Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalén, 2. Gustaf - Dalénljus - Dalens, Dirck - Daler - Dalformationen el. Dalslandsserien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Dalénljus—Dalformationen
31fr
framkom, ett avsevärt framsteg även i fråga
om form och utseende i övr. — Bolaget
om-bildades 1909 till Svenska ab. Gasaccumulator
med verkstäder på Lidingön vid Stockholm och
med D. som verkst. direktör samt växte inom
kort till ett världsföretag. Av Vet.-akad.
tilldelades D. 1912 nobelpriset i fysik. D. blev 1918
fil. hedersdoktor vid Lunds univ. Vid en
explo-sionsolycka under pågående experiment blev D.
1912 blind, men han kunde dock ända till sin
död leda det av honom skapade industriföretaget.
Dalénljus, se Acetylenbelysning.
Dalens, D i r c k, holländsk målare (omkr.
1600—76), huvudsakligen verksam i Haag. D:s
tämligen sällsynta målningar framställa antingen
arkadiska landskap med staffage av antikiserande
figurer el. landskapsscener i van Goyens stil.
Däler, svenskt silvermynt. Efterbildande den
tyska thalern lät Gustav Vasa 1534 slå de första
svenska d. (l, Va och d.). 1536 började man
slå marker, och detta mynt var därefter till
1604 högsta myntenheten i riket. Dalermynt,
under olika benämningar, slogos fortfarande
och gingo med växlande kurs. Under
1530-talet var kursen vanl. 3 mark, under 1540-talet
steg den till 3 V2 och 3 Vi samt 1560 till 4 mark
och visade fortfarande benägenhet att stiga.
Hertig Karl utfärdade därför 1602 formligt
förbud mot att beräkna d. högre än 4 mark. I
denna skrift kallas 4-marksdalern slagen
d a 1 e r. Trots förbudet fortfor emellertid d.
att stiga i pris. Myntordningen av 22 mars
1604 stadgade därför, att på slagen d. skulle gå
6 mark ävensom att, bland andra markmynt, nya
4-marksstycken, svenska dalrar, skulle
slås. I den allmänna rörelsen fick slagen d.
namnet riksdaler. Jämte riksdalern fortfor
svensk d. att myntas. Kopparmyntet, som
infördes i Sverige 1624, föll hastigt i värde i
jämförelse med silvermyntet. Genom kungl. förordn.
26 aug. 1633 bestämdes därför, att 1 d. i silver
skulle motsvara 2 i koppar. Därigenom uppstodo
benämningarna daler silvermynt och
daler kopparmynt. Värdeskillnaden blev
snart allt större, och detta hade till följd en
kungl. förordn. 24 mars 1643 om att 1 d. smt
skulle motsvara 2 V2 d. kmt. Genom kungl.
förordn. 7 okt. 1665 nedsattes kopparmyntet
därhän, att 1 d. smt skulle svara emot 3 d.
Gustav I:s daler 1534.
kmt. De båda räkningssätten begagnades
samtidigt och fortforo att brukas långt efter
1776-års realisation, genom vilken räkningen i
riksdaler, skillingar och rundstycken infördes. Utom
på kopparplåtmyntet (1644—1768), varpå alltid,
utsattes d.-värdet i smt, förekommer d.-namnet
på de s. k. nödmynttecknen 1715—19,
på karolinmyntet 1718 samt på
spe-ciesmyntet 1770—77. Med avseende på
den myntsort, vari penningar utgåvos,
upp-kommo 1664 benämningarna d a 1 e r-k ar
o-1 i n e r och daler kurant. Den förra
nyttjades, då likvid gavs medelst de fr. o. m.
sistnämnda år slagna mynten på 4,2 och 1 mark.
Benämningen d. kurant begagnades, då
betalningen skedde i det från 1664 ymnigt slagna
skiljemyntet (av ringa silverhalt) på 4,2 och 1
öre i silver. D:s värde i förhållande till
riks-dalerns, 4 kr. i nu gällande mynt, sjönk under
tidens lopp. Så nedsattes dalern 19 juni 1681
till V2, 17 maj 1715 till Vs och 27 nov. 1776
till Ve av riksdalern. När sedermera även
riks-dalerns värde började falla, tills det 1830
bestämdes till 1 kr. 50 öre, föll samtidigt jämväl
d.; då sålunda t. ex. i 1734 års lag böter
utsattes i d., som vid den tiden motsvarade Vs
riksdaler el. 1 kr. 33 öre, antogs den nu gälla
endast 50 öre. Vid på 1800-talet bland allmogen
gängse d.-räkning gingo t. ex. i Småland 6 d.
smt el. 18 d. kmt på 1 rdr riksgälds el. 1 krona.
Dalformationen el. D a 1 s 1 an d s s e rie n,
en sedimentär lagerserie i ö. Dalsland. D. vilar
på en gammal landyta av olika
urbergsformationer, vars kraftiga relief orsakat det synnerligen
växlande utseendet av D:s bottenbildningar:
ställvis mäktiga, grova, talus-artade breccior
och flodkonglomerat, annorstädes grova gråvackor
el. kvartsitsandstenar. Dessa om kraftig erosion
vittnande bildningar överlagras av finkorniga
sediment, som avlagrats i ett grunt bäcken: grå,
svarta el. grågröna ler skiffrar och vanl.
röd-lätta kvartsitsandstenar med bäddar av till
klorit-sten omvandlad basalt och tuffer med en
sammanlagd mäktighet av 800 m. I denna avdelning
ingår en vitt utbredd, med kopparkis
impregnerad skifferhorisont, trol. en sedimentär
formation, bildad i samband med basalteruptionerna. —
Därefter följer upp till 470 m mäktiga, vita och
rödaktiga kvartsiter, vilka i sin tur överlagras
av den s. k. liane-skiffern (400 m),
en finkornig, grågrön gråvacka
med tunna kalkstensbäddar i sin
undre del, innehållande
fossillik-nande rester, möjligen kalkalger.
D. avslutas med breccieartade
bildningar, uppkomna i samband
med överskjutningar. — D., som
förr torde haft betydande
utbredning, har bevarats i ett 20—30
km brett n.-s. sänkningsfält inom
urberget, som genom västerifrån
verkande tryck sammanpressats,
varvid sedimenten veckats och i
synnerhet längs fältets randzoner
överskjutningar uppkommit. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
