545 De la Roche—De Laval 546 Paul Delaroche: Hemicykeln i École des beaux-arts, Paris, 1841. nådde världsrykte. ”Mordet på hertigen av Guise” (1835, Chantilly) har betraktats som D:s mästerverk. Han gav med stor skicklighet och ytterst noggranna förberedande studier intresseväckande historiska illustrationer. Han blev grundläggare av det historiemåleri, som växte fram i Belgien och i Tyskland. Hans mest omfattande verk är ”Hemicykeln” i École des beaux-arts, en väggmålning, som i ett 70-tal figurer söker ge en överblick över konsten under olika tider. De la Roche [da la rå'/], Mazo, kanadensisk författarinna (f. 1885). Hon skrev romanerna ”Explorers of the dawn” (1922), ”Pos-session” (1923) och ”Delight” (1926) men väckte först större uppmärksamhet med ”Jalna” (1927), en kraftfull, dramatisk skildring av en krets egenartade, inbördes rätt stridiga släktingar på en ganska avsides liggande herrgård. Jalna-släktens historia fortsattes med en viss framgång i ”Whiteoaks of Jalna” (1929), ”Finch’s fortune” (1931), ”Master of Jalna” (1933), ”Young Renny” (1934), ”Whiteoak harvest” (1936), ”Whiteoak heritage”, ”Wakefield’s course” (1941) och ”The building of Jalna” (1944). Hennes tre enaktare (”Long life and other plays”, 1928) ha vunnit starkt erkännande. ”Beside a Norman tower” (1934) är en idyllisk berättelse om två barn i Devonshire (England), där hon är bosatt. Delarue-Mardrus [dalary'-mardry's], L u-c i e, fransk författarinna (1880—1945), g. m. Parisläkaren J. C. Mardrus. D. debuterade med lidelsefull kärlekslyrik i dekadent raffinerad stil, vari den normandiska hembygdens natur fick tjäna som staffage för att slutligen bli huvudsak i hennes diktning. Samma ”feminina romantik” utmärker hennes prosaberättelser, av vilka de bästa behandla personliga ungdomsupplevelser i födelsestaden, den livliga sjöstaden Honfleur. Nämnas må ”Six petites filles” (1909) och ”Ex-voto” (1921) samt ”Le pain blanc” (1922; ”Lyckans dagar”, 1926), som dramatiskt skildrar en modern ung fransk flickas smärtsamma kontakt med det verkliga livet efter avslutad klosteruppfostran. Delary, industrisamhälle i Göteryds socken, s. v. Småland. Sveriges första alkalicellulosa- NF V — 18 fabrik (1871). Sulfatfabrik (ägare: Strömsnäs-bruks ab.). Delaunay [dalånä'], Charles Eugène, fransk astronom (1816—72), prof, i högre mekanik vid École polytechnique och vid Sorbonne; från 1870 chef för observatoriet i Paris. D:s främsta arbete är hans beräkning av månens bana (”Théorie de la lune”, 2 dir, 1860—67). Delaunay [dalånä'], Élie, fransk målare (1828—91). Han utförde bl. a. porträtt samt dekorativa målningar i Stora operan och Panthéon. Delaunay [dalånä'], Louis Arsène, fransk skådespelare (1826—1903). Han var 1848—87 anställd vid Théätre franqais, från 1850 som societär. D. var den typiske förste älskaren, kanske den mest fulländade den berömda scenen ägt, lika framgångsrik i klassisk som i modern repertoar, i poetiskt svärmeri och i muntert överdåd och med ungdomens heliga eld lika flammande ännu i ålderns år. Bland D:s roller märkes, utom hela raden av Molières och Marivaux’ älskare, särsk. hans Mussetgalleri. Delaunay [dalånä'], Robert, fransk målare (1885—1941), anslöt sig till den kubistiska rörelsen men tog i början också starka intryck från den italienska futurismen. De ståtligaste alstren av hans formstränga måleri äro ”Saint Severin” (1909) med motiv från en gotisk katedral samt den monumentala parisapoteosen ”La tour Eiffel” (1910). 1914—15 sysslade han med rent ytmönstrande måleri av över varandra skjutande plan i kraftiga färger, av honom själv kallat ”simultanism” och av G. Apollinaire benämnt ”orphism”. D:s senare måleri är en försiktigt tillämpad kubism av mera måttfullt slag än hans ungdomsproduktion. Delauney-Bellville [dalånä'-bälvi'l], franskt bilmärke, som tillverkas av Société anonyme des automobiles Delauney-Bellville, Saint-Denis, Seine. Såväl person- som lastvagnar och traktorer tillverkas. De Lava'l [da-; sv. utt. dödaval] el. d e L a-v a 1, Carl Gustaf Patrik, uppfinnare (1845— 1913). D. tillhörde en gammal, från Frankrike 1622 inflyttad, i Sverige 1646 adlad militärsläkt. D. utexaminerades 1866 från dåv. Teknologiska institutet, bedrev naturvetenskapliga studier i Uppsala och blev 1872 fil. mag., varefter han trädde i industriell tjänst, först hos Stora Kopparbergs bergslags ab. vid svavelsyrefabriken och kopparextraktionsverket i Falun. Snart började D. ägna sig åt uppfinnarverksamhet och kunde redan 1878—79 uttaga de grundläggande patenten för den uppfinning, som först fäste den allmänna uppmärksamheten på hans begåvning, näml, en kontinuerligt arbetande mjölkskumnings-maskin, den s. k. De Lavalska separatorn. För tillverkning av denna maskin bildades 1883 ab. Separator, som på grundval av D:s och andras uppfinningar utvecklades till storindustri. Efter en del ytterligare initiativ i samband med separatortillverkningen (om hans ”laktator” se Mjölkningsmaskiner) vände D. sin uppmärksamhet mot ångtekniken och konstruerade en ångturbin, som blev en betydande framgång