- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
141-142

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Čres - Crescendo - Crescentia - Crescentini, Girolamo - Crescentius, ätt - Crescini, Vincenzo - Crest - Crêt de la neige - Cretonne - Creus, Cabo de - Creuse - Creusot (Creuzot), Le - Creutz, släkt - Creutz, 1. Lorentz, d. ä. - Creutz, 2. Ernst Johan, d. ä. - Creutz, 3. Johan - Creutz, 4. Carl Gustaf - Creutz, 5. Ernst Johan, d. y. - Creutz, 6. Gustaf Philip

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141 Crescendo—Creutz 142 uppfylles särsk. i n. av kala och delvis karstartade kalkberg (högsta punkten 650 m ö. h.); s. delen är lägre och relativt odlad. Mitt på ön ligger Vranasjön (15 m ö. h., 5,5 km2, 84 m djup). Befolkningen (c:a 9,000 inv.) serbokroater och italienare, bor mest på den mot boravinden skyddade västsidan, där hamnstaden Cres har c:a 3,500 inv. Huvudnäringar äro fiske, fåravel, oliv- och vinodling. 1920—47 tillhörde C. Italien. Crescendo [kre/ä'ndå], it. (av lat. cre'scere, växa), tilltagande i tonstyrka. Uttryckes i notskriften även genom tecknet <. Cresce'ntia, se Kalebass. Crescenti'ni [-/en-], Girolamo, italiensk kastratsångare (1766—1846). Han debuterade i Rom 1778 och firade sedan triumfer överallt i Italien; Napoleon kallade honom 1806 till Paris; efter 1812 ägnade han sig åt sångundervisning i Neapel. 1811 utgav han i Paris några sol-feggier. Cresce'ntius, romersk patricisk ätt. — Johannes C. blev 985 patricius i Rom och härskade där oinskränkt, tills han 996 nödgades vika för kejsar Otto Hl. Knappt hade denne lämnat staden, förrän C. åter ryckte till sig makten, och 997 lät han välja en ny påve, Johannes XVI, i st. f. den av Otto insatte Gregorius V. Redan 998 blev C. efter ett hårdnackat försvar av fästet San Angelo tillfångatagen av kejsaren och halshuggen. Hans son J ohannes C. var 1002—12 patricius i Rom. Crescini [kre/i'ni], Vincenzo, italiensk romanist (1857—1932), prof, vid univ. i Padova. Utgav bl. a. Boccacciostudier och en mycket använd ”Manuale per 1’avviamento agli studi pro-venzali” (3:e uppl. 1926). Crest, eng., hjälmprydnad; i svenskan benämning på den heraldiska vapendekorationen. Crét de la neige [krä' da la nä'?], högsta toppen i franska Jura, 1,723 m ö. h. Cretonne [kratå'n], fr., se Kretong. Creus [krä'os], Ca bo de, Spaniens östligaste udde, ett utsprång av Pyrenéerna. Creuse [kröz], 1) Flod i mell. Frankrike, biflod fr. h. till Loires biflod Vienne; 255 km lång. 2) Departement i mell. Frankrike, kring floden C:s övre lopp; 5,606 km2, 189,000 inv. Huvudstad Guéret. C. är bergigt och fattigt. C:s huvudnäring är boskapsskötsel. Stenkol förekommer. Berömd tillverkning av vävda tapeter (Aubusson, Felletin). Creusot (Creuzot), Le [la krözå'], stad i fr. dep. Saöne-et-Loire, 120 km n. n. v. om Lyon; 24,000 inv. C. omges i n. och s. av kol- och järnfält, vilket möjliggör dess storartade industri. I C., där hyttor upprättades redan 1781, finns ett av Europas största metallurgiska etablissemang. Det anlades 1836 av firman Schneider & c:o. Schneiderverken ha nu i C. och dess närhet kolgruvor, järnverk, gjuterier och mekaniska verkstäder av väldiga dimensioner. De sistn. leverera järnkonstruktioner, lokomotiv, järnvägsvagnar och -materiel, turbiner, motorer av alla slag o. s. v. Specialverkstäderna tillverka art.-materiel i stor skala, pjäser med de grövsta kalibrar, projektiler m. m. Ett stort skjutfält har anlagts för provskjutning av art.-pjäser. Under 2:a världskriget blevo rustningsindustrierna föremål för svåra allierade bombanfall, bl. a. i okt. 1942. Creutz [kröjts], gammal frälsesläkt, urspr. från Finland, känd sedan 1400-talet, 1625 introducerad på svenska riddarhuset. Bröderna C.i) och 2) blevo 1654 friherrar; den förres ättegren fortlever. C.3) blev 1719 greve; hans ätt, av vilken en gren 1818 immatrikulerades på finska riddarhuset som grevliga ätten nr 1, fortlever såväl i Sverige som Finland. 1) Lorentz C., d. ä., friherre, riksråd, amiralgeneral (1615—76). Han blev 1649 landshövding i Åbo och Björneborgs län samt 1655 i Dalarne, utnämndes 1660 till riksråd och 1673 till rikskammarråd. Efter krigsutbrottet 1675 utnämndes han till amiralgeneral, ehuru ”han varken sett fiende eller död”. I den stora bataljen vid Öland 1 juni 1676, mot den förenade holländsk-danska flottan, manövrerade han sitt amiralskepp så illa, att det kantrade och sprang i luften med man och allt. 2) Ernst Johan C., d. ä., den föreg:s bror, friherre, riksråd (1619—84). Han utnämndes 1652 till landshövding i Nylands och Ta-vastehus län, kallades 1674 till riksråd och president i Åbo hovrätt. C. var en kunskapsrik och sträng ämbetsman. 3) Johan C., son till C.i), greve, riksråd (1651—1726). Han tjänstgjorde först vid engelska och svenska marinen samt utnämndes 1676 till överstelöjtnant vid ett finländskt kavalleriregemente. 1703 blev han landshövding i Nylands och Tavastehus län, och vid riksdagen 1713—14 var han lantmarskalk. 1719 kallades han till riksråd samt blev därjämte president i Åbo hovrätt. Han var en av de mera framträdande männen vid grundläggandet av frihetstidens statsskick. 4) Carl Gustaf C., den föreg:s bror, friherre, militär (1660—1728). I Karl XII :s krig utmärkte han sig genom flera dj ärva bragder och hade nått generalmajors grad (1706), då han vid Perevolotjna 1709 råkade i rysk fångenskap. Bortförd till det inre av Ryssland, arbetade han för upplysning och sedlighet bland övriga krigsfångar och den ryska befolkningen. Han utnämndes 1720 till generallöjtnant och efter sin återkomst till Sverige 1722 till general. 5) Ernst Johan C. d. y., son till C.2), friherre, riksråd (1675-—1742). Han inlade som lagman i Östergötland stora förtjänster, utnämndes 1721 till landshövding i Östergötlands län, blev 1727 riksråd och 1735 kansler för Åbo akademi. Efter Horns fall (1738) blev han föremål för hattpartiets förföljelser, förvisades till sina gods och berövades sin pension. 6) G u s t a f Philip C., sonson till C.3), greve, skald och diplomat (1731—85). Född på Anjala gård i Nyland i Finland, växte C. upp i ett anspråkslöst, pietistiskt hem. Efter studier

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 14 16:49:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free