- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 5. Colonia - Dram /
515-516

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De Geer, 7. Louis - De Geer, 8. Fabian - De Geer, 9. Louis - De Geer, 10. Gerard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515

De Geer

516

indelningsverket och grundskatterna —
småningom skulle avskrivas (ej avlösas), mot villkor att
lantmannapartiet ginge in på en mera tryggande
härordning. Efter att 1874, trots kung Oscars
uppseendeväckande påtryckning, ha vägrat
efterträda Adlercreutz som justitiestatsminister åtog
han sig följ, år denna post. Den 20 mars 1876,
efter upprättandet s. å. av ett statsministerämbete,
utnämndes D. till statsminister samt därjämte till
chef för Justitiedepartementet. Den 6 juni 1879
lämnade han detta chefskap och övertog en av de
konsultativa statsrådsposterna. De av D:s ministär
1877 framställda förslagen till värnpliktslag (62
dagars övningar och lindringar till omkr 10%
i indelningsbördan) och andra reformer (10%
nedsättning av grundskatterna) blevo resultatlösa.
Vid 1880 års riksdag framlade han ett lagförslag
om utsträckning allenast av värnpliktsåldern och
förklarade redan vid remissdebatten, att han
gjorde förslagets antagande till kabinettsfråga.
Värnpliktslagen antogs i F.K., men A.K. avslog 12
april lagen. Dagen därpå ingåvo statsrådets
samtliga led. sin avskedsansökan, varefter greve Arvid
Posse inträdde som statsminister. Som en erkänsla
av D:s ”förtjänster om det allmänna” voterade
riksdagen åt honom hela statsministerslönen i
pension. 30 april s. å. tog han avsked även från
presidentämbetet i Svea hovrätt. — Bland de viktiga
lagar, som av D. kontrasignerats, må nämnas
lagarna om ogift kvinnas myndighet vid 25 års
ålder, husagans inskränkning, konventikelplakatets
upphävande (alla 1858), om utsträckt
religionsfrihet (1860), ny konkurslag (1862), lagarna om
kyrkomöte (1863) och om ogift kvinnas myndighet
(s. å.), allmän strafflag (1864), ny sjölag (s. å.),
lagarna om oäkta barns arvsrätt (1866), om
bysättningens inskränkande (1868), förordningar om
inteckning och lagfart (1875) samt om äganderätt
till skrift och ny utsökningslag (båda 1877).

Då 1883 ett särskilt utskott tillsattes för
behandling av ministären Posses förslag till
försvars- och skattefrågornas ordnande, valdes D.
till ordf, i detta utskott. Förslagen (som
understöddes av D.) föllo, och Posse avgick.
Statsministerämbetet erbjöds då ånyo D., men han
ansåg sin statsmannabana avslutad och svarade
avböjande. De vid 1885 års riksdag fattade
besluten om försvarsverket och grundskatterna
hälsades av D. med tillfredsställelse som ”en äntligen
mognad frukt av 1873 års kompromiss”. I den
vid samma tid allt starkare framträdande
unionel-la konflikten intog han en medlande ståndpunkt.
I de tullpolitiska striderna röstade han alltid med
de frihandelsvänliga. ”Protektionisternas
fanatism” vid 1888 års riksdag stadgade hans beslut
att i aug. s. å. lämna riksdagen. S. å. frånträdde
han även platsen som universitetskansler, vilken
han innehaft sedan 1881.

D. framträdde tidigt (från 1839) som vitter
författare. Bl. a. utgav han novellen
”Hjertklapp-ningen på Dalvik” (1841), en samling essäer
under den gemensamma titeln, ”S. H. T.”
(1843) och romanen ”Carl XII:s page” (1847).
Han utgav 1880 anonymt ”Grefve Lillie”, ett
drama om representationsförändringen. Som
hi

storisk-politisk biograf framträdde D. med
”Minnesteckning öfver Hans Järta” (1874), ”Minne
af riksrådet grefve A. J. von Höpken” (i ”Sv.
akad:s handl. ifrån år 1796”, d. 57, 1882) och
”Minne af statsrådet m. m. greve B. B. von
Plåten” (i ”Sv. akad:s handl. ifrån år 1886”, d. 1,
1887). 1892 överraskade D. allmänheten med
”Valda skrifter” och ”Minnen” (2 bd; ny uppl.
1906). Det senare arbetet väckte stort uppseende
genom den öppenhet, varmed författaren lät
allmänheten blicka in i hans eget och hans
familjs-liv, samt genom den oförbehållsamhet, varmed
han yttrade sig i politiska frågor och om sina
samtida, tronens innehavare ej undantagna.

8) Fabian Otto Gerard D., den föreg :s
brorson, friherre, landshövding (1850—1934). Han
ägnade sig från 1874 vid sidan av
militärtjänstgöring åt praktiskt lantbruk, bl. a. som disponent
för Hasselfors bruks ab. 1906—17 var han
landshövding i Skaraborgs län. D. var 1912—16 led.
av F. K. (höger).

9) Gerhard Louis D., son till D.7), friherre,
ämbetsman, politiker (1854—1935). D. blev 1879
jur. kand., var 1888—92 t. f. kanslisekreterare i
Finansdep., därefter jordbrukare samt utnämndes
1905 till landshövding i Kristianstads län, vilket
län han även 1901—14 representerade i F. K. I
denna slöt han sig först till frihandlarnas lilla
grupp, som senare utvidgades till F. K:s
moderata el. minoritetsparti. 1912 övergick D. till
Liberala samlingspartiet men kunde ej följa
partiet vid dess
förhalande av försvarsfrågan.
Efter ministären
Staaffs avgång febr.

1914 erhöll D.
konungens uppdrag att bilda
ministär och sökte då
förmå liberalerna att
påskynda lösningen av
försvarsfrågan men
misslyckades och
kunde ej utföra sitt
uppdrag. D. utgick nu ur
det liberala partiet. D.
blev okt. 1920
statsminister och chef

för en opolitisk fackmannaministär men avgick
redan febr. 1921 jämte finansminister H. Tamm
i samband med en konflikt med riksdagen om
ökad kaffetull. D. lämnade 1923 sin befattning
som landshövding. 1919—24 var han ordf, i
styrelsen för den svenska föreningen Norden. Han
utgav ”Politiska hågkomster från åren 1901
—1921” (1926) och ”Strödda minnen 1854—1924”
(s. å.) samt ett urval av faderns brev, ”Ur
Louis D:s brevsamling” (1929).

10) Gerard Jakob D., den föreg:s bror,
friherre, geolog (1858—1943). Han blev fil. kand
i Uppsala 1879, geolog vid Sveriges geologiska
undersökning 1885 och fil. hedersdr vid
jubelfesten i Uppsala 1893. Han blev 1897 prof, i
geologi vid Stockholms högskola, vars rektor
han var 1902—10. Sedan 1924, då D. som
emeritus avgick från professuren, förestod han det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:14:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffe/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free