315 Dalénljus—Dalformationen 31fr framkom, ett avsevärt framsteg även i fråga om form och utseende i övr. — Bolaget om-bildades 1909 till Svenska ab. Gasaccumulator med verkstäder på Lidingön vid Stockholm och med D. som verkst. direktör samt växte inom kort till ett världsföretag. Av Vet.-akad. tilldelades D. 1912 nobelpriset i fysik. D. blev 1918 fil. hedersdoktor vid Lunds univ. Vid en explo-sionsolycka under pågående experiment blev D. 1912 blind, men han kunde dock ända till sin död leda det av honom skapade industriföretaget. Dalénljus, se Acetylenbelysning. Dalens, D i r c k, holländsk målare (omkr. 1600—76), huvudsakligen verksam i Haag. D:s tämligen sällsynta målningar framställa antingen arkadiska landskap med staffage av antikiserande figurer el. landskapsscener i van Goyens stil. Däler, svenskt silvermynt. Efterbildande den tyska thalern lät Gustav Vasa 1534 slå de första svenska d. (l, Va och d.). 1536 började man slå marker, och detta mynt var därefter till 1604 högsta myntenheten i riket. Dalermynt, under olika benämningar, slogos fortfarande och gingo med växlande kurs. Under 1530-talet var kursen vanl. 3 mark, under 1540-talet steg den till 3 V2 och 3 Vi samt 1560 till 4 mark och visade fortfarande benägenhet att stiga. Hertig Karl utfärdade därför 1602 formligt förbud mot att beräkna d. högre än 4 mark. I denna skrift kallas 4-marksdalern slagen d a 1 e r. Trots förbudet fortfor emellertid d. att stiga i pris. Myntordningen av 22 mars 1604 stadgade därför, att på slagen d. skulle gå 6 mark ävensom att, bland andra markmynt, nya 4-marksstycken, svenska dalrar, skulle slås. I den allmänna rörelsen fick slagen d. namnet riksdaler. Jämte riksdalern fortfor svensk d. att myntas. Kopparmyntet, som infördes i Sverige 1624, föll hastigt i värde i jämförelse med silvermyntet. Genom kungl. förordn. 26 aug. 1633 bestämdes därför, att 1 d. i silver skulle motsvara 2 i koppar. Därigenom uppstodo benämningarna daler silvermynt och daler kopparmynt. Värdeskillnaden blev snart allt större, och detta hade till följd en kungl. förordn. 24 mars 1643 om att 1 d. smt skulle motsvara 2 V2 d. kmt. Genom kungl. förordn. 7 okt. 1665 nedsattes kopparmyntet därhän, att 1 d. smt skulle svara emot 3 d. Gustav I:s daler 1534. kmt. De båda räkningssätten begagnades samtidigt och fortforo att brukas långt efter 1776-års realisation, genom vilken räkningen i riksdaler, skillingar och rundstycken infördes. Utom på kopparplåtmyntet (1644—1768), varpå alltid, utsattes d.-värdet i smt, förekommer d.-namnet på de s. k. nödmynttecknen 1715—19, på karolinmyntet 1718 samt på spe-ciesmyntet 1770—77. Med avseende på den myntsort, vari penningar utgåvos, upp-kommo 1664 benämningarna d a 1 e r-k ar o-1 i n e r och daler kurant. Den förra nyttjades, då likvid gavs medelst de fr. o. m. sistnämnda år slagna mynten på 4,2 och 1 mark. Benämningen d. kurant begagnades, då betalningen skedde i det från 1664 ymnigt slagna skiljemyntet (av ringa silverhalt) på 4,2 och 1 öre i silver. D:s värde i förhållande till riks-dalerns, 4 kr. i nu gällande mynt, sjönk under tidens lopp. Så nedsattes dalern 19 juni 1681 till V2, 17 maj 1715 till Vs och 27 nov. 1776 till Ve av riksdalern. När sedermera även riks-dalerns värde började falla, tills det 1830 bestämdes till 1 kr. 50 öre, föll samtidigt jämväl d.; då sålunda t. ex. i 1734 års lag böter utsattes i d., som vid den tiden motsvarade Vs riksdaler el. 1 kr. 33 öre, antogs den nu gälla endast 50 öre. Vid på 1800-talet bland allmogen gängse d.-räkning gingo t. ex. i Småland 6 d. smt el. 18 d. kmt på 1 rdr riksgälds el. 1 krona. Dalformationen el. D a 1 s 1 an d s s e rie n, en sedimentär lagerserie i ö. Dalsland. D. vilar på en gammal landyta av olika urbergsformationer, vars kraftiga relief orsakat det synnerligen växlande utseendet av D:s bottenbildningar: ställvis mäktiga, grova, talus-artade breccior och flodkonglomerat, annorstädes grova gråvackor el. kvartsitsandstenar. Dessa om kraftig erosion vittnande bildningar överlagras av finkorniga sediment, som avlagrats i ett grunt bäcken: grå, svarta el. grågröna ler skiffrar och vanl. röd-lätta kvartsitsandstenar med bäddar av till klorit-sten omvandlad basalt och tuffer med en sammanlagd mäktighet av 800 m. I denna avdelning ingår en vitt utbredd, med kopparkis impregnerad skifferhorisont, trol. en sedimentär formation, bildad i samband med basalteruptionerna. — Därefter följer upp till 470 m mäktiga, vita och rödaktiga kvartsiter, vilka i sin tur överlagras av den s. k. liane-skiffern (400 m), en finkornig, grågrön gråvacka med tunna kalkstensbäddar i sin undre del, innehållande fossillik-nande rester, möjligen kalkalger. D. avslutas med breccieartade bildningar, uppkomna i samband med överskjutningar. — D., som förr torde haft betydande utbredning, har bevarats i ett 20—30 km brett n.-s. sänkningsfält inom urberget, som genom västerifrån verkande tryck sammanpressats, varvid sedimenten veckats och i synnerhet längs fältets randzoner överskjutningar uppkommit. Un-