Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Derzjavin, Gavriil Romanovitj - Desaggregator - Desaguadero - Desaix (de Veygoux), Louis - Desamidera - De Sanctis - Désargues, Gérard - Desarmera - Désaugiers, Antoine - Desault, Pierre Joseph - Desavuera - Desbordes-Valmore, Marceline - Desboutin, Marcelin Gilbert - Descabezado - Descartes, René - Descendenslära - Descendent - Deschamps, 1. Émile - Deschamps, 2. Antony - Deschamps, Eustache (Morel) - Deschampsia - Deschanel, 1. Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Desaggregator—Deschanel
614
poesien och bylindiktningen. — En monumental
biogr. på grundvalen av D :s verk, brev och
historiska dokument, redigerad av J. Grot, utgavs
av ryska vet.-akad. (2 dir, 1880—83).
Desaggregator, se Desintegrator.
Desaguadero [däsagcoaÖä’rå], flod i v.
Bolivia, avlopp för Titicacasjön.
Desaix (D. deVeygoux) [dazä’ da vägo’],
Louis, fransk general (1768—1800). Han blev
officer 1783, tjänstgjorde 1792 i Rhenarméns
stab, blev 1794 divisionsgeneral vid
Rhen—Mo-selarmén, deltog i fälttågen 1796 och 1797 samt
följde 1798 Bonaparte till Egypten, där han
segrande utförde tåget till övre Egypten och
förträffligt organiserade detta land. Han deltog
1800 i fälttåget i Italien. Då slaget vid
Ma-rengo utkämpades, hade D. med sin division sänts
till Novi. Han inträffade på slagfältet, då
Napoleon redan ansåg nederlaget givet, lyckades
hejda de vikande och övergick till anfall,
varigenom striden avgjordes till fransmännens
förmån. Under denna hjältebragd fann den unge
generalen sin död.
Desamidèra, ur en organisk amid borttaga
amidgruppen.
De Sa’nctis, se de Sanctis.
Désargues [deza’rg], G é r a r d, fransk
matematiker, arkitekt och ingenjör (1593—1662).
Genom hans undersökningar, som hade sina
utgångspunkter i det praktiska
konstruktionsarbetet, brötos helt nya vägar för geometrien. I ett
större arbete, som utkom 1639, sammanfördes
D:s viktigaste resultat, vilka i hög grad
uppskattades av den tidens matematiker med
Car-tesius, Fermat och Pascal i spetsen. Trots att
häri så nya och fruktbärande idéer som flera
av den projekti va geometriens viktigaste teorem
framställdes, föll det mesta snart i glömska och
har först i senare tider fått sin rättvisa
värdesättning.
Desarmera (fr. désarmer, av lat. arma,
vapen), ss. fäktterm, avväpna, slå vapnet ur handen
på en motståndare. D. en fästning: därifrån
bortföra all bestyckning och ammunition. D. en mina:
borttaga tändapparaten och sålunda göra minan
ofarlig.
Désaugiers [dezå^je’], Marc Antoine
Madeleine, fransk författare (1772—1827). Bland
hans många vådeviller •—• en genre, som han
företrädesvis ägnade sig åt efter sekelskiftet —
namnes ”Diner de Madelon” (1813) som den
yppersta. Sin egentliga betydelse har D. på
visans område, där han överträffas endast av
Bé-ranger. Hans visor återfinnas i ”Chansons et
poésies diverses” (1808—16).
Desault [daså’], Pierre Joseph, fransk
läkare (1744—95), den kirurgiska anatomiens
egentlige grundläggare. Lärare till Bichat. D:s
”(Euvres chirurgicales” utgå vos 1798.
Desavuèra (fr. désavouer), uttryckligen
förklara sig icke kännas vid, icke godkänna el. gilla;
jäva; i synnerhet om en överordnads
underkännande av en underordnads påstående el. åtgärd.
Desbordes-Valmore [debå’rd-valmå’r],
Mar-c e 1 i n e, fransk skaldinna (1786—1859).
Hen
nes liv, tryckt av fattigdom, var växlingsrikt
och olyckligt. Som skaldinna var hon framför
allt påverkad av Lamartine, vars elegiska ton
anslog besläktade strängar i hennes veka och
melankoliska temperament. Av samtiden ställdes
hon som lyriker vid sidan av Musset. Av
intresse är hennes ”Correspondance intime” (2 bd,
1896).
Desboutin [debota’], Marcelin Gilbert,
fransk målare och gravör (1823—1902). Han
nådde mästerskap i sina raderade porträtt och i
gravyrer efter målningar.
Descabezado [däskaæäsa’Öå], två vulkaner
inom prov. Talca i mellersta Chile; D. Grande
når 3,830 m ö.h., D. Chico 3,250 m.
Descartes [deka’rt], René, se Cartesius.
Descende’nslära [-Jen- el. -sen-] (av lat.
desce’ndere, nedstiga), läran om att de högre
organismerna under tidernas lopp utvecklats ur
lägre. Se Utvecklingsläran.
Descende’nt [-Jen- el. -sen-] (av lat.
desce’n-dere, nedstiga), avkomling, ättling.
Deschamps [dejä’]. 1) Émile D., fransk
skald (1791—1871). Han tillhörde det första
romantiska ”cenaklet” — Nodiers krets —. vars
ledare han snart blev, ivrigt pläderande för en
förnyelse av den franska poesien. I förening
med Hugo och de Vigny uppsatte han 1823
tidskriften La Muse Franqaise, vari han verkade
för sina idéer under signaturen Le j e u n e
m o r a 1 i s t e. Betydelse för den romantiska
diktningen hade han även genom sina ”Étudès
franqaises et étrangères” (1828), innehållande
övers., imitationer och originalstycken. Av
Shakespeare översatte och kommenterade D. ”Romeo
och Julia” och ”Macbeth”. — Litt.: H. Girard,
”É. D.” (2 bd, 1921).
2) Antoine (An t o ny) D., den föreg:s bror,
skald (1800—69), likaledes tillhörande
romantikerkretsen. Utom övers, (bl.a. ”Vingt chants
de Dante”, 1829, ur ”Divina commedia”) utgav
D. ett par häften politiska satirer samt
diktsamlingarna ”Dernières paroles” (1835) och
”Ré-signation” (1839), båda präglade av djup
melankoli.
Deschamps [dejä’], Eustache, även
kallad M o r e 1, fransk diplomat och skald (omkr.
1345—1404). Han är mest känd som förf, till
en satirisk dikt mot äktenskapet, ”Le mirouer
du mariage”, samt till den första franska
poe-tiken, prosaskriften ”Art de dictier”. Dessutom
skrev han massor av smärre dikter (ballader,
fabler, rondåer o. s. v.), vilka röja skarp
iakttagelseförmåga och ge värdefulla tidsbilder.
Hans skrifter ha utgivits av Queux de
Saint-Hilaire och G. Raynaud (11 bd, 1878—1903).
Descha’mpsia, se Tåtelsläktet.
Deschanel [dejanä’1], 1) Émile D., fransk
författare (1819—1904). Han var professor i
Paris, fick 1850 avsked med anledning av sin
bok ”Catholicisme et socialisme” och förvisades
på grund av sin republikanska iver 1851 från
Paris. Han återkom 1859 och blev 1881 prof,
i modern litteratur vid Collège de France. Bland
D:s skrifter märkas ”Études sur Aristophane”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
