Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Denver - Denzinger, Heinrich - Deodaraceder - Deo gratias - De omnibus rebus et nonnullis aliis - Departement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Denzinger—Departement
596
Capitolium i Denver.
ö. fot. Industrien omfattade 772 anläggningar
med över 24,000 arbetare 1947. Den största
industrien är slakterierna, därnäst komma
maskinindustri, sockerraffinaderier och smältverk. Till
D. ha förlagts flera stora lasarett och sanatorier.
Industrien har gynnats genom närheten till
stenkol och vattenkraft. S. om staden ligger i
förstaden Englewood Swedish National Sanatorium,
ett genom gemensamma ansträngningar från
svensk-amerikanernas sida upprättat sanatorium.
Bland högre undervisningsanstalter märkes Univ.
of D., grundat 1864; rikt konstmuseum. D.
utgör ett viktigt turistcentrum för dem, som vilja
besöka Klippiga bergens storartade fjällvärld.
Denzinger [de’ntsirjar], Heinrich Joseph
Dominicus, katolsk teolog (1819—83), 1848 prof,
i N. T:s exegetik, 1854 prof, i dogmatik i
Würzburg. D:s huvudarbeten äro ”Vier Bücher
von der religiösen Erkenntnis” (2 bd, 1856),
”Ritus orientalium, coptorum, syrorum et
arme-norum” (2 bd, 1863—64) och det som källsamling
oumbärliga arbetet ”Enchiridion symbolorum et
definitionum” (1854).
Deodäracéder, se Ceder.
De’o grätias, lat., från 1 Kor. 15:57, 2 Kor.
2:14 hämtad urkristen tacksägelseformel, ”Gud
vare tack”, avslutar läsningen av episteln i
romersk-katolska mässan och förekommer även ofta
som responsorium i mässan och andra
gudstjänster.
De o’mnibus rebus et nonnüllis a’liis, lat.,
om allt möjligt och åtskilligt annat därtill.
Departeme’nt. 1) D. el. s t a t s d e p a r t
e-ment kallas i Sverige de avd. av K. m:ts
kansli, som vid departementalreformen 1840
trädde i stället för kansliets forna expeditioner.
Statsrådet kom då att enl. §§5 och 6 R. F.
bestå av tio led., av vilka sju skulle vara chefer och
föredragande, var och en för sitt d. Dessa d. voro
Utrikes-, Justitie-, Lantförsvars-, Sjöförsvars-,
Civil-, Finans- och Ecklesiastikdepartementen. En
kungl. förordning av 16 maj 1840 ang.
fördelning av ärendena mellan statsdepartementen, den
s. k. departementalstadgan, bestämde
deras olika verksamhetsområden. 1900 tillkom
Jordbruksdepartementet. 1918 ändrades §§ 5 och
6 R. F., och d:s antal fastställdes till lägst åtta
och högst tio. Antalet bestämmes genom en av
konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag,
av icke grundlags natur, vilken tillika angiver d:s
benämning och huvudsakliga verksamhetsområde.
Lantförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen
sam-manslogos 1919 till Försvarsdepartementet.
Samtidigt uppdelades Civildepartementet på
Social-och Kommunikationsdepartementen samt
Finansdepartementet på Finans- och
Handelsdepartementen. 1939 tillkom
Folkhushållningsdeparte-mentet, som dock upphörde 1950, och 1946
Inrikesdepartementet. Ett d. för löne- och
pen-sionsärenden (Civildepartementet) bröts 1950 ut
ur Finansdepartementet. Enl. lag av 1947 skall
d:s antal vara elva; antalet är icke längre
bestämt i R. F.
D:s organisation är ej enhetlig. Mest säreget
är Utrikesdep., som ej blott är ett d. utan också
ett centralt verk. Alla d. äro uppdelade på avd.,
av vilka en står under en statssekr. och en
under en expeditionschef. Ett undantag utgör
Utrikesdep., såtillvida som där en kabinettssekr.
förenar bådas uppgifter. Därtill förekomma
också andra avd., i Försvarsdep. under kanslisekr.
Avd. äro ofta uppdelade på byråer, men byråer
utanför avd. förekomma också. Cheferna för
byråerna kallas vanl. kansliråd — i Utrikesdep.
utrikesråd — men ibland blott byråchefer.
Statssekr. ansvarar för d:s andel i
statsverksproposi-tionen samt övriga propositioner, medan
expeditionschefen övervakar de löpande ärendenas
gång. Kansliråden skola bereda och inför
departementschefen föredraga de ärenden, som
kommit på vederbörande byrås lott, och avge förslag
till beslut. 1 :e och 2:e kanslisekr. ha mera
obestämda biträdande uppgifter. När ett ärende
inkommit till d., registreras det av registratorn,
varpå det efter att ha granskats av
expeditionschefen och ev. statssekr. överlämnas till
vederbörande byrå, där den, som skall föredraga
ärendet inför departementschefen, ser till, att det blir
tillräckligt belyst. Föredragningen är till viss
grad blott av formell art, då d. själva icke som
ämbetsverken besitta teknisk sakkunskap. Den
äger rum i s. k. departementalberedning, där
utom departementschef och föredragande alltid
expeditionschefen och ofta statssekr. äro
närvarande. Är ärendet rättsligt sett av tveksam
natur, deltager också ett konsultativt statsråd i
beredningen. Statsministern hålles genom
översända föredragningslistor alltid underkunnig om
ärendenas gång. Dagen före konseljen göres den
föredragningslista upp, som departementschefen
där följer, med anteckning av de beslut han
ämnar föreslå konungen. Efter konseljen
kontrasig-neras expeditionerna av departementschefen,
varpå de uppsändas till slottet för erhållande av
konungens underskrift. Varje höst hållas s. k.
finansberedningar med de skilda d., i tur och
ordning som de bli färdiga med sina
anslagsäskan-den, under ordf.-skap av chefen för Finansdep.
för en rätt avvägning av de olika kraven. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
