpersonlighet. Han umgicks i de
litterära salongerna, och hans närmaste vän var
författaren Marmontel. C:s deltagande i
socie-tetslivet och hans spelpassion förstörde emellertid
i grund hans affärer, så att konungen måste
betala hans stora skulder. Gustav hemkallade 1783
C. för att göra honom till riksråd och
kanslipresident. På denna post förestod han styrelsen
i Sverige under Gustavs italienska resa 1783
—84. Året därpå dog C. i Stockholm.

C:s diktning tillhör nästan helt och hållet
tiden före 1763. Han inträdde 1753 jämte sin
gode vän Gyllenborg i den av Eckleff stiftade

Tankebyggarorden, där de två vännerna kommo
att tillhöra den innersta krets, som bildades
kring fru Nordenflycht och som företrädde
dels rätt avancerade upplysningsidéer, dels
mycket stränga krav på den konstnärliga formen.
C:s dikter trycktes i sällskapets ”Våra försök”
(i753—56) och ”Vitterhetsarbeten” (1759—62).
Man ser i dem hans skeptiska, epikureiska
världsåskådning, men han visar sig också där som en av
den svenska diktens säkraste, mest nogräknade
formkonstnärer. C:s främsta dikt är det lilla
herdeeposet ”Atis och Camilla” (1761), där C.
i den konventionella herdediktens ram ger en
förfinad analys av två unga hjärtans kärlek.
Dikten väckte hos samtiden en livlig hänförelse.
En besläktad skildring av en ung flickas
vaknande känsloliv, där dock det mondänt
raffinerade mer framträder, gav han i ”Daphne”, en
versberättelse av samma art som fransk ”conte”.
I ”Sommarkväde” inför C. den naturbeskrivande
dikten i den svenska litteraturen. Grunddrag i
C:s diktning äro en förfinad sensualism och
skönhetsdyrkan, en vemodig känsla av
njutningens förgänglighet och en utomordentligt
smidig, musikalisk verskonst. — I Paris gjorde C.
ett utkast till en opera, ”Rustan och Mirza”,
vilket han lät Lidner utföra på vers; då Lidner
emellertid senare använde delar härav i sin
”Medea”, ansåg sig C. bestulen och dömde sitt
verk till evig glömska. — Som person utmärkte
sig C. genom älskvärdhet, tankspriddhet,
entusiasm och stora kulturintressen. Han blev
kansler för Uppsala universitet 1783.

C:s dikter samlades i ”Vitterhets-arbeten af
Creutz och Gyllenborg” (i795J ny uppl. 1812).
Franzén skrev 1797 ”Sång öfver grefve Gustaf
Filip Creutz”. Se G. Castrén, ”G. Ph. C.” (1917
och 1949) och M. Lamm, ”Upplysningstidens
romantik” (1918).

7) Carl Magnus C., greve, finländsk
ämbetsman, historisk författare (1821—93). Han
blev 1850 fil. dr på en latinsk avhandling om
Nådendals kloster. Dessförinnan hade han under
pseud. Maunu Malmanen utgivit ett
värdefullt arbete, ”Anjala-förbundet” (1848),
byggt på förut okänt material. Han utnämndes
1864 till guvernör i Åbo och Björneborgs län.

8) Magnus C., friherre, målare (f. 1909 14/t),
utbildades vid Konsthögsk. 1931—36 och har
företagit studieresor till Tyskland, Frankrike och
Jugoslavien. C., som tillhörde konstnärsgruppen
”De unga” från dess start (1938) till 1944,
omhuldar främst figur- och naketmåleri men har
också målat landskap och blommor.

Crevaux [kravå’], Jules Nicolas, fransk
forskningsresande, marinläkare (1847—82). Han
företog 1877—82 flera upptäcktsfärder i
Franska Guayana, övre Orinocoområdena och slutligen
i Gran Chaco. På denna sista resa, då han sökte
följa Pilcomayo till dess källor, mördades han
av tobaindianer.

Crewe [krö], stad i eng. grevsk. Chester, 45
km s. ö. om Liverpool; 52,000 inv. Tillv. av
lokomotiv och järnvägsvagnar m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free