499 Decharge—Décm 500 tan 1893, kommendör 1923, konteramiral 1927 och viceamiral 1934. Han var marinattaché i Tokyo och Peking 1908—10 och i London 1914 —17. D. har vidare tjänstgjort bl. a. som stabs-chef i Karlskrona fästning 1919—23, som flaggkapten vid kustflottan 1923—25 och som inspektör för u-båtsvapnet 1926—28, som befälhavande amiral i Karlskrona 1928—33 och som stations-befälhavare vid Stockholms örlogsstation 1933— 36. Sistn. år blev han chef för marinstaben samt förordnades 1937 till chef för marinen, vilken befattning då var nyinrättad. På denna post framlade D. bl. a. förslag till pansarkryssar-typ som ersättning för Sverige-skeppen samt förslag till förflyttning av Stockholms örlogsstation till Erstavik. de C. avgick 1939 vid uppnådd pensionsålder. Decharge [defa'rj], fr. décharge (avlastning, lossning, av charge, börda), ansvarsfrihet, befrielse från ansvar för det sätt, varpå ett uppdrag fullgjorts el. en angelägenhet skötts. Mottagare av uppdrag el. ämbete äro underkastade ansvar för åliggandets fullgörande. Om d. i statsrättslig mening är stadgat i R. F., § 107, där det heter: ”Allt vad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt, bör anses hava vunnit d. i avseende på det granskade och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning av ny riksdag i samma mål vara tillåten”. Där avses det ansvar inför svenska riksdagen, som åligger statsrådets ledamöter samt riksdagens fullmäktige i riksbanken och Riksgäldskontoret. Granskning av dessas ämbetsförvaltning under varje år sker vid följ, års lagtima riksdag och innebär även rätt att besluta åtals anställande. Denna riksdagen tillkommande granskning verkställes, vad statsrådets ledamöter angår, av konstitutionsutskottet, med ledning av till utskottet överlämnade statsrådsprotokoll, samt, vad fullmäktige angår, av bankoutskottet, huvudsakligen med ledning av berättelser, som av riksdagen särsk. utsedda revisorer avgivit. Statsrådets ledamöter få ej uttryckligt meddelande av d., ty om konstitutionsutskottet lämnat deras ämbetsförvaltning oanmärkt, är d. vunnen för den tid granskningen omfattar. Ang. fullmäktige plägar vederbörande utskott tillstyrka och riksdagen besluta beviljande av d., när ej skäl finnes att vidtaga särskild åtgärd för att utkräva ansvar. Dechargebetänkande [de/a'r/-], det memorial, som konstitutionsutskottet vid lagtima riksdag avger om granskning av de i statsrådet förda protokollen. Den debatt, som ofta förekommer vid d:s behandling i kamrarnas plena, plägar kallas dechargedebatt. Déchelette [de/lä't], Joseph, fransk arkeolog (1862—1914). Han var först direktör för ett spinneri, ägnade sig sedan helt åt arkeologisk forskning och blev intendent vid muséet i sin födelsestad, Roanne. En värdefull och tillförlitlig uppslagsbok har D. skänkt den arkeologiska forskningen med sin ”Manuel d’archéologie pré-historique celtique et gallo-romaine” (4 bd, 1908 —14). Den behandlar det förhistoriska materia let alltifrån paleolitisk tid till omkr. Kr. f. och uppehåller sig främst vid franska fynd. D. stupade 4 sept. 1914 vid Aisne som infanterikapten. Dechiffréra, uttyda chiffer, läsa svårläst handstil, tolka något dunkelt. Decibe'l, förk. db, V10 bel. Enhet inom elektrotekniken för förstärkning el. dämpning, inom akustiken för jämförelse av ljudintensiteter. Decidèra (av lat. decidere, avskära, besluta), avgöra. — Deciderad, besluten; beslutsam; utpräglad. Decigram, förk. d g, en vikt = V10 gram. Deciliter, förk. d 1 ett rymdmått = V10 liter. De'cima, lat. (fem. av de'cimus, den tionde), intervall om 10 tonsteg, en ters större än oktaven. Decimal (av lat. de'cem, tio), siffra, som följer efter decimalkommat i ett decimalbråk. Decimalbråk, se Bråk. Decimälklassifikation, system för klassifikation av bibliografiskt material m. m., enl. vilket detta indelas i 10 huvudgrupper, numrerade o-—9. Dessa grupper indelas i sin tur i högst 10 undergrupper o. s. v. Metoden användes inom vissa industrier för klassificering av ritningar, lagerartiklar o. s. v. Största betydelsen har d. dock för ordnande av bibliografiskt material, framför allt vetenskaplig litteratur. En ”DK-symbol” har formen av en siffergrupp, varvid antalet siffror enl. ”Universella d.” ofta kommer att uppgå till 9. — D. uppfanns 1876 av M. D e w e y vid Columbia College Library i New York med ursprungligt syfte att förenkla klassificeringen av bibliografiskt kunskapsmaterial. I Europa infördes d. för bibliotekens vidkommande 1895 genom Institut International de bibliographie i Bryssel. Decimälsystem (av lat. de'cem, tio), den mynt-, mått- och viktindelning, enligt vilken varje större enhet innehåller 10 (eller någon dignitet därav) enheter av den närmast mindre. Denna indelning erbjuder stora fördelar vid alla reduktioner och är numera, under olika former, antagen i de flesta länder. Sveriges nu gällande d. infördes 1863 i st. f. den gamla tolftindel-ningen (duodecimalsystemet). Det mest genomförda av alla d. är det franska metersystemet, som från 1889 är helt infört i Sverige. Decimaltum, se Fot. Decimälvåg, se Våg. Decimera, lat. (av de'cimus, den tionde), eg. förminska med en tiondedel; minska; uttaga var tionde till bestraffning. Decimèring, minskning. — Som straff inom en trupp brukades d. av romarna samt senare in på 1600-talet hos flera folk. D. bestod i att ur en truppavdelning, som begått någon svår förbrytelse, t. ex. gjort uppror, flytt från slagfältet o. s. v., genom lottdragning uttogs var tionde man och avrättades. Decimeter, längdmått, förk. d m, = V10 av en meter. Dècfn [djä't/in], ty. Tetschen, stad i Tjeckoslovakien, n. Böhmen, i Elbedalen; 35,000 inv. D. är järnvägsknut och flodhamn samt har