497 De Candolle—De Champs dragonreg:te och blev 1808 överstelöjtnant. Från 1805 tillhörde han Bernadottes omgivning som handsekreterare, af färsmedhjälpare och förtrogen. Efter Bernadottes val till svensk kronprins följde han med till Sverige. D. blev 1812 svensk överstelöjtnant och adjutant hos kronprinsen, 1814 överste i armén samt 1815 generalmajor och förste adjutant hos konungen. Han adlades 1824. D. gjorde ingen egentlig militärtjänst i Sverige men var Karl Johans förtroendeman och nära vän, en ställning, som han icke missbrukade. De Candolle [da kädå'l], se Candolle. Deca'ndria, se Linnés sexualsystem. Decänus, se Dekanus. Deca'poda, grek., ”tiofotingar”. 1) Den högst stående ordningen av kräftdjuren, särsk. utmärkt genom 5 par gångfötter. — 2) Tioarmade bläckfiskar. De Carna'11 [da], Carl Constantin, frih., militär (1711—73). Han var son till en kurländsk officer, som gått i svensk krigstjänst. D. deltog 1741—42 i ryska kriget, blev 1753 major och var under pommerska kriget (1757— 62) en av de få, som lyckades upprätthålla den svenska vapenäran. Så t. ex. försvarade han 28 sept. 1758 det obefästa Fehrbellin. 1759 blev han överstelöjtnant samt 1769 överste-för Björneborgs regemente. Vid statsvälvningen 1772 spelade han en viktig roll. Till belöning blev han s. å. generalmajor och upphöjdes i friherrligt stånd men tog ej introduktion. Decatur [dikei'ta], stad i Illinois, U.S.A., vid Sangamon River, 250 km s. v. om Chicago; 68,000 inv. Centrum i jordbruks- och kolgruv-distr.; säte för James Milliken Univ., grundat 1901. Décauvillebanor [dekåvi'l], av franske ingenjören Paul Décauville 1876 konstruerade transportabla järnbanor. Transportbanan är hopsatt av korta (3—5 m), lätt flyttbara delar med 0,4—0,6 m spårvidd och lätta räls, fästade vid järnsyllar; delarna förenas med vid ena ändan fastnitade skarvjärn. D. ha funnit vidsträckt användning vid schaktningsarbeten, fabriker, transporter i fält m. m. Decazes [dakä'z]. 1) Élie D., hertig, fransk statsman (1780—1860). Han var först advokat, senare (från 1806) rådgivare hos konung Ludvig av Holland, därpå domare i Paris samt slöt sig 1814 till Bourbonerna. Han blev polischef i Paris (1815), s. å. polisminister, vann Ludvig XVIII :s vänskap och gjordes till greve och (1818) pär. Han var en av ledarna för de moderata roj alisterna och blev dec. 1818 inrikesminister samt i realiteten, fastän först i nov. 1819 även till namnet, ministärens chef. Han arbetade energiskt på landets ekonomiska utveckling och sökte gå en medelväg mellan de liberala och ultraro jalisterna. De senare voro hans förbittrade fiender och lyckades efter mordet på hertigen av Berry 1820 framtvinga hans avgång. Han utnämndes då till fransk hertig — tack vare släktförbindelser genom sitt andra gifte hade han tidigare blivit (dansk) hertig av Glücksbjerg — och ambassadör i London, från vilken post han avgick 1821. Under senare delen av sitt liv ägnade sig D. mest åt industriell verksamhet. 2) Louis D., den föreg:s son, hertig, fransk politiker (1819—86). D. var före februarirevolutionen diplomat (sändebud i Madrid och Lissabon), ägnade sig efter 1848 åt industriella företag samt blev efter Napoleon HI:s fall en av or-leanisternas ledare i nationalförsamlingen. 1873— 77 var D. utrikesminister och förde som sådan en klok och försiktig fredspolitik. Vid den påstådda krigsfaran 1875 sökte och erhöll D. åt Frankrike Rysslands stöd. Han måste avgå, då han medverkat i de Broglies sista ministär (1877), och lyckades därefter varken bli invald i senaten el. deputeradekammaren. Decazeville [dakazvi'l], stad i s. Frankrike, dep. Aveyron, i en på järn- och kolgruvor rik trakt; 12,000 inv. Masugnar och stålverk. Staden och dess industrianläggningar grundades av hertig Élie Decazes, efter vilken staden uppkallats. Decca, system för s. k. hyperbelnavigering (se Ortsradio), utarbetat 1942—44 av det engelska radio företaget Decca i samarbete med Department of Scientific Research & Experiment inom brittiska marinen. Deccan, Dekkan, platåland i Främre Indien, se Indien. Dece'mber, lat. (av de'cem, tio), var den tionde månaden i den äldre romerska kalendern (före Caesars reform), och bibehöll sitt namn, ehuru den blev den tolfte månaden i den julianska och i den gregorianska kalendern. Dess svenska namn är julmånad. Decemvir, lat. (av de'cem, tio, och vir, man), tioman, led. av tiomannanämnd i forntidens Rom. Mest bekant är den kommission, tillika regering, som 451 f. Kr. tillsattes för att giva Rom skrivna lagar. Då de år 450 fungerande decemvirerna behöllo sin makt över den lagliga tiden och be-gingo våldshandlingar, störtades de 449. Resultatet av deras arbete blev de ”tolv tavlornas lagar”. Dece'nnium, lat. (av de'cem, tio, och a’nnus, år), årtionde. Dece'nt (fr. décenf), sedig, ärbar, blygsam. Decentralisatiön (av lat. de, från, och centrum, medelpunkt), förvaltningssystem, där de offentliga ärendena i större utsträckning avgöras av mera självständigt verksamma underordnade el. lokala myndigheter, vare sig dessa äro statliga el. organ för den kommunala självstyrelsen. England är det klassiska ex. på ett land med d. Deception Island [dise'p/an äi'land], en av Syd-Shetlandsöarna. De Champs [da Ja'o]. 1) Henri Leopold D. militär (1869—1948), underlöjtnant vid fortifikationen 1890, löjtnant vid Generalstaben 1900, chef för Bodens ing.-kår 1914—16 samt överste vid Generalstaben 1916 och vid fortifikationen 1920. 1923 blev han generalmajor och chef för fortifikationen, generallöjtnant 1930, avgick 1934. 2) Charles Léon D. den föregzs bror, sjöofficer (f. 1873 lo/io), underlöjtnant vid flot