Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dionysos el. Bakchos - Dionysosteatern - Diopsid - Dioptas - Diopter - Diopterlinjal - Dioptri - Dioptrik - Diorama - Diorit - Dioscorea - Dioscoreaceae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753 Dionysosteatern—Dioscoreaceae 754
odlingens gud. Myten om Ikarios, som, sänd
av D., lärde människorna vinets odling och
beredning, är en efterbildning av myten om
Trip-tolemos. I föreställningen om D:s död var en
anknytningspunkt given till de dödas kult. Än
mera betydelsefullt var, att föreställningarna om
ett saligt andra liv anslöto sig till D.; denna
uppfattning bestod länge och är orsaken till att
sarkofagerna så ofta prydas med backiska scener.
Sin egendomligaste utbildning fick denna sida av
D.-religionen i orficismen (se d. o.).
D. hade ett stort antal andra fester än
orgierna (se Dionysierna). Vissa äro särsk. viktiga,
emedan dramat uppstått vid dem; andra äro
sådana, vid vilka det nya vinet inviges.
D. omgives av satyrer och menader.
Mena-derna äro en mytisk projektion av de i orgierna
deltagande kvinnorna, satyrerna äro
fruktbarhets-demoner, som lånat vissa drag, hornen och
öronen, från bocken. Omgiven av denna skara,
svärmar D. omkring i bergen. I den äldre konsten
framställes D. som en skäggig man i fotsid,
ej sällan broderad klädnad, över vilken ofta
kastats ett rådj ursskinn, på huvudet har han en
mur-grönskrans, i händerna en bägare med högt
svängda grepar (ka’ntharos) och en vinranka el.
en thyrsos, en stav med en pinjekotte i toppen.
I D:s sällskap uppträder ofta bocken. Efter den
arkaiska tiden (d. v. s. efter perserkrigen) blir
den ungdomliga typen allt vanligare, ehuru ännu
framstående exempel på den skäggiga typen
finnas, t. ex. det härliga bronshuvud i Neapel, som
ofta går under Platons namn, och den s. k.
Sardanapalos i Vatikanen. Den ungdomliga
typen fulländades av Praxiteles och förekommer
senare i en mängd variationer; guden göres allt
vekligare och kvinnligare. Ett vackert exempel
är den s. k. Narcissus i Neapel, som framställer
D. lekande ined en (försvunnen) panter.
Praxiteles’ berömda Hermes (funnen i Olympia)
framställer D.-barnet på Hermes’ arm, en annan
senare grupp visar honom, buren av en satyr.
Framställningar ur D:s mytologi äro mycket talrika
i den senare konsten: D. som barn, vårdad av
menader och satyrer, D:s bröllop med Ariadne,
D:s triumftåg m. fl.
D. infördes i Rom 496 f. Kr. i sällskap med
Demeter och Persefone (Ceres, Libera) och
benämndes med namnet på en inhemsk gud, L
i-ber (pater).
Dionysosteatern, se Aten.
Diopsid, se Pyroxenmineral.
Dioptäs, i naturen förekommande
kopparsili-kat av sammansättningen H2CU Si O4. D., som
bildar starkt gröna kristaller, förekommer t. ex.
i Altaibergen i Sibirien samt i Kongo.
Diopter [diå’p-] (grek. di’optra av dia’, genom,
och stammen op-, se, jfr optisk). 1) En på
mät-ningsinstrument företagen anordning, varigenom
ögat kan ställas in och bibehållas i en bestämd
riktning. D., monterad på en linjal, har länge
under namn av diopter el. diopterlinjal
använts som mätinstrument för att bestämma en
punkts läge i förhållande till utgångs-(stations-)
-punkten på sådant sätt, att punkten bestämts
an
tingen genom en insyftning med d. och en
längdmätning med mätkedja el. mätband el. också
genom minst två insyftningar från olika stationer.
Inom lantmäteriet har dock d. på grund av dess
mindre goda noggrannhet numera övergivits
som självständigt mätningsinstrument. — Vid
större anspråk på noggrannhet användes numera
kikare med trådkors. — 2) Ett numera allt
vanligare använt siktmedel på handeldvapen (särsk.
inom sportskyttet).
Diopterlinjal, se Diopter.
Dioptri, ett mått på den brytande förmågan,
”styrkan” el. den dioptriska kraften hos en lins
el. ett linssystem. Man definierar (enl.
Gull-strand) den brytande förmågan som produkten av
brytningsindex och reciproka brännvidden.
Enheten för d. är styrkan hos det linssystem, vars
brännvidd i luft (brytningsindex = 1) är 1 m.
För en lins på +2, +3,... d. är brännvidden
alltså resp. V2, Vs,... m i luft. Negativa
diop-trital ange spridningslinser. — D. infördes urspr.
som mått på glasögonlinsernas styrka. Enl.
Gull-strand har ögat normalt utan ackommodation
58,6 d. brytkraft, vilket svarar mot en brännvidd
i luft på 17 mm. — D. användes även som mått
på strålkonvergens i en punkt, varmed förstås
det inversa värdet av avståndet från punkten i
fråga till konvergenspunkten.
Dioptrik, mera sällan använd beteckning på
den del av optiken, som handlar om de
ljusfenomen, vilka ha sin orsak i ljusets brytning.
Dioräma (av grek, diorän, se igenom), urspr.
en av Daguerre 1822 uppfunnen dekorativ
sceneffekt, bestående av en delvis transparent
målning, som genom belysningens successiva
förändring kunde ge belysnings- och
stämningseffek-ter av olika slag. Numera menas med d.
arrangemang med verkliga föremål i förgrunden och en
fond, så målad och kombinerad med förgrunden,
att bägge, betraktade på visst avstånd,
sammansmälta till en perspektivisk helhetsbild. Som d.
anordnas ofta biologiska grupper i muséer.
Diorit, vulkanisk djupbergart, vars
väsentliga beståndsdelar utgöras av kalknatronfältspat
(andesin el. oligoklas) i blandning med hornblände,
augit eller mörk glimmer, efter vilka bergarten
benämnes hornblände-, augit- el. gli
m-m e r d i o r i t. Om kvarts tillkommer, kallas
bergarten kvartsdiorit. D. äro vanl. småkorniga
till medelgrova bergarter med jämnkornig
struktur och grönaktig, mörkare eller ljusare färg. —
De d. motsvarande neovulkaniska ytbergarterna
kallas andesiter, de paleovulkaniska
porfyr i t e r.
Dioscorèa, se Dioscoreaceae.
Dioscoreäceae, växtfamilj av serien
Liliiflo-rae, utmärkt genom oansenliga, i regel enkönade
blommor och undersittande fruktämne. Frukten
är en vanl. trerummig kapsel, sällan ett bär.
Dessa växter finnas nästan endast i tropiska och
subtropiska länder och äro fleråriga, slingrande
el. klättrande örter med skaftade, breda, oftast
hjärtlika el. spjutlika blad och vanl. kraftigt
utvecklad, knölformig jordstam. Jordstammarna el.
knölrötterna utgöra mångenstädes ett viktigt
fö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
