Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dimitrij Ivanovitj (rysk furste) och falska Dimitrijer - Dimitrijević, Dragutin (Apis) - Dimitrij Rostovskij, Dimitrij den helige (Daniil Tuptalo) - Dimitrov, Georgi - Dimittera - Dimma - Dimnet, Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Dimitrijevic—Dimnet
740
på egen hand lägga under sig hela pskovska
området. Bedragaren vann för en tid erkännande av
Trubetskojs kosacklantvärn vid Moskva men
infördes juli 1612 dit som fånge och blev
ihjälslagen.
Litt.: J. Caro, ”Zur Demetriusfrage” (i
Histo-rische Zeitschrift, bd 88, 1902); T. H. Pantenius,
”Der falsche Demetrius” (1904); K. Waliszewski,
”La crise révolutionnaire 1584—1614” (1906).
Dimitrije’vic [-itj], Dragutin, kallad
Apis, serbisk officer (1877—1917). Han tog
framträdande del i mordet på serbiska
kungaparet 1903 och var 1911 en av grundarna av ett
storserbiskt hemligt sällskap, Ujedinjenje ili
smrt (Enhet el. döden), vanl. kallat ”Svarta
handen”. D., som 1911—14 var chef för serbiska
generalstabens underrättelseavdelning, torde ha
organiserat mordet på ärkehertig Frans
Ferdinand i Sarajevo 1914; han var även inblandad
i mordkomplotter mot flera andra furstar. För
delaktighet i ett attentat mot serbiske
tronföljaren Alexander aug. 1916 dömdes D. till döden
och sköts 14 juni 1917.
Dimi’trij Rostovskij [rästå’fskaj], D. den
helige, eg. D a n i i 1 T u p t a 1 o, rysk
andlig författare; slutligen metropolit i Rostov
(1651—1709). Han påverkades av den i
synnerhet under Peter I inbrytande västerländska
kulturen. D. skrev en mängd predikningar,
psalmer och dogmatiska verk samt religiösa
mysterier med instuckna scener ur det lillryska
folklivet. Hans samling helgonbiografier, ”Tjeti
Mineji”, är ofta utgiven. D. förklarades 1757
för helgon.
Dimitrov [-i’tråf], Georg i, bulgarisk
politiker (1882—1949). Han var urspr. typograf,
1904—23 sekr. i bulgariska
fackföreningsrörelsen och 1913—23 led. av sobranjen. Först
socialdemokrat, sedan kommunist, deltog D. i
upproret 1923 och
dömdes till långvarigt
straffarbete men
lyckades fly till
utlandet. 1924—26 vistades
han i Moskva och
levde sedan mestadels
i Wien och Berlin
under antagna namn.
Han anklagades 1933
för delaktighet i
riksdagshusbranden i
Berlin s. å. men
försvarade sig lidelsefullt
och skickligt och
frikändes. Någon tid
därefter frigavs han ur fängelset och
fördes till Moskva. Han hade tidigare blivit medlem
av Kommunistiska internationalens
exekutivkommitté och valdes 1935 till dess generalsekr. I
nov. 1945, ett år efter Bulgariens avfall från
Tyskland och kapitulation till Sovjetunionen,
återvände han till sitt hemland och blev ledare
för kommunistpartiet samt ordf, i Fosterländska
frontens nationalutskott. D. började genast
omskapa Bulgarien, till stor del efter sovjet-
mönster, och sedan kommunisterna vid valet i
okt. 1946 hade vunnit absolut majoritet i
sobranjen, bildade han själv regering. Han styrde
landet med diktatorisk makt och blev ett
verktyg för den ryska utrikespolitiken.
Dimittéra (lat. dimi’ttere), bortskicka,
avsända, låta gå, lämna ifrån sig med betyg över
godkända kunskaper vitsordad lärjunge från en
läroanstalt till en högre undervisningsanstalt.
Dimma. Om fuktig luft avkyles under
daggpunkten, sker utfällning av vatten på de
kon-densationskärnor, som alltid finnas tillstädes i
den fria atmosfären. På så sätt uppkommer
en av talrika små vattendroppar (stundom även
fina iskristaller) bestående grumling av luften.
Egentlig d. torde mycket sällan till någon
väsentlig del bildas av iskristaller utan består i
regel även vid temp. långt under fryspunkten av
flytande droppar, som i allm. ha en diameter av
ett par hundradels mm. Dylika överkylda
vattendroppar frysa omedelbart, när de komma i
beröring med fasta föremål.
över land uppkommer d. oftast till följd av
de nedersta luftlagrens avkylning från den
genom värmeutstrålning avkylda marken. Sådan
mer el. mindre lokal d. är särskilt vanlig under
lugna höst- och vårnätter med klar himmel.
Vida större utsträckning och varaktighet har
emellertid i Sverige den d., som under
vinterhalvåret bildas i gränsområdet mellan ett
östligt barometermaxium och ett västligt minimum
vid svaga s. ö. el. s. vindar. I detta fall är det
fråga om en relativt varm och fuktig lufström,
som avkyles, när den stryker fram över kall
mark. Å andra sidan kan d. även uppkomma,
när kall luft passerar över en varmare
vattenyta och blandar sig med den därifrån
uppstigande ångan. Höstdimmorna i havsbandet
förklaras på detta sätt, över huvud taget uppstår
d. lätt vid kusten, så snart någon större
temperaturskillnad råder mellan land och hav. Likaså
uppträder på öppna havet d. vid gränsen mellan
isbetäckt och öppet vatten, vid
sammanträffandet mellan varma och kalla havsströmmar (ett
välkänt exempel härpå är den beryktade New
Foundlandsdimman) och i allm., när havsvattnet
är mycket kallare el. varmare än den däröver
blåsande luften. Den gula el. svarta
stadsdim-ma, för vilken särsk. London är så beryktat,
bildas runt de oerhört stora mängder kemiska
partiklar, som utsändas genom skorstenarna, och
består till stor del av dessa ämnen med
avlagrade vattenpartiklar.
Ännu mot slutet av 1800-talet var den
uppfattningen förhärskande, att dimpartiklarna
utgjordes av små vattenblåsor; numera är deras
egenskap av massiva droppar ovederläggligt
bevisad.
Dimnet [-nä’], Er ne st, fransk
skriftställare (f. 1869). Tidigt intresserad för engelsk
litteratur, började D. redan 1898 skriva för
engelska magasin och var en tid prof, i engelska
språket och litteraturen vid Collège Stanislas i
Paris. Bland hans talrika skrifter må nämnas
”La pensée catholique dans 1’Angleterre con-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
