227 Cyperus 228 Terrakottaskulptur från Ajia Irini på Cypern. Jfr bild 5 å pl. Vid kusten saltberedning och svampfiske. Viktigaste och bäst skyddade hamnen är Famagus-ta; Lårnaka och Limassöl ha endast öppen redd. Handeln går huvudsaki. på England och Egypten. 1948 hade importen ett värde av 15,4 mill. £, exporten 5,6 mill. £. De viktigaste exportartiklarna äro johannesbrödfrukter, sydfrukter, potatis, vin och sprit samt pyrit. En smalspårig järnväg (114 km) leder från Famagusta till Kalokhorio. C. är oerhört rikt på fornlämningar från förhistorisk och klassisk tid. Länge företogos grävningar på otillfredsställande sätt av obehöriga el. dilettanter som Cesnola di Palma och Ohnefalsch Richter; den förres mycket stora samling kom till New York. Först genom de omfattande grävningar, som företagits på ett stort antal orter av en svensk expedition under ledning av E. Gjerstad 1927—31, har C:s arkeologi grundligt genomforskats ända från dess stenålder, som först då upptäcktes, till senantiken. Under den äldre bronsåldern visar keramiken ett starkt kulturuppsving, de rödpolerade vaserna erhöllo vackra former och smakfulla geometriska, inristade ornament. Brons blev allmännare, och handelsförbindelser med utlandet började. Under den mellersta bronsåldern uppkom jämte den äldre en ny keramik med målade geometriska ornament på ljus botten. Fynden vittna om livliga handelsförbindelser med Syrien, Palestina och Egypten. Utom inhemsk keramik förekommer syrisk och mindreasiatisk talrikt, mykensk börjar uppträda och förekommer massvis från början av 1200-talet f. Kr. Under mykensk tid började gre ker bosätta sig på ön. Gravarna äro ibland utomordentligt rikt utrustade med guld- och elfen-bensföremål, smycken, vapen, skarabéer o. s. v. I Ajia Irini och Dali har man funnit kultplatser, som varit i bruk från förhistorisk långt ned i historisk tid; den förra är ryktbar på grund av de tusentals större och mindre terra-kottafigurer, som funnos uppstaplade omkring altaret. Den börjande järnåldern är utmärkt av en säregen geometrisk stil. Under den äldre arkaiska tiden (600—525) är C. uppdelat i en n. v. och en s. ö. kulturprovins, motsv. resp, det grekiska och det fenikiska kolonisationsområdet. Under den senarkaiska tiden (525—450) genomträngdes hela ön av jonisk-grekisk konst. Detta är C:s konstnärliga blomstringsperiod. Sedan Aten i freden med Persien 449 f. Kr. övergivit C., stelnade och förföll dess konst alltmer. På Vuni nära Soloi utgrävde Gjerstad ett palats med ett tempel, som tillhör 400-talet f. Kr.; där påträffades talrika och vackra skulpturer av kalksten, terrakotta och brons, smycken och mynt. Under den hellenistiska tiden tillhörde C. Egypten och därefter romarna; dess konst stagnerade fullständigt. Av byggnader från denna tid må nämnas teatern i Soloi. Kristendomen kom tidigt till C. Vid romarrikets delning kom C. till östrom och blev 1184 e. Kr. självständigt under Isak Komnenos. Denne störtades, då C. 1x91 erövrades av Rikard Lejonhjärta, som sålde ön till exkonungen av Jerusalem Guido av Lusignan 1192. Under nära 300 år styrdes C. av denna ätt. Feodal väsendet och romarkyrkan infördes, ståtliga gotiska kyrkor byggdes i Famagusta och Nicosia. Den cypriska byggnadskonsten under medeltiden stod huvudsaki. under franskt inflytande; mot medeltidens slut märkas också spanska stildrag. Famagusta erövrades 1376 av Genua men återtogs av Jakob II (reg. 1464—73). Från hans venetianska änka, Caterina Cornaro, kom C. 1489 till Venedig. På 1570-talet avlöstes Venedigs välde av Turkiets. I samband med Berlinkongressen fick England genom fördrag med Turkiet 1878 rätt att ockupera och förvalta ön. Vid krigsutbrottet 5 nov. 1914 annekterades C. av England, och Turkiet avstod i Lausannefreden 1923 definitivt från sina anspråk på ön. 1925 upphöjdes C. till koloni. Litt.: H. C. Luke & D. J. Jardine, ”Handbook of Cyprus” (8:e uppl. 1920); E. Wrangel, ”Gam-malkristen och bysantinsk konst på C.” (i Tidskr. för konstvetenskap, 11, 1927); E. Gjerstad, ”Studies on prehistoric Cyprus” (1926), ”Sekler och dagar” (1933), ”The Swedish Cyprus expedition”, i—3, 4:2 (1934—47); A. Westholm, ”The temp-les of Soli” (1936); E. Sjöqvist, ”Problems of the late Cypriote bronze age” (1940); G. Hill, ”A history of Cyprus”, 1 (s. å.). Cyperus, släkte bland halvgräsen, utmärkt genom mångblommiga småax med i två rader ställda axfjäll. Det innefattar omkr. 600 arter, mest kärr- och sumpväxter i varmare länder. I Sverige finns endast en art, C. fuscus, d v ä r g a g, sällsynt i Skåne och på Gotland. C. papyrus (i Egypten och Mindre Asien) läm-