Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dimissionsexamen - Dimissionsrätt - Dimitriev, Radko - Dimitrij (Dmitrij) - Dimitrij Ivanovitj Donskoj (furste av Moskva) - Dimitrij Ivanovitj (rysk furste) och falska Dimitrijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Dimissionsexamen—Dimitrij
738
Dimissionsexamen, i Uppsala namnet på den
genom 1831 års stadga införda teol.
ämbetsexa-men, i Lund kallad teoretisk teol. examen.
Genom stadgan 30 okt. 1903 ersattes den från
höstterminen 1904 av den nya teol. kand.-examen.
Dimissiönsrätt, rätt för enskilt läroverk att
utfärda avgångsbetyg med samma behörighet
som avgångsbetyg från viss klass vid de
allmänna läroverken; i inskränkt bem. rätt för
enskilt läroverk att anställa studentexamen.
Dimi’triev [-rijef], Radko, bulgarisk general
(1859—1918). Han ingick först vid bulgariska
armén, tjänade som ung officer i ryska armén och
därefter åter i den bulgariska samt deltog som
kapten i den militära sammansvärjning, som
ledde till furst Alexanders tronavsägelse 1886. D.
flydde till Ryssland, där han åter upptogs i
ryska armén, men återvände till Bulgarien, sedan
1894 amnesti blivit utfärdad. Under kriget med
Turkiet 1912 hade han befälet över 3:e armén
på vänstra flygeln och vann segrarna vid
Kirk-kilisse och Lüle-Burgaz. Som högste befälhavare
över de bulgariska arméerna i 2:a Balkankriget
kunde D. ej hindra motgångarna. Han
utnämndes sedermera till bulgariskt sändebud i
Petersburg. Vid 1 :a världskrigets utbrott ingick D. i
ryska armén och erhöll befälet över 3:e armén,
som i slutet av 1914 inträngde i Galizien men
som på grund av Mackensens genombrott vid
Gorlice våren 1915 nödgades gå tillbaka.
Vintern 1915—16 förflyttades D. till I2:e armén
vid nedre Düna. Sommaren 1917 blev befälet
honom fråntaget, och efter bolsjevikrevolutionen
slöt han sig till motrevolutionärerna i s. Ryssland,
blev tagen av bolsjevikerna och av dem avrättad.
Dimi’trij (Dmi’trij), ryska furstar (lat.
namnform Demètrius).
1) D i m i’t r i j I v a’n o v i t j D o n s k o’j (1350
—89). Han blev 1359 furste av Moskva och
fick 1362 storfurstevärdigheten. Efter strider med
grann furstarna bildade D. ett stort rysk
förbund och slog 1380 tatarkanen Mamaj på
Kuli-kovo polje (Snäppfältet) vid Don, varav han
fick hedersnamnet Donskoj. 1382 härjades
Moskva av tatarerna, D. blev åter skattskyldig under
Gyllene horden men lyckades bevara sin
maktställning inom Ryssland.
2) Dimi’trij Iva’novitj, tsar Ivan ”den
förskräckliges” yngste son (1583—91?), född i
tsarens sjunde äktenskap, med Maria Nagaja.
Vid sin halvbror Fedors tronbestigning 1584
avlägsnades han jämte sin moder till Uglitj.
Fedors svåger och gunstling Boris Godunov skall
där ha låtit mörda D. Rykten, att denne
undkommit, började dock snart sprida sig,~ och flera
falska Dimitrijer vunno sedermera
anhängare, när de framträdde med anspråk att
vara D.
Om den förste falske D. har man säkra
underrättelser först sedan han 1602 uppträtt i s.
Litauen, där han sökte stöd hos magnaterna
för sin plan att återvinna sin påstådde faders
krona från Boris. Konung Sigismund III av
Polen kallade honom till Krakow, och jesuiterna,
som i honom hoppades vinna ett mäktigt
red-NF V — 24
skap för Rysslands katolisering och inträde i en
liga mot turkarna, lyckades förmå honom att i
hemlighet antaga den romersk-katolska
bekännelsen (april 1604). Sigismund understödde honom
med penningar och hindrade ej hans anhängare
inom polska riket att på eget ansvar inlåta sig
på äventyret. — I okt. 1604 ryckte den falske
D. in i Ryssland med en här av 4,000 kosacker
och polska äventyrare. Han vann snabba
framgångar och bragte flera ryska stormän till avfall
från den allmänt
hatade Boris. Efter
dennes plötsliga död
(april 1605) intågade
D. i juni 1605 i
Moskva, allmänt
hälsad som rättmätig
tsar; även hans
föregivna moder, Maria
Nagaja, förmåddes att
erkänna honom. —
D. sökte nu frigöra
sig från beroendet av
Sigismund och
uppträdde som fullt
ortodox tsar, dock utan att
bryta förbindelsen med Rom. Hans polska anhang
gjorde honom emellertid impopulär, liksom även
hans giftermål med en polsk vojvoddotter,
Marina Mniszek. Under ledning av hierarkien och
Boris’ forna anhängare anstiftades ett upplopp,
varvid D. mördades (17 maj 1606). Till tsar
utropades sammansvärjningens ledare, Vasilij
Sjujskij. Vem denne falske D. var, är ännu ett
olöst problem. Han var ej, som motståndarna
påstått, identisk med den förrymde munken
Gre-gorij (Grisjka) Otrepiev. Möjligt är, att han
varit en oäkta son till tsar Ivan. Ej ens
påståendet, att han varit den verklige D., kan
bestämt avvisas.
D:s forna anhängare reste sig omedelbart mot
tsar Vasilij Sjujskij och utspridde ryktet om
att D. än en gång underbart räddats. Först
i aug. 1607 framträdde i Putivl en person, trol.
någon lägre kyrkotj änare, som utgav sig för
att vara den sannskyldige D. (denandre
falske D.). Upprorsledarna mottogo honom villigt
som representant för folkrörelsen. Den nye D.
tågade våren 1608 mot Moskva, besegrade tsar
Vasilij s trupper och slog ett befäst läger vid
Tusjino nära huvudstaden (därav hans vanliga
benämning ”skälmen i Tusjino”). Marina erkände
honom motvilligt som sin make. Tsaren fick
emellertid svensk hjälp (jfr De la Gardie, J. P.).
Samtidigt hade Sigismund börjat belägra
Smo-lensk. D. flydde till Kaluga (jan. 1610). Sedan
den polske hetmanen Zoikiewski slagit den
svenskryska hären vid Klusjino (juni 1610) och tsar
Vasilij störtats, sökte D. vinna Sigismunds stöd
men avvisades snöpligt. I dec. 1610 blev han
ihjälslagen av en personlig ovän.
1611 framträdde i Ivangorod en ny bedragare
vid namn Sidor, vilken utgav sig för D. (den
tredje falske D.) och begärde svenskt
understöd. De la Gardie avrådde, men Sidor lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
