501 Decisiv—Dedekind 502 livlig industri. På en klippa vid Elbe det ståtliga slottet, uppfört 1688. Decisiv (av lat. de cider e, avskära, avgöra), avgörande. Deciton, viktmått, förk. dt, = V10 av ett ton. De'cius, plebejisk släkt i Rom. Publius D. Mus d. y., konsul 4:e ggn 295 f. Kr., då han i slaget vid Sentinum mot samniterna m. fl. invigde sig till dödsoffer för den romerska hären och så hjälpte denna till seger. Liknande berättelser om hans fader (vid Vesuvius 340) och om sonen (vid Asculum 279) anses ohistoriska. De'cius, Gaius Messius Quintus T r a-ianus, romersk kejsare 249—251 e. Kr., född i Pannonien. D. var en duglig krigare och kraftfull regent samt sökte införa ordning och god sed i riket. Mot kristendomen anställde han den första systematiska förföljelsen. D. stupade i strid mot goterna 251. De'cius, Nikolaus, tysk psalmdiktare, sannolikt identisk med den Nikolaus Hovesch (el. von H o f), som 1524 verkade som predikant vid Nikolaikyrkan i Stettin. Psalmerna ”Allena Gud i himmelrik” (Sv. ps. 24) och ”Guds rena lamm oskyldig” (Sv. ps. 94) ha i sina tyska avfattningar tillskrivits D., vilket dock enl. nyare forskningar anses osäkert. Deckel, se Däckel. De'cken, Carl Claus von der, frih., tysk Afrikaresande (1833—65). Han forskade 1860 —65 i Östafrika, Kilima-ndjaroområdet samt på södra Somalikusten. 1865 for han uppför floden Juba för att utforska dess lopp och Somalilandets inre. På denna färd dödades han och flera av hans europeiska följeslagare av somalierna. D:s följeslagare O. Kersten utgav hans reseanteckningar (6 bd, 1869—79). Decker el. d ä c k e r, i den europeiska pälshandeln ett antal av tio stycken djurskinn. De'cker, Cornelis Gerritsz, holländsk målare (d. 1678), verksam i Haarlem sedan omkr. 1640. Målade skogs- och flodlandskap i anslutning till Ruysdaels och Hobbemas stil; flera av hans arbeten finnas i svenska privatsamlingar. Déclaration des droits de 1’homme [-sjå' de drcoa' da lå'm], fr., ”förklaring av människans rättigheter”. I de tre franska konstitutionerna av 1791, 1793 och 1795 förekommer en inledning, som högtidligen uppräknar människans naturliga och oförgripliga rättigheter: frihet, personlig säkerhet, äganderätt och rätt till motvärn mot förtryck. Det var på förslag av La Fayette, som en sådan förklaring efter amerikanskt mönster intogs i konstitutionen. Déclaration of Independence [deklareVJn av indipe'ndans], eng., ”oavhängighetsförklaring”, den av Amerikas förenta staters kongress 4 juli 1776 utfärdade högtidliga förklaringen, att de ”förenade kolonierna voro och hade rätt att vara fria och oavhängiga stater”. Déclaration of Rights [deklaréV/n av räi'ts], eng., ”rättighetsförklaring”, den urkund, i vilken engelska riksförsamlingen 1689 fastställde grunddragen av författningen. Den förelädes 13 febr. Vilhelm av Oranien och Maria till antagande, när kronan erbjöds dem. I vidgad form antogs den okt. s. å. av parlamentet som ett lagförslag under namnet Bill of rights. Décolleté [dekålte'], fr., se Dekolleterad. Decorated style [de'kareitid stai'l], (eng., ”utsmyckad stil”), beteckning för en stilriktning inom den engelska gotiken. Decoration day [dekareiVan dei'], eng., ”(grav)smyckningsdagen”, urspr. kallad Memorial day [mimå'rial dei'] (”åminnelsedagen”), helgdag i U.S.A. till minne av de i inbördeskriget 1861—65 stupade, i de flesta stater firad 30 maj, då de fallnas gravar smyckas. Numera ägnas dagen även till minne av i senare krig fallna amerikanska soldater. Decörum, lat. (av de'cus, prydnad, heder, ära), det passande, anständighet; särskilt i uttrycket ”iakttaga d.”. De Co'ster, Charles, författare, se de Coster. Découvert [dekovä'r] (av fr. découvrir, blotta), franskt börsuttryck, som betecknar brist på värdepapper vid den tidpunkt, då leveransen av dessa skall fullgöras. Denna brist beror på att baissespekulanter företagit försäljningar utan att äga de försålda värdepapperen och icke kunna anskaffa dessa, när leveransen skall äga rum. Decre'pitus, lat. (fr. décrépif), utlevad, ålder-domssvag, skröplig. Decrescendo [-kre/ä^då], it., avtagande i styrka; tecknas i notskrift även medelst symbolen >. Decroly [dakråli'], O v ide, belgisk pedagog, läkare (1871—1932). Han öppnade 1901 i Bryssel en skola för efterblivna barn och utarbetade där en psykologisk-pedagogisk metod för deras behandling. 1907 grundade D. en skola för normala barn, École pour la vie, par la vie. Namnet anger huvudtanken i D:s pedagogiska system, som har anknytning till den moderna arbetsskolans principer. 1920 blev han prof, i barnpsykologi vid Bryssels univ. och 1921 prof, i hygien där. Han har skrivit bl. a. ”Une école dans la vie” (1908) och ”La pratique des tests mentaux” (1928; tills, m. R. Buyse). — Litt.: Amélie Ha-maide, ”La méthode D.” (sv. övers. 1930). De'cticus, se Vårtbitare. Decu'bitus, lat., se Liggsår. Decu'ria, lat., avdelning på tio man (ryttare); senare tekniskt uttryck för avdelning, oavsett antalet personer, i den romerska förvaltningen, särsk. av domarna, som indelades i tre, senare fyra och fem dekurior. Decu'rio, lat., d e k u r i ö n, befälhavare över en decuria (se d. o.); medlem av rådet (senaten) i ett municipium. Dédekam, Hans, norsk konsthistoriker och museiman (1872—1928), direktör för Norden-fjeldske kunstindustrimuseum i Trondheim 1909, direktör för Kunstindustrimuséet i Oslo 1919. D. har utgivit värdefulla katalogarbeten för de mu-séer, där han verkat, samt dessutom ”Glasmale-riets estetik og historie” (1908), ”Nordiske knip-linger” (1911), ”Norske folkebroderier. Hvitsöm fra Nordmör” (1914) m. m. Dedekind [-kint], Julius Wilhelm Richard,