Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dollfuss, Engelbert - Dollmann, Georg von - Dollo, Louis - Dollond, John - Dolma el. dolman - Dolma-bagtsche - Dolmen - Dolomieu, Déodat de - Dolomit, dolomitspat el. bitterspat - Dolomitalperna, Dolomiterna - Dolon-nor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Dollmann—Dolon-nor
856
(förk. uppl. av A. Tauscher s. å.). — Litt.:
D. v. Hildebrand, ”D., ein katholischer
Staats-mann” (1934); H. Maurer, ”Kanzler D.” (s. å.) ;
J. D. Gregory, ”D. and his times” (1935); K.
v. Schuschnigg, ”Dreimal österreich” (1937);
G. Zernatto, ”Die Wahrheit über österreich”
(1938; sv. övers, s. å.).
Dollmann [då’l-], Georg von, tysk
arkitekt (1830—95). Han var verksam i München samt
konung Ludvig II :s hovarkitekt. För denne
utförde han på landsbygden i Bayern de
praktfulla slotten Linderhof i fransk barock,
Neuschwanstein i medeltida borgstil och
Herren-chiemsee i Versaillesstil.
Dollo [dålå’], Louis, belgisk paleontolog
(1857—1931), konservator vid naturhistoriska
muséet i Bryssel och prof, vid univ. där. D. var
banbrytare för paleobiologien, den riktning
inom paleontologien, som med de levande
djurens anpassningar för skilda levnadssätt
som bakgrund söker utforska de utdöda
djurens anpassningar för att sedan analogivis
sluta sig till deras levnadssätt och
existensvillkor. D:s klassiska arbeten över I
guanodon-ske-letten från Bernissart inledde denna
forskningsriktning. Viktiga äro hans studier över
lung-fiskarnas och pungdjurens evolution. Som D:s
lag betecknar man följ, satser: ett organ, som
under utvecklingens lopp blivit rudimentärt,
återfår aldrig sin ursprungliga utvecklingsgrad;
ett organ, som gått förlorat vid anpassningen
för ett nytt levnadssätt, uppstår aldrig på nytt,
ifall återgång sker till det tidigare levnadssättet,
utan ersättes då funktionellt på annat vis.
Dollond [då’land]; John, engelsk optiker
(1706—61). Han var den förste, som
förfärdigade akromatiska prismor och linser (1757).
Dolma [då’l-] el. dolman (av magyar.
dolmäny), ett med
knäppsnören tvärs
över bröstet försett
uniformsplagg, som
vann insteg i
Sverige från 1815,
hu-vudsakl. vid
husarregementen. D.
ingår i tillåten
uniform m/ä vid
Liv-reg:s husarer och
Skånska kav. reg.
Jfr Attila.
[-Dolma’-bagt-sche’,-]
{+Dolma’-bagt-
sche’,+} turk. (av
dolma’, full, och
bagtsche’,
trädgård), palats vid
Bosporen i n. ö. delen av Istanbul. D. är byggt
(1847—55) av glänsande vit, marmorartad sten
och i korintisk stil samt är det praktfullaste av
alla de många palats de senare sultanerna
uppfört. Bakom palatset, åt landsidan, höjer sig
terrassformigt Istanbuls vackraste trädgård.
Dolmen [då’l-] (av keltiskt ursprung), i
Frankrike och England namn på dösliknande
gravbyggnader, stundom på hela den grupp forn-
Dolma, använd vid svenska
husarregementen.
lämningar, vilkas mest utpräglade former kallas,
dösar, gånggrifter och h ä 11 k i s t o r.
Dolomieu [dålåmjö’], Déodat de, fransk
geolog (1750—1801). Han företog 1775—89
vidsträckta geologiska studieresor i Frankrike och
s. Europa. D. blev 1796 prof, vid Ecole des.
mines i Paris. 1798 åtföljde han Bonaparte på
expeditionen till Egypten och utnämndes 1800
till prof, i mineralogi vid naturhistoriska muséet
i Paris, vilken befattning D., blott några
månader före sin död, tillträdde 1801, sedan hani
frigivits ur en svår fångenskap, vari han på
hemvägen från Egypten råkat i s. Italien.
Tyngdpunkten av D:s vetenskapliga verksamhet
ligger i hans undersökningar över vulkanismen..
Han blev en föregångsman till den sedermera
s. k. plutonistiska riktningen inom geologien.
D. översatte flera av Torbern Bergmans
skrifter till franska.
Dolomit. 1) D., dolomitspat el.
bitte r s p a t, ett kalkspaten närstående
kalcium-magnesiumkarbonat, CaCOsMgCOs, med i rent
tillstånd omkr. 54 °/o kalciumkarbonat och 46 °/o>
magnesiumkarbonat. Brunvittrande varieteter, i
vilka magnesiumhalten i avsevärd grad ersättes;
av järn och mangan, kallas brunspat. D.
klyver sig i romboedrar, liknande kalkspatens.
2) En kalkstensliknande, tät till tydligt
kornig bergart med vanligen vit, gul-, brun- el.
gråaktig färg, huvudsakligen bestående av det
liknämnda mineralet. Om mängden andra
ämnen är obetydlig, så att d. har ungefär den rena
dolomitspatens sammansättning, säges bergarten
vara en normaldolomit. Mycket vanligt
är emellertid, att d. utgör en blandning av
dolomitspat och kalkspat. Om kalkspaten utgör
mer än % av bergarten, brukar man räkna
denna till de dolomitiska kalkstena
r-na. Vit, kornig d. kallas dolomitmarmor.
— D. brukas till infodringsmaterial vid basiska
stålugnar. D. uppträder som normalt skiktled 1
de flesta geologiska formationer. Bergarten
bildar i bergstrakter höga ryggar och oregelbundna
bergstoppar (Dolomiterna i Alperna). Vissa
arter av d. kunna få användning som
byggnads-sten el. för kalkbränning (wienerkalk).
Dolomitalperna, Dolomiterna, alpparti
inom östalpernas s. zon (S. kalkalperna),
mellan Adige-Isarco och övre Piave, n. Italien.
Begränsas i s. av Val Sugana, i n. av
Puster-dalen och uppdelas genom djupt inträngande
dalar (Fiemme-Fassa, Agordo, Ampezzo m. fl.)
i fristående massiv, berg och kedjor. I
mittpartiet (egentl. D.) når Marmolata (D:s högsta
topp) 3,342 m- D. uppbyggas till stor del av
kalksten, växellagrande med märgel. Kalkstenen
är delvis dolomitisk (därav namnet Dolomiterna)
och antar djärva, fantastiska erosionsformer
(skarptaggiga toppar, tinnar och obelisker).
Genom D. leder en berömd turistväg från
Bol-zano (Bozen) över Pordoi- och Felzaregopassen
till Cortina d’Ampezzo.
Dolon-nor, kin. Tolun, stad i ö. inre
Mongoliet, n. Kina, n. om Peking och på v. sidan av
St. Chingan, 1,220 m ö. h.; c:a 30,000 inv. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
