Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dobroljubov, Nikolaj Aleksandrovitj - Dobrowen, Issay - Dobrovskÿ, Josef - Dobrudscha - Dobšiná - Dobson, Austin - Dobson, Frank - Dobzhansky, Theodosius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Dobroljubov—Dobzhansky
832
Dobroljubov [dabraljo’baf], N i k o 1 a j
Aleksandrovitj, rysk kritiker (1836—61).
Han var redaktör för den litteraturkritiska avd. i
Rysslands då mest ansedda tidskrift, Sovremennik.
Den massa artiklar han här publicerade under
loppet av endast tre år förvärvade honom, särsk.
då de efter hans genom överansträngning
påskyndade död utgåvos i samlad form i 4 bd, ett
stort anseende som litteraturkritiker. Det var
D., som först för publiken klargjorde den
betydelse, som Gontjarovs och Ostrovskijs
samhällsskildringar ägde.
Dobrowen [dåbråve’n], Issay, ryskfödd
dirigent (f. 1894 W2). Han utbildades vid
Moskva-konservatoriet och fortsatte pianostudier för L.
Godowsky i Wien.
D. var först
konser-vatorielärare och
operadirigent i Moskva.
Emigrant sedan 1923,
har han varit
kapellmästare i Dresden och
Berlin, var 1927—28
chef för operan i
Sofia och därefter i
några år
konsertdirigent i Oslo samt har
gästdirigerat på olika
platser i Amerika och
Europa. Sedan 1941
har han verkat i
Sve
rige som regissör och gästdirigent, bl. a. vid
Kungl. teatern samt vid konsertföreningarna i
Stockholm och Göteborg.
Dobrovsky [då’bråfski], Josef, en av den
tjeckiska renässansens förgrundsfigurer,
”sla-vistikens fader” (1753—1829). Han verkade från
1789 någon tid som föreståndare för ett
prästseminarium men ägnade sig sedan uteslutande åt
filologisk och historisk forskning. D:s skrifter
i tjeckisk språkvetenskap, bl. a. ”Institutiones
linguæ slavicæ dialecti veteris” (1822), blevo
utgångspunkter för det vetenskapliga studiet
av de slaviska språken. D. besökte 1792 Sverige
för att undersöka de av svenskarna 1648 från
Prag bortförda handskrifterna.
Dobru’dscha, rum. Dobrogea, landskap mellan
Donau och Svarta havet, delat mellan Rumänien
och Bulgarien; 23,262 km2, c:a 900,000 inv. D.
är ett i sin helhet svagt vågigt platåland om
100—200 m höjd, som med branta sidor stupar
mot Donau och Svarta havet och utmed
Svartahavskusten i n. följes av laguner. Endast i n.
finnas berg, rester av ett gammalt
vecknings-land, i n. ö. utjämnat och täckt av lössjord men i
övrigt kvarstående som sydöstgående kammar
och höjdsträckningar tvärs över landet; i själva
Donauvinkeln reser sig Tufuiat 455 m. ö. h. Det
övriga D. är en av kalklager från olika åldrar
(trias till miocen), även sandstenar och leror,
sammansatt taffel, täckt av lössj ord och delad av
tvära sänkor och klyftor. På bergen och utmed
floderna i n. finnas skog (ek, bok) och
buskvegetation (macchia); i övrigt utmärkes D. av
brist på skog och vatten. Lössjorden är bördig
och landet till större delen uppodlat, endast i
s. finnas stora sträckor glest gräsbevuxen
stäppmark. Klimatet är kontinentalt (jan. 0,5°, juli
23°, nederbörden är ringa. Jordbruket är
huvudnäring: vete och korn. På platåerna hjordar
av får; övriga husdjur äro bufflar, hästar,
åsnor och svin. Nära Tulcea i n. finnes
kopparmalm och några hittills ej exploaterade
kolfyn-digheter. Den största staden är Constan(a med
Rumäniens viktigaste hamn. Befolkningen
ut-göres av rumäner i n. och vid Donau, bulgarer
i s.; turkar och tatarer inneha mitten och ö.
delarna. D. tillhörde före 1878 turk. prov.
Bulgarien och kom nämnda år genom freden
i San Stefano och Berlinkongressens beslut till
Rumänien som ersättning för den till
Ryssland avträdda delen av Bessarabien. I
Bukarest-freden 1913 fick Bulgarien till Rumänien avstå
södra D., vilket område Bulgarien återfick
genom Bukarestfreden 1918, då Rumänien miste
även norra D. Denna fred annullerades genom
Versaillesfreden 1919, där Rumänien återfick
hela D., vilket bekräftades genom freden i
Neuilly 27 nov. s. å. Sedan Rysslands förvärv
av Bessarabien 1940 gjort Rumäniens
gränsproblem aktuella, framställde Bulgarien anspråk
på att återfå det 1913 avträdda området, och
i sept. 1940 avslöto de två makterna en
överenskommelse i Craiova, vari Rumänien avträdde
s. D. och man enades om befolkningsutbyte i
hela området. Beslutet härom upphävdes dock
1943. Vid fredsslutet efter 2:a världskriget
förblev gränsdragningen genom D. oförändrad.
Dobsinå [då’p/ina], stad i Slovakien, 5,000
inv. Gammal bergsstad. 7 km i n. v. den
märkliga D ob s i n å-i sgrottan, bestående av två
salar, den yttre 130 m lång, 50—60 m bred,
11 m hög; väggar och golv isklädda.
Dobson [dåbsn], Henry Austin,
engelsk författare (1840—1921). D. var en utmärkt
kännare av 1700-talets England, som han bl. a.
skildrat i en serie förträffliga biogr., t. ex. över
Fielding (1883), Steele (1886), Goldsmith (1888)
och Richardson (1902). Han författade även
ett stort antal dikter, utmärkta för teknisk
fulländning, känslighet och humor. D:s ”Complete
poetical works” utgåvos 1923.
Dobson [dåbsn], Frank, engelsk
bildhuggare (f. 1888). D. räknas som en av Englands
främsta bronsmästare. Bland hans bekanta verk
märkas ”Susanna” och ”Danserska”. D., som
även framträtt som tecknare, är representerad i
Tate Gallery (London) samt konstmuséerna i
Manchester och Glasgow.
Dobzhansky [dab^nski], Theodosius,
rysk-amerikansk ärftlighetsforskare (f. 1900).
Efter utbildning och forskning vid univ. i Kiev
och Leningrad kom D. 1927 till U.S.A. och var
först verksam vid California Institute of
Technology. Han är nu prof, vid Columbia Univ.,
New York. D:s forskning gäller särsk.
art-och formbildningen och de vilda populationernas
konstitution hos släktet Drosophila. D. står i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
