595 Denzinger—Departement 596 Capitolium i Denver. ö. fot. Industrien omfattade 772 anläggningar med över 24,000 arbetare 1947. Den största industrien är slakterierna, därnäst komma maskinindustri, sockerraffinaderier och smältverk. Till D. ha förlagts flera stora lasarett och sanatorier. Industrien har gynnats genom närheten till stenkol och vattenkraft. S. om staden ligger i förstaden Englewood Swedish National Sanatorium, ett genom gemensamma ansträngningar från svensk-amerikanernas sida upprättat sanatorium. Bland högre undervisningsanstalter märkes Univ. of D., grundat 1864; rikt konstmuseum. D. utgör ett viktigt turistcentrum för dem, som vilja besöka Klippiga bergens storartade fjällvärld. Denzinger [de'ntsirjar], Heinrich Joseph Dominicus, katolsk teolog (1819—83), 1848 prof, i N. T:s exegetik, 1854 prof, i dogmatik i Würzburg. D:s huvudarbeten äro ”Vier Bücher von der religiösen Erkenntnis” (2 bd, 1856), ”Ritus orientalium, coptorum, syrorum et arme-norum” (2 bd, 1863—64) och det som källsamling oumbärliga arbetet ”Enchiridion symbolorum et definitionum” (1854). Deodäracéder, se Ceder. De'o grätias, lat., från 1 Kor. 15:57, 2 Kor. 2:14 hämtad urkristen tacksägelseformel, ”Gud vare tack”, avslutar läsningen av episteln i romersk-katolska mässan och förekommer även ofta som responsorium i mässan och andra gudstjänster. De o'mnibus rebus et nonnüllis a'liis, lat., om allt möjligt och åtskilligt annat därtill. Departeme'nt. 1) D. el. s t a t s d e p a r t e-ment kallas i Sverige de avd. av K. m:ts kansli, som vid departementalreformen 1840 trädde i stället för kansliets forna expeditioner. Statsrådet kom då att enl. §§5 och 6 R. F. bestå av tio led., av vilka sju skulle vara chefer och föredragande, var och en för sitt d. Dessa d. voro Utrikes-, Justitie-, Lantförsvars-, Sjöförsvars-, Civil-, Finans- och Ecklesiastikdepartementen. En kungl. förordning av 16 maj 1840 ang. fördelning av ärendena mellan statsdepartementen, den s. k. departementalstadgan, bestämde deras olika verksamhetsområden. 1900 tillkom Jordbruksdepartementet. 1918 ändrades §§ 5 och 6 R. F., och d:s antal fastställdes till lägst åtta och högst tio. Antalet bestämmes genom en av konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag, av icke grundlags natur, vilken tillika angiver d:s benämning och huvudsakliga verksamhetsområde. Lantförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen sam-manslogos 1919 till Försvarsdepartementet. Samtidigt uppdelades Civildepartementet på Social-och Kommunikationsdepartementen samt Finansdepartementet på Finans- och Handelsdepartementen. 1939 tillkom Folkhushållningsdeparte-mentet, som dock upphörde 1950, och 1946 Inrikesdepartementet. Ett d. för löne- och pen-sionsärenden (Civildepartementet) bröts 1950 ut ur Finansdepartementet. Enl. lag av 1947 skall d:s antal vara elva; antalet är icke längre bestämt i R. F. D:s organisation är ej enhetlig. Mest säreget är Utrikesdep., som ej blott är ett d. utan också ett centralt verk. Alla d. äro uppdelade på avd., av vilka en står under en statssekr. och en under en expeditionschef. Ett undantag utgör Utrikesdep., såtillvida som där en kabinettssekr. förenar bådas uppgifter. Därtill förekomma också andra avd., i Försvarsdep. under kanslisekr. Avd. äro ofta uppdelade på byråer, men byråer utanför avd. förekomma också. Cheferna för byråerna kallas vanl. kansliråd — i Utrikesdep. utrikesråd — men ibland blott byråchefer. Statssekr. ansvarar för d:s andel i statsverksproposi-tionen samt övriga propositioner, medan expeditionschefen övervakar de löpande ärendenas gång. Kansliråden skola bereda och inför departementschefen föredraga de ärenden, som kommit på vederbörande byrås lott, och avge förslag till beslut. 1 :e och 2:e kanslisekr. ha mera obestämda biträdande uppgifter. När ett ärende inkommit till d., registreras det av registratorn, varpå det efter att ha granskats av expeditionschefen och ev. statssekr. överlämnas till vederbörande byrå, där den, som skall föredraga ärendet inför departementschefen, ser till, att det blir tillräckligt belyst. Föredragningen är till viss grad blott av formell art, då d. själva icke som ämbetsverken besitta teknisk sakkunskap. Den äger rum i s. k. departementalberedning, där utom departementschef och föredragande alltid expeditionschefen och ofta statssekr. äro närvarande. Är ärendet rättsligt sett av tveksam natur, deltager också ett konsultativt statsråd i beredningen. Statsministern hålles genom översända föredragningslistor alltid underkunnig om ärendenas gång. Dagen före konseljen göres den föredragningslista upp, som departementschefen där följer, med anteckning av de beslut han ämnar föreslå konungen. Efter konseljen kontrasig-neras expeditionerna av departementschefen, varpå de uppsändas till slottet för erhållande av konungens underskrift. Varje höst hållas s. k. finansberedningar med de skilda d., i tur och ordning som de bli färdiga med sina anslagsäskan-den, under ordf.-skap av chefen för Finansdep. för en rätt avvägning av de olika kraven. De