619 Desinfektör—Desinsektion 620 Desinfektionsugnar på en desinfektionsanstalt. ånga äger icke lika stor desinfektions förmåga som den fuktiga värmen. För att oskadliggöra smittämnen med enbart het luft fordras vid ioo° en verkningstid av c:a i dygn och vid 140—1500 V2—1 tim. Även direkt bestrålning med solljus el. ultraviolett ljus dödar smittämnen. Däremot har köld ingen egentlig verkan. — Av kemiska medel finnas många, som fått stor praktisk användning. Hit höra bl. a. fenol, kresoler och kloramin m. fl. Formalin, som är en 35 °/o lösning av formaldehyd, användes i utspädningar av 2—10%, vanl. till översprutning av kläder, sängkläder, golv, väggar, möbler o. s. v. För d. av bostäder är formalin i gasform ett lämpligt medel. I regel beräknas till varje m3 av det väl tätade rummet 5 g formaldehyd, som får verka 4—10 tim. Karbolsyra och kresolsåpa äro kraftiga desinfektionsmedel, som användas i 2—5 % lösningar till tvättning av golv och väggar samt till d. av tvättkläder, varvid kläderna böra få ligga minst 3 tim. i lösningen. På ung. samma sätt brukas andra kresolhaltiga preparat, ss. ly-sol, kreolin, solutol, bacillol, solveol, lysoform, septoform, och lyxyl. För d. av tarmuttömningar, avträden, stallrum o. a. grövre d. äro kalkmjölk el. klorkalk särsk. lämpliga. Även heta lösningar av såpa el. soda äga kraftig bakteriedödande verkan, samtidigt som de äro goda rengöringsmedel. För d. av upphostningar från tuberkulösa användas bl. a. tebecit, alkalysol och kloramin i c:a 5% lösning. Effektiva, bakteriedödande medel ha under senaste år tillkommit med desivon och zephiran. Alkohol (c:a 70%) och jodsprit äro lämpliga desinfektionsmedel för huden, t. ex. före operativa ingrepp. Silvernitrat (lapis), väte-superoxid, kaliumpermanganat, auroform, rivanol och jodoform äro ex. på medel, som användas för rening av sår och slemhinnor. Ofta är dock en enkel mekanisk rengöring (t. ex. genom spol-ning) av såret att föredraga framför en behandling med kemiska medel, vilka lätt kunna åstadkomma retning och frätverkan. Effektiv d. av munhålan är ej möjlig att åstadkomma i praktiken, utan man får nöja sig med en mekanisk rengöring medelst borstning och gurgling. D. vid sjukbädden. Det är den sjuke, som i främsta rummet hyser smittan. Även personer i den sjukes omgivning bli mycket ofta smittförande, bacillbärare. Därnäst i ordningen i fråga om smittfarlighet komma den sjukes avsöndringar. För att hindra smittans spridande vårdas den sjuke i avskilt rum, helst på epidemisjukhus. Den sjukes avsöndringar oskadliggöras omedelbart. Exkrementer och urin desinfekteras med kalkmjölk, klorkalk, formalin o. dyl. Tvättkläder blötas i desinfektionslösning före tvätten. Spottkoppar jämte innehåll desinfekteras i kokande vatten. Upphostningar kunna även oskadliggöras genom uppbränning, genom att tömmas i kloakledningen el. avträdeskärlen, varefter den tömda spottkoppen rengöres och desinfekteras antingen genom kokning i vatten el. genom förvaring i alkalysol under 12—24 tim. Den sjuke bör hosta med sluten mun el. hålla näsduken för munnen. Servis, som begagnas av den sjuke, desinfekteras i kokande vatten. Skulle en person avlida i en smittsam sjukdom, insvepes den döda kroppen i ett med sublimatlösning blött lakan. Bostadsdesinfektion. I den för Sverige gällande epidemilagen av den 19 juni 1919 är påbjudet, att erforderlig rening från smitta skall äga rum, där fall av smittsam sjukdom förekommit. D. bekostas av hälsovårdsnämnden, som även äger mot skälig ersättning förstöra sådana persedlar, vilka kunna befaras överföra smittan. Har d. vid sjukbädden varit noggrann, kan slutdesinfektion oftast inskränka sig till rengöring, vädring, torkning och solning av bostaden. Vid bostadsdesinfektion användes vanl. formalingas, som utsprides i luften genom sprutning el. kokning. — Till d. räknas ibland även förgörande av ohyra, s. k. desinsektion (se d. o.). Desinfektör, person, som har till yrke att desinfektera; även om apparat, som användes för desinfektion. Desinfic(i)éra, se Desinfektera. Desinsektion, avlusning, befriande från insekter i allm. och särsk. från löss (huvudlus, flatlus, klädlus, vägglus), som innästlat sig hos människa, djur el. föremål el. bostäder. För d. av föremål (möbler och kläder) användas hetluft, strömmande ånga och formalinvakuum; numera, t. ex. vid bostadsavlusning, helst cyanvätebehand-ling i st. f. svavelrökning. Cyanvätegasen utvecklas medelst cyannatrium och svavelsyra el. genom att man strör ut ett fast specialpreparat, cyklon, som innehåller cyanväte, adsorberat vid kiselgur och en retande gas. Den vanl. använda cyanvätekoncentrationen är c:a 1 vol.-°/o och livsfarlig för människor att inandas även under kort tid. Den lätthet, varmed cyanvätet framtränger genom varje hålighet, är en betingelse för dess effektivitet men medför också en icke obetydlig fara för de i andra lägenheter i samma hus boende. Till följd härav har cyanväteavlusningen reglerats genom officiella föreskrifter. Sedan