Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duse, Eleonora - Duse, Samuel - Dusén, Per - Du Sommerard, Alexandre - Dussek, eg. Dušek, Jan Ladislav - Dussin - Dust - Dusägge, Dusack, tesack - Dusör - Dutch Harbor - Dutra, Enrico Gaspar - Dutrochet, Henri - Dutton, Clarence - Duumvir el. duovir - Duun, Olav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Duse—Duun
134
hade på 1890-talet en förbindelse med
författaren Gabriele d’Annunzio, som för henne skrev
sina dramer ”Gioconda” och ”La cittå morta”.
1911 drog D. sig tillbaka från scenen men
återvände 1922 och befann sig på turné i U.S.A.,
då döden träffade henne. D. var 1880—94 g. m.
skådespelaren T. Chechi. — Bland D:s roller
märkas utom redan nämnda Desdemona i
”Othello”, Kleopatra i ”Antonius och Kleopatra”,
La locandiera, Santuzza i ”Cavalleria rusticana”,
Silvia i ”Gioconda”,
Anna i ”La cittå
morta”, Francesca da
Ri-mini, Fédora, Odette,
Francillon, Cyprienne
i ”Vi skiljas”, Tosca,
Adrienne Lecouvreur,
Monna Vanna, Magda
i ”Hemmet”, Nora i
”Ett dockhem”,
Rebecka West i
”Ros-mersholm” och Hedda
Gabler. — Det
utmärkande för D:s
konst var framför
allt den djupa
vär
men och den äkta mänskliga tonen. Hennes
temperament var stämt i moll, och den mjuka rösten
gav liksom den underbara blicken sina skönaste
uttryck åt ett stilla vemod. Men ingen skiftning
i en kvinnas känsloliv, i smärta som i glädje,
var henne främmande. Ät dem alla gav hon lika
sanna som ädelt formfulländade uttryck med en
teknisk behärskning av de yttre medlen, som i
hennes hand aldrig blevo självändamål. Monogr.
av J. Bordeux (1924) och E. Schneider (1927);
”E. D. Bildnisse und Worte”, utg. av B.
Segan-tini och F. v. Mendelssohn (1926).
Duse, Samuel August, militär,
skriftställare (1873—1933). Han deltog som meteorolog
och hydrograf i Otto Nordenskjölds
sydpolsex-pedition 1901—03; blev 1917 major vid Svea
artilleriregemente. D. har bl. a. skrivit ”Bland
pingviner och sälar” (1905) och en rad
detektiv-och äventyrsberättelser.
Dusén, Per Karl Hjalmar, botanist (1855—
1926), civilingenjör. Han tjänstgjorde åtskilliga
år som folkhögskollärare samt var amanuens vid
Riksmuséet i Stockholm 1899—1900 och vid
Museu nacional i Rio de Janeiro 1901—04. D.
blev 1904 fil. hedersdoktor vid
Princetonuniver-sitetet i New Jersey. Han företog
forskningsfärder till olika länder, ss. Västafrika (Kamerun),
s. Brasilien (Paranå), s. Chile, Patagonien,
Eldslandet och n. ö. Grönland. D. utgav talrika
skrifter om Sveriges, Grönlands, Västafrikas
och Sydamerikas flora samt geologiska skrifter
och kartografiska arbeten.
Du Sommerard [dy såmrä’r], A 1 e x a n d r e,
fransk arkeolog (1779—1842). Han har
betydelse som samlare och vårdare av franska
fornminnen. Musée de Cluny i Paris hade främst
honom att tacka för sin tillvaro. Han utgav
praktverket ”Les arts au moyen age” (1838—46).
Dussek [do’Jäk], eg. Dusek, Jan La-
dislav, tjeckisk pianist och tonsättare (1760—
1812). D. prisades som sin samtids främste
pianist (jämte Clementi och Mozart) ©ch skrev
omtyckta piano ver k (sonater och sonatiner).
Dussin (av fr. douzaine), tolft, tolvtal, i
sorträkning tolv stycken (12 d. = 1 gross); i
sammansättningar (t. ex. dussinvara) även =
medelmåttig, underhaltig.
Dust, medeltida vapenlek, se Tornerspel.
Dusägge [dö’z-], d u s a c k, t e s a c k, ett i
Tyskland och Böhmen på 1400- och 1500-talen
använt fäktsvärd med bred, upptill spetsigt böjd
klinga och med ett längsgående, som fäste
tjänande hål, vari fyra fingrar infördes.
Dusör (fr. douceur, mildhet), drickspenning,
penninggåva.
Dutch Harbor [da’tj hä’ba], huvudorten på
Aleuterna, på ön Unalaska; amerik. marinbas.
Dutra [do’-], Enrico Gaspar,
brasiliansk politiker (f. 1885), divisionsgeneral 1935
och krigsminister under president Vargas 1935
—46. Vid presidentvalet V12 1945 erhöll D. stor
majoritet och tillträdde sitt ämbete 31/i 1946.
Under D:s ledning avskaffades
diktaturförfattningen av 1937, och en ny författning utarbetades,
som trädde i kraft 18/s 1946. Den återinförde
främst kongressen (senat och
deputeradekammare) och reducerade presidentens ämbetstid från
7 till 5 år. D. efterträddes som president av
Vargas jan. 1951.
Dutrochet [dytrå/ä’], Henri Joachim,
fransk fysiolog (1776—1847). D. verkade
banbrytande genom sina studier över osmos, som
han var den förste att närmare utforska. Han
gjorde även grundläggande undersökningar över
växternas andning och över mimosans rörelser
samt hör till cellärans föregångsmän.
Dutton [datn], Clarence Edward,
amerikansk geolog (1841—1912). Han deltog i
inbördeskriget och inträdde 1875 i U.S.A:s
geologiska undersökning, där han deltog i
pionjärarbetena i västern. D. redogjorde för sina
forskningar i många framstående arbeten, av vilka
flertalet behandlar frågor från den dynamiska
geologien. Han beskrev Grand Canyon och
framställde därvid en teori om dalbildningen.
Vidare beskrev han vulkaner i Arizona och s.
Colorado samt på Hawaiiöarna. Hans namn är
fäst vid den viktiga, på senare år alltmer
uppmärksammade teorien om isostasi.
Duu’mvir el. d u o’v i r, plur. d u u’m v i r i,
lat. (av duo, två, och vir, man), ”tvåman”,
medlem av tvåmannakommission i forntidens Rom.
D u u’m viri perduelliönis, två män, som
i äldre tid stundom tillsattes att döma i
hög-målsbrott. I rom. kommuner voro duu’mviri (även
quattuo’rviri, ”fyrmän”) iure dicu’ndo (”för
rättskipning”) de högsta kommunala ämbetsmännen.
Duun [dün], Olav, norsk författare (1876
—1939), folkskollärare. Han debuterade 1907
med novellsamlingen ”Löglege skruvar og anna
folk”. D:s förnämsta verk är den stora
släkthistorien om Juvikingarna (1918 ff.; sv. övers.,
”Juviks folket”, 1924, ”1 blindo”, 1924, ”1
även-tyrslandet”, 1925, ”Storbröllopet”, 1925, ”Ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
