615 Des Cloizeaux—Desideria 616 Descurainia Sophia. (3:e uppl. 1892) och ”Le romantisme des classi-ques” (6 bd, 1882—88). 2) Paul D., den föreg:s son, politiker (1856 —1922), republikens president. Han hade på ämbetsmannabanan hunnit till underprefekt, då han 1885 valdes till deputerad, tillhörde sedan deputeradekammaren till 1920 och gjorde sig där tidigt aktad genom sakrika och välformade debattinlägg. Han var till sin politiska åskådning moderat republikan. 1898—1902 och 1912—20 var han deputeradekammarens president. Till republikens president valdes D. 17 jan. 1920, sedan han vid de republikanska gruppernas provomröstning segrat över Clemenceau och denne därpå tagit sin kandidatur tillbaka. D:s hälsa var emellertid bruten, och han nödgades 20 sept. s. å. nedlägga sitt ämbete. — D. var sedan 1899 led. av Franska akad. Han var flitigt verksam som förf., särsk. på det politiska området. Des Cloizeaux [de kkoazå'], Alfred, fransk mineralog (1817—97). D. var en av sin tids förnämsta mineraloger. Han var 1876—92 prof, i mineralogi vid naturhistoriska muséet i Paris. Mest bekant är hans upptäckt av mikroklinen (1876). Han utförde grundläggande undersökningar över plagioklasernas optiska orientering. Descuräi'nia, släkte av fam. korsblommiga växter med omkr. 45 arter, örter, de flesta i tempererade delar av Nordamerika. I Sverige finns endast 1 art, dillsenap, stillfrö, D. (Sisym-brium) Soph'ia, ettårig, 3—6 dm hög med findelade blad, erinrande om dem hos dill, små, gula blommor och mycket smala skidor på utstående skaft. Arten förekommer som ogräs el. ruderatväxt allm. upp till Mellansverige och utefter den norrländska kusten. Desdemona [-må'-], den kvinnliga huvudpersonen i Shakespeares tragedi ”Othello”. Desensibilisätor, ämne, som har egenskapen att nedsätta ljuskänsligheten hos den exponerade men icke framkallade fotografiska plåten, utan att den latenta ljusbilden därvid förstöres el. försvagas. Sedan den exponerade plåten badats i en lösning av ett dylikt ämne, kan framkallningen ske i relativt stark belysning och därför lättare övervakas. Desensibiliseringsmetoden infördes 1920 av Lüppo-Cramer, som fann, att vissa tj är färgämnen hade en synnerligen stor desensibiliseran- de förmåga. Bland d., som fått större praktisk användning, må nämnas pinavitt, pinakryptolgrönt och pinakryptolgult. Desensibilisering, en behandlingsmetod, som avser att nedbringa organismens överkänslighet mot vissa ämnen. D. åstadkommes vanl. genom insprutningar av stigande doser av det ifrågavarande ämnet och har fått stor användning vid astma och andra allergiska sjukdomar. Desenzano del Garda [-tsa'nå], stad i n. Italien, vid s. v. hörnet av Gardasjön; 4,500 inv. Livlig handel med spannmål och trävaror; viktig hamn. Dese'rt (av lat. de ser tus, övergiven), i svenskt juristspråk om sådant mål, som i formellt hänseende icke behörigen fullföljts i överrätt och därför förfaller och icke sakligt prövas av denna. Desertera (fr. dé ser t er), rymma (ur krigstjänsten), överge sin post, svika sin plikt. — Subst.: Desertör. Desgodins [degådä'], Auguste, fransk missionär (1826—1913). Han utforskade under flera resor östra Tibets geografi och utgav bl. a. ”Dictionnaire thibétain-latin-franqais par les mis-sionnaires du Thibet” (1899). Deshabillé [-ije'] (fr. déshabillé), morgondräkt, kamkofta; ”i d.”, halvklädd, slarvigt klädd. Deshima [dejima], ö, se Nagasaki. Deshoulières [dezoljä'r], Antoinette, fransk författarinna (1638—94). Efter 1660 intog hon i Paris platsen som en av de mest bemärkta preciöserna. Hon var själen i den kabal, som sökte omintetgöra Racines framgång med ”Phèdre” till förmån för en tragedi av Pradon över samma ämne. Med anledning därav gjorde Boileau henne till föremål för sin tionde satir. Själv uppträdde hon som författarinna med fadda herdedikter och uppstyltade tragedier, vilket icke hindrade, att hon av sina beundrare kallades ”den tionde musan”. Jfr Sainte-Beuve, ”Portraits de femmes” (1845). De Sica, V i 11 o r i o, italiensk filmregissör och -skådespelare (f. 1902). Han började filma 1931, blev regissör 1939 och gjorde som sådan ett antal filmer av konventionell typ. Efter 2:a världskriget fullbordade han ”Sciuscia” (1946; ”Cykeltjuvar”, 1949), en fränt realistisk, bittert patetisk skildring av Neapels vilda barn efter kriget. Desickätor, se Exsickator. Desiderätum, lat. (plur. desideräta), något önskat, åstundat; önskemål; lucka (i samling) att fylla. Desideria, svensk-norsk drottning (1777—1860). Hon var född i Marseille och dotter till den rike köpmannen Franqois Clary; hon döptes till Bernhardine Eugénie Désirée. 1794 blev hon bekant med Joseph Bonaparte, och de förlovades snart. Hans bror Napoleon åväga-bragte dock, -att Joseph i stället s. å. äktade D:s syster Julie, medan D. blev Napoleons trolo-vade. Sept. 1795 bröt emellertid Napoleon förlovningen. Joseph Bonaparte arbetade för ett parti mellan D. och general Jean Bernadotte (sedermera konung Karl XIV J o-han), och 1798 kom en förlovning till stånd. 17 aug. s. å. vigdes D. med Bernadotte. 4 juli 1799 födde D. en son, sedermera Oskar I. Hennes gemål var då krigsminister. I förhållandet mellan Napoleon och Bernadotte, karakteriserat av tilltagande misstro, blev D., som trots den brutna förlovningen stod på vänskaplig fot med Napoleon, en ”åskledare”, för att begagna ett uttryck av Bernadotte. Det torde i hög grad