553 Delcredere—Delescluze 554 de båda länderna om afrikanska gränser; denna banade väg för snabbt växande samförstånd, och en ”entente cordiale” mellan England och Frankrike kom till stånd 8 april 1904. Juni 1900 lyckades D. avveckla en gränstvist med Spanien i Väst-afrika, kom s. å. till samförstånd med Italien (ömsesidig för säkran om fria händer i Marocko och Tripolis) och slöt 1901 med Italien en hemlig överenskommelse om neutralitet. Samtidigt strävade han att befästa alliansen med Ryssland och var en av upphovsmännen till trippelententen Frankrike-Eng-land-Ryssland (1907). D:s marockanska politik tillfredsställde icke Tyskland, och då han vägrade gå med på en konferens för Marockofrågan, tvangs han, inför risken av krig, 6 juni 1905 att avgå ur ministären Rouvier. Därpå höll han sig några år i bakgrunden men försvarade 1909 så energiskt sin politik mot ett hotfullt anfall av Clemenceau, att denne störtades. Mars 1911—jan. 1913 var han marinminister under Monis, Caillaux och Poincaré och sändes febr. 1913 av den sistnämnde som ambassadör till Petersburg för att ytterligare stärka den fransk-ryska alliansen. Han återkom ett år senare, blev aug. 1914 utrikesminister i Vivianis kabinett men avgick okt. 1915 av hälsoskäl och missnöje med Saloniki-expeditionens fullföljande. Delcre'dere, it., garanti, som någon åtager sig för fullgörande av ett av annan ingånget avtal. Den, som i egenskap av kommissionär el. mellanhand avslutar en affär, t. ex. säljer varor, säges ”stå delcredere”, när han inför säljaren ansvarar för köpesummans riktiga erläg-gande. Som ersättning för detta ansvar uppbär han i allm. viss procent av summan. Delcrederefond, fond, avsatt för mötande av förluster. Deleätur, lat. (av delère, utplåna), ”det må utplånas”, se del. Dele'dda-Madesa'ni, G r a z i a, italiensk författarinna (1872— 1936). Hon blev redan som ung flicka känd och ryktbar inom och utom Italien genom sina målande berättelser och romaner, skildrande livet på det romantiska, förut rätt okända Sardinien. Hon övergick så småningom helt till den psykologiska romandiktningen utan lokali sering. Hon erhöll 1926 nobelpriset i litteratur. Huvudarbeten äro: ”Elias Portolu” (1903), ”Cenere” (1904), ”La via del male” (1906), ”Colombi e sparvieri” (1912), ”Ma-rianna Sirca” (1915), ”Lhncendio nelFoliveto” (1918). På sv. finnas bl. a. ”Valda romaner” (1928). — Litt.: G. Bergh, ”Modern italiensk litteratur” (1930). Deleen [-lè'n], Carl Erik, boktryckare (1767—1850). Som e. o. notarie i Svea hovrätt öppnade D. 1796 en bokhandel i Stockholm och anlade där 1799 ett tryckeri, som snart blev det förnämsta i landet. En tid var han Svenska akad:s boktryckare. Han utgav goda ordböcker i främmande språk och översatte flera av Swe-denborgs skrifter. Jfr A. Holmberg, ”C. D., geniet-hj älten-martyren” (i Sv. Bokhandelstidning 1923). Delegat (lat. delegätus), fullmäktig, ombud. Delegation (lat. delegätio, av delegäre, avsända med uppdrag), avsändande av fullmäktige; uppdrag att handla i någons ställe; personer med sådant uppdrag. 1) I civilrätten betecknar d. avtal, varigenom en person inträder i annans ställe som gäldenär i ett mellan den senare och en tredje bestående obligatoriskt rättsförhållande. Utbyte av en gäldenär mot en annan kan icke äga rum utan borgenärens samtycke. 2) I statsvetenskaplig mening föreligger d., när en myndighet överlåter på en annan viss befogenhet, som tillerkänts den i grundlag el. annan lag. Ofta händer, att författningen själv tillåter en sådan transaktion. 3) österrikis k-u ngerska delegationerna kallades två utskott, av vilka det ena valdes av österrikiska, det andra av ungerska riksdagen och som, enl. en lag av 21 dec. 1867, årl. sammanträdde till ett unions-parlament för vissa gemensamma angelägenheter. De upphörde i och med omvälvningarna 1918. Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet, ett sedan 1927 verksamt organ för Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på det socialpolitiska området. D. består av ordf, och 6 led., varav 2 representera arbetsgivarna, 2 arbetarna samt 2 Socialstyrelsen och Arbetsrådet. Dessutom finnas 6 suppleanter. D. har till uppgift att avge yttranden över frågor, som skola behandlas på Internationella arbetskonferensens sammanträden, och att i Sverige sprida kännedom om arbetsorganisationens verksamhet. Delegera (lat. delegäre), avsända med uppdrag; befullmäktiga. — Delegerad (lat. delegätus), fullmäktig, ombud. Delémont [dalemå'] (ty. Delsberg), stad i schweiz. kant. Bern, i Jurabergen; 6,600 inv. Ur- och cementindustri. Dele'nda (est) Carthägo, lat. ”Kartago bör förstöras”, annan version av Catos ständiga yrkande. Delescluze [dolekly'z], Charles, fransk revolutionär (1809—71). Han stred fr. o. m. julirevolutionen (1830) ständigt på yttersta