829 Dnjepropetrovsk—Dobrogea 830 vägsverkstäder, vilka liksom staden i övrigt skadades under 2 :a världskriget. Dnjepropetrovsk [dnjiprapjitrå'fsk] (före 1926 Jekaterinoslav), huvudstad i ett distrikt (oblast) med samma namn i Ukraina, på Dnjeprs högra strand strax ovanför porogerna; 500,000 inv. D. grundades 1787 som medelpunkt för de nyerövrade områdena i s. v. Ryssland, men D:s utveckling till storstad började först efter utnyttjandet av de rika malm- och koltillgångarna inom detta område, d. v. s. efter mitten av 1880-talet. Fram till färdigställandet av Dneproges var D. ändpunkt för flodtrafiken på övre Dnjepr; därefter fick staden direkt flodförbindelse med Svarta havet. Genom byggandet av järnvägslinjen Cherson—D.—Charkov har avståndet till detta inhav pr järnväg förkortats väsentligt och är nu endast 318 km. D. är en av Sovjetunionens viktigaste industristäder; c:a Vs av Ukrainas stål-, gjut- och vals järnsproduktion kommer från D. Under 2:a världskriget skadades D. betydligt. Dnjestr (ry. Dnestr), flod i Sovjetunionen till Svarta havet från Karpaterna. Upprinner på östbeskidernas nordsida i Galizien och flyter mellan låga stränder över östgaliziska låglandet, därefter i en djupt nedskuren, slingrande dalgång genom Podoliens platåland till stäppslätterna vid Svarta havet. 560 km från mynningen och fram till Tiraspol rinner D. fram i kanjon-liknande dalar och bildar därunder forsar, som förhindra flodtrafiken. En kanal mellan D. och Bug påbörjades 1940. Vid Tiraspol kommer D. ut på slätten, grenar sig och mynnar i en bred liman av Svarta havet. D. bildar under en del av sitt lopp gräns mellan Ukraina och Bessarabien (Moldaviska SSR). Längd 1,358 km, flodområdet 73,355 km2. Do [då], it., musikterm, i solmisation dets. som ut, d. v. s. tonen c. d:o, do., förk. av dito. Doa'b, namn i n. Indien på landområden, som omslutas av två floder; särskilt landet mellan Ganges och Jumna. Dobb [dåb], M a u r i c e, engelsk nationalekonom (f. 1900), sedan 1926 lärare i Cambridge. Bland hans arbeten märkas ”Wages” (1928; ny uppl. 1946), ”An introduction to economics” (1932; sv. övers. 1939) och ”Political economy and capitalism” (1937). D. har även behandlat Sovjetrysslands ekonomi. Dobbel, tärnings-, kort-, hasardspel. — Verb-. D o b b 1 a. Dobblare (D u b 1 a r), Nils, krigare (d. 1570). D. kom 1565 som hövitsman för en knekt-fänika över till Estland, deltog i striderna där och spelade efter tronskiftet i Sverige 1568 en uppmärksammad roll i intrigspelet kring de nya svenska besittningarna. I nov. 1568 gjorde han som Johan III:s utsände ett misslyckat försök att bemäktiga sig Reval. Bättre framgång hade hans djärva kupp 1570 mot Revals slott. D. omkom senare s. å. vid belägringen av slottet Leal, som det lyckades svenskarna att återtaga. Kyrkan i Doberan. — D. är hjälten i Gustaf Jansons äventyrsroman med samma namn. Doberän, stad i Mecklenburg, 15 km v. om Rostock; 5,500 inv. Har varit storhertigligt sommarresidens och är en besökt brunnsort. Den 1368 fullbordade, för ett 1168 anlagt cisterciens-kloster uppförda kyrkan hör till den baltiska gotikens ståtligaste byggnadsverk och innehåller talrika medeltida konstverk av stort intresse, bl. a. en gravvård över den svenske konungen Albrekt av Mecklenburg med liggande statyer av konungen och hans andra gemål. I kyrkan äro de flesta mecklenburgska furstar från äldre tid begravna. -— 6 km n. v. om D. vid kusten Heiligendamm, förnämligt havsbad, Tysklands äldsta östersjöbad. Dobe'rdo, ort i n. ö. Italien, s. v. om staden Gorizia. Platån vid D., under 1 :a världskriget länge en viktig del av det österrikiska frontområdet, erövrades av italienarna i det s. k. 6 :e Isonzoslaget aug. 1916. D. jämte det samtidigt intagna Gorizia gingo åter förlorade i samband med tyska 14 :e arméns genombrott vid Tolmein okt. 1917. Dobermannpi'nscher [då'-], se Hundraser. Dobric [då'britj] (rum. Bazargic), stad i Dobrudscha i n. ö. Bulgarien, vid järnvägen Varna—Constan(a 30 km från Svarta havet; 30,000 inv. Stor kreatursmarknad. Dobrogea [dåbrå'd?a], se Dobrudscha.