Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Debs, Eugene Victor - Deburau, Jean - Debussy, Claude - Debut - Debye, Peter - Décadi - Decaen, Charles Mathieu Isidore - Decaisne, Joseph - Decameron - Decamps, Alexandre - De Camps, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Deburau—De Camps
496
ingripande i en av dessa. D. slöt sig 1897 till
socialismen och var vid presidentvalen 1900—12
socialistisk kandidat. 1914 blev D. huvudredaktör
för socialisttidningen National Rip-law i S :t
Louis. Efter U.S.A:s inträde i i:a världskriget
1917 fortsatte D. sin fredspropaganda och
dömdes hösten 1918 för försök att motverka
värnpliktslagen till 10 års fängelse. Som
presidentkandidat 1920 erhöll D. 915,302 röster samt
frigavs juldagen 1921, varefter han omedelbart
återupptog sin agitationsverksamhet.
Deburau [dobyrå’], Jean Gaspard, fransk
pantomimskådespelare av tjeckisk börd (1796—
1846). Han var sedan 1811 verksam i Paris och
av samtida skådespelare och författare av rang
hyllad som sin tids främste sceniske konstnär.
— Litt.: J. Janin, ”D., 1’histoire du théåtre ä
quatre sous” (1881).
Debussy [dobysi’], Cl au de Achille, fransk
kompositör (1862—1918), den musikaliska
impressionismens främste. Han var elev av
konser-vatoriet i Paris, där han 1884 vann Rompriset
med kantaten ”L’enfant prodigue”. Från Italien
insände han till konservatoriet bl. a. körverket
”La demoiselle élue”, vilket väckte allmän
uppmärksamhet. Hans
orkesterstycke ”Prélude
å l’après-midi d’un
faune” (1893), med
uppslag från
Mallarmés dikt, gjorde
honom även vidare känd,
och D :s namn var
sedan ett av de
ledande inom fransk
tonkonst. Operan ”Pelléas
et Mélisande” efter
Maeterlincks drama
(Opéra-comique i
Paris 1902) blev en
avgjord framgång. Av
hans kammarmusik märkes en ej sällan
spelad stråkkvartett i g-moll (1893). D. ägnade
sig med stort intresse åt solosången och
pianostycket samt blev ej minst genom dessa smärre
verk uppmärksammad. Till hans mest berömda
sånger höra ”Ariettes oubliées” (1888; Verlaines
dikter) och ”Cinq poèmes” (1890; Baudelaires
dikter). Hans pianostycken ha ofta poetiska titlar
(”Images”, ”Préludes”, ”Estampes” etc.) och äro
i allm. koncentrerade stämningsstycken. D. är
impressionist och som sådan i första hand
stärn-ningsmålare. Hans sånger visa en fin poetisk
uppfattning och äro tacksamma såväl i
sångstämman som i pianoackompanjemanget. Han har en
klar, genomskinlig stil och fördjupar sig gärna
i detaljarbetet. Hans harmonik är mycket
intressant, ehuru den skarpt skiljer sig från den
nyromantiska. — Litt.: R. Rolland, ”Musiciens
d’aujourd’hui” (1908); monogr. av M. Strobel
(1940) och Kajsa Rootzén (1948).
Debüt (fr. debut), första uppträdande (av
skådespelare, författare o. s. v.), början. — D
e-buta’nt, nybörjare, person, som gör sin d. —
Verb: Debutera.
Debye [deba’j], Peter, holländsk fysiker
(f. 1884), prof, vid tekniska högskolan i Zürich
1921, i Leipzig 1927, i Berlin 1935 och vid
Cor-nell Univ., U.S.A., 1940. D. utgav 1912 ett
betydelsefullt arbete om fasta kroppars
värme. D. fann bl. a. följande lag: vid
mycket låga temperaturer är spec. värmet hos
en enatomig fast kropp proportionellt mot
kuben på absoluta temperaturen. D. övergick
snart till såväl teoretiska som
experimentella arbeten på
röntgenstrålarnas område.
Tills, m. Scherrer
utarbetade han (1916)
sin berömda metod för
strukturanalys av
kristallpulver. Tills, m.
Hückel har D. även
utfört en del
teoretiska undersökningar om
den elektrolytiska
dis-sociationen. D. har
uppfunnit en
magneto-kalorisk kylmetod, som
fått stor betydelse för
uppnående av extremt
låga temp. För de bidrag D. genom sina
undersökningar över dipolmoment och över
röntgen-och elektronstrålarnas interferens i gaser
lämnat till kännedomen om molekylernas byggnad
tillerkändes han 1936 års nobelpris i kemi.
Décadi [dekadi’], fr., io:e dagen i franska
revolutionskalenderns 10 dagars-vecka.
Decaen [dakä’], Charles Mathieu
I s i d o r e, greve, fransk general (1769—1832).
Han deltog i revolutionskrigen och utmärkte sig
särskilt i slaget vid Hohenlinden (3 dec. 1800).
Han var 1802—10 generalkapten över franska
besittningarna Ile de France (Mauritius) och
Bourbon (Réunion) i Indiska oceanen, vilka han
tappert försvarade mot engelsmännen.
Tillfångatagen 1810, frigavs han 1811, upphöjdes vid
hemkomsten till greve, förde 1811—13 befälet i
Ka-talonien och drog sig vid andra restaurationen
(1815) tillbaka till privatlivet.
Decaisne [dakä’n], Joseph, fransk
botanist (1809—82). Han blev 1848 prof, i botanik
vid naturhistoriska muséet i Paris. D., som var
övervägande florist, upptäckte rhinanthacéernas
halvparasitism och skrev även om
potatissjukdomarna.
Deca’meron (av grek. de’ka, tio, och heme’ra,
dag), berättelsesamling av G. Boccaccio.
Decamps [dakä’]; Alexandre Gabriel,
fransk målare (1803—60). Han var en av de
första orientmålarna i västeuropeisk konst,
utförde med koloristisk uppfattning österländska
genremotiv, stads- och ökenstämningar,
djurbilder och även bibliska ämnen av stark stämning
och i livfull och karaktärsfull behandling.
Monogr. av A. Moreau (1869) och C. Clément (1886).
De Camps [da ka’u], Louis Marie, militär,
Karl XIV Johans förtrogne (1765—1844). Han
var född i Pau i Frankrike, vistades som
handlande i Spanien, ingick 1791 vid ett franskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
