- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
419-420

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dans - Dansant - Dansflugor - Danska brigaden - Danska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419

Dansant—Danska litteraturen

420

der 1900-talets första årtionde. Sedan
efterliknades rena negerdanser. Two step, som kom till
Sverige 1909, avlöstes av one step och av den
sydamerikanska tango (1912) m. fl. Fox-trot
infördes 1916 och blev mycket populär. Av senare
modedanser må nämnas jazz, shimmy,
schottisch-espagnol, blues, charleston m. fl. Bland nyare
danser märkes bl. a. samba.

Hos alla folkslag finner man mer el. mindre
typiska nationaldanser. Spanjorerna ha sin
karakteristiska fandango, som ligger till grund för
övriga spanska d., ss. bolero, jota, seguidilla,
cachucha, tango och zapatado. Utmärkande för
de spanska d. äro den stolta hållningen, de
utåt-vridna fotterna och det sjudande temperament,
varmed d. utföras. Italienarna ha tarantella,
siciliana, saltarello och forlana, som i allm.
utmärka sig för livliga hopp och häftiga
vändningar och omdansningar. Ryssarnas egna d.
inskränka sig till den förnäma bojardansen, några
livliga kosack- och lillryska d. samt kaukasiska
d. med armrörelser, som närma sig de
orientaliska; även ryssarna ha i ungrarnas csdrdäs och
masurernas masurka funnit uttryck för sitt
livliga temperament. Från Polen härstamma
polo-näs, varsovienne och krakoviak. Engelsmännens
jig, skottarnas reel och holländarnas
matelot-(sj ömans-) d. äro även bekanta. Om d. i
Norden se Folkdanser.

Litt.: Grundläggande arbete är C. Sachs,
”Eine Weltgeschichte des Tanzes” (1933).
Vidare må nämnas F. Weege, ”Der Tanz in der
Antike” (1926); K. Storck, ”Der Tanz” (1903);
O. Bie, ”Der Tanz” (1906); M. Stenström,
”Dansen” (1918); T. Norlind, ”Dansens historia”
(1941); L. E. Backman, ”Den religiösa d. inom
kristen kyrka och folkmedicin” (1945).

Dansa’nt [el. daosa’Qt, fr. utt. däsä’], som
kan el. brukar dansa el. är road av dans;
dans-liknande. Soupé d., supé med dans.

Dansflugor, Empi’didae, fam. av gruppen
Brachy’cera inom ordn. tvåvingar, en artrik fam.
av merendels smärre flugor. D. äro rovdjur,
vilka med sitt starka sugrör genomborra och
utsuga bytet, som utgöres av smärre insekter.
Sitt namn ha de av de parningsdanser de utföra.

Danska brigaden, en dansk militär styrka, som
utbildades 1943—45 i Sverige i avsikt att kunna
insättas i eventuell dansk befrielsekamp mot
tysk ockupationsmakt. I april 1945, då det tyska
sammanbrottet syntes nära förestående, samlades
D. i Skåne. 4/s erhöll den order att stå i
Helsingör följ, förmiddag, vilket även
effektuerades. Styrkan var 4,759 man. På gr. av
läget fick D. inga krigsmässiga uppgifter utan
fördelades till bevakningstjänst över hela landet.
D. hemförlovades 10/t 1945.

Danska litteraturen. Den katolska
medeltiden (till omkr. 1500). En skriven
litteratur uppstod först på grund av kyrkans
praktiska behov, i synnerhet efter upprättandet
av ärkebiskopsstolen i Lund 1104. Ärkebiskop
Andreas Sunesen (d. 1228) skrev
”Hexaè-meron” med dess lat. versifierade framställning
av de teol. huvudfrågorna från Paris’ högskola.

Framför allt birgittinrörelsen framkallade en rik
prediko-, missions- och översättningsverksamhet.
Danmarks världsliga och andliga höjdpunkt
uppnås under ”Valdemarstiden” (omkr. 1150—
1250) med den geniale Absalon som
medelpunkt. På hans tillskyndan uppstod en nationell
historieskrivning. Svend Aggesson skrev
en kort och Absalons ”klerk” Sax o (för sitt
prydliga latin kallad grammaticus) en
utförlig dansk historia från äldsta tider till
vendertågens slut. Saxos arbete, ”Gesta
dano-rum” (i 16 böcker), avslutat efter Absalons död
i början av 1200-talet, är den danska medeltidens
yppersta verk och ett av de bästa lat. historiska
arbetena från denna tid. Från Valdemarstiden
äro vidare de medeltida
laguppteckningarna, främst Skånes och Själlands kyrkorätt
och landslagar. Till dem ansluter sig Valdemar
Sejrs ”jyske lov”. Vidare må nämnas ”Danska
rimkrönikan”, en dansk historia på vers från
senare medeltiden. Från ung. samma tid äro
översättningar från sv. av E u f e m i a v
i-s o r n a och prästen M i c h a e 1 s religiösa
lärodikter. Under Valdemarstiden började också
Danmarks rika, i poetiskt hänseende
utomordentligt framstående folkvisediktning.
Folkvisorna upptogo i sig många forntidsämnen
och bevarade sålunda sammanhanget mellan
gångna tiders andliga liv och en följ, periods
nationella renässans. Kämpavisorna
besjunga forntidens stora, ofta övermänskliga
gestalter; de äro ofta tragiska liksom förebilderna;
muntra och käcka äro däremot visorna om
folkdiktningens älsklingshjälte, Holger Danske.
Den klaraste bilden av medeltidens liv och
samhälle ge riddarvisorna. Till de
historiska visorna höra de ryktbara visorna
om Valdemar och Tove samt en viscykel om
marsk Stig.

Nyare tiden. Humanism,
reformation och renässans (1500- och
1600-talen). Reformationstidens litteratur blev i
Danmark i det hela mycket osjälvständig men hade
stor nationell betydelse, emedan den var
skriven på modersmålet. Bland den eg.
reformationstidens stormän må först nämnas Christiern
Pedersen (d. 1554), ”den danska
litteraturens fader”, vars själländska skriftspråk genom
hans bibelöversättning (1550;
”Kristian III:s bibel”) blev grundvalen för
riksspråket. Själva reformationsförkunnelsen var ett
verk av Hans Tausen. Den nya kyrkans
organisatör, Peder Palladius,
efterlämnade en mängd religiösa skrifter på både danska
och latin. Mer utpräglad humanist och senare
en kämpe mot reformationen var
karmelitmun-ken Povl Helgesen, som var en ypperlig
stilist och även skrev ett historiskt arbete (”den
skibyske krönike”). Bland senare författare
märktes många adelsmän. Arild Huitfeldt
skrev en innehållsrik dansk historia. Den främste
teologen var Niels Hemmingsen,
Me-lanchthons lärj unge (d. 1600); samtida med
honom voro psalmförfattarna Hans
Christensen Sthen och Hans Thomesen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free