Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duun, Olav - Duva - Duval, Alexandre - Duwall, ätt - Duwall, Johan Didrik - Duvan - Duvbo - Duved - Duveen, Joseph - Duveke - Duverney, Guichard Joseph - Duvernois, Henri - Duveyrier, 1. Honoré Joseph, pseud. Mélesville - Duveyrier, 2. Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Duva—Duveyrier
136
domsåren”, 1926, och ”Stormen", 1926).
Handlingen i D:s böcker är företrädesvis förlagd
till hans hembygd, Namdalen; hans iakttagelser
över norsk bondenatur äro skarpa, hans språk är
starkt dialektfärgat, uttrycksfullt, med
korthuggna repliker. Bland D:s senare arbeten
märkas ”Straumen og evja” (1926), ”Olsöy-gutarne”
(1927), ”Carolus Magnus” (1928),
”Medmen-neske” (1929; sv.
övers. 1931), en
romansvit, fortsatt av
”Ragnhild” (1931; sv.
övers. 1933) och
”Siste leveåre” (1933),
samt ”Vegar og
vill-stig” (1930; sv övers.
1932) och
”Ettermæ-le” (1932). D. visar
kraft och klarsyn i
gestaltningen av sitt rika
människogalleri, och
han räknas som en av
de främsta berättarna
i nyare norsk
litte
ratur. — Jfr biogr. av A. överland (1926),
A. G. Schjelderup (1945) och E. Gullveng
(1947).
Duva, sammanfattande benämning i dagligt
tal såväl i allmänhet för fåglar av familjen
Columbidae (se Duvfåglar) som särskilt för arter
av släktet Columba (se Duvsläktet). Jfr även
Duvpost.
Duva’l [dy-], Alexandre Vincent Pineux,
fransk teater författare (1767—1842). D:s mest
bekanta arbeten, flertalet i den lätta genre, som
var populär under första kejsardömet, äro ”La
jeunesse de Henri V” (1806; ”Henrik den
femtes ungdomsår”, 1810) och operatexten ”Joseph”
(1807; ”Josef i Egypten”, 1856), till vilken
Méhul skrev musiken.
Duwall, svensk ätt av skotskt ursprung, hette
förut Mac Dougall, inkom till Sverige omkr.
1594- Jakob Mac Dougall el. D. (omkr.
1589—1634) blev general och överkommendant
i Schlesien, där han dog. Han fick löfte om
friherretitel men upphöjdes först 1674, långt efter
sin död, till frih. med namnet D. Jakob D:s
son, frih. Gustaf D. (1630—92), blev
landshövding i Kopparbergs län 1662 och var
lantmarskalk 1675. Som landshövding var han ordf,
i kommissionen över trolldomsväsendet i Dalarne.
En sonsons son till Gustaf D. var J. D. D.,
se nedan. Ätten utgick på manssidan 1923.
Johan Didrik D., frih., militär,
lantmarskalk (1723—1801). Han ingick 1737 vid
Livregrtet till häst, fick 1762 överstes titel,
blev 1773 generalmajor och fick 1776 avsked med
generallöjtnants titel. D. blev tidigt bemärkt
som affärsman och hattpolitiker. 1778 blev han
förste stallmästare hos hertiginnan av
Södermanland, vars missnöje med Gustav III han
underblåste. Som lantmarskalk 1786 var D.
moderat och medlande. Vid riksdagen 1789 tillhörde
han oppositionsledarna.
Duvan, stjärnbild, se Stjärnor.
Duvbo, tidigare municipalsamhälle i
Stockholms län; uppgick 1949 i Sundbybergs stad.
Duved, stationssamhälle och turistort, 380 m
ö. h., i v. Jämtland, Åre socken, i dalgången
kring övre Indalsälven (Duvedsälven) närmast
v. om Åre kyrka vid järnvägen
Östersund—Storlien. I norr Mullfjället (1,032 m). D:s
järnvägsstation är utgångspunkt för färder till
Tännforsen. 3 km v. om stationen, på platsen
för D:s skans (se nedan),
Duvedsmonu-m e n t e t (till minne av Armfelts karoliner)
av granit, rest 1892. Lämningar av
Duv-eds skans. Den anlades 1658 på en kulle
vid älven av guvernören Clas Stiernsköld;.
besattes 1677 och ånyo 1808 av norrmännen, som
följande år slutligt raserade den.
Duveen [davfn], Joseph, Baron D. of
Millbank, engelsk konsthandlare (1869—1939).
Hans konsthandel, Duveen Brothers i London,
med filialer i Paris och New York, har
internationellt anseende som en av världens
förnämligaste.
Duveke, egendom i Halmstads socken, v.
Skåne; omfattar med underlydande i Kågeröds
socken 1,748 har, varav 1,120 åker. D.
innehades omkr. 1700 av ätten Ramel och kom
senare till jorddrotten Fredrik Trolle på Näs
(Trollenäs). Har ytterligare tillhört släkterna
Steuch, Mörner och Berg von Linde. Nuv. ägare
J. Berg von Linde. Huvudbyggnaden av sten i
två våningar, vilken fordom omgavs av
vallgravar, är i sitt nedre parti av hög ålder, möjl. från
1500-talet.
Duverney [dyvärnä’], Guichard Joseph,
fransk anaiom (1648—1730). Han skrev
värdefulla arbeten om örats inre byggnad.
Duvernois [dyvärncoa’], Henri, fransk
författare (1875—1937). D. har skrivit ett 30-tal
romaner och novellsamlingar, där en skarp
psykologisk blick förmäler sig med en leende
boulevardi-erfilosofi; de flesta ha sedermera dramatiserats av
D., ensam el. tills, m. andra. Till hans mest
uppskattade arbeten höra ”Le veau gras” (1912),
”Faubourg Montmartre” (1914), ”Edgar” (1919),
”La brebis galeuse” (1921) och ”Morte la bète”
(s. å.; dramatiserad av S. Guitry under titeln
”Jacqueline”). Skrivna direkt för teatern äro
bl. a. ”Après 1’amour” (1924) och ”La guitare
et le jazz-band” (1925). I en serie briljanta
kåserier har han också presenterat ”Le boulevard”
(1927).
Duveyrier [dyvärje’]. 1) Anne Honoré
Joseph D., fransk författare (1787—1865).
Under pseud. M é 1 e s v i 11 e skrev han, ensam
el. jämte Scribe, sin yngre broder Charles m. fl.,
inemot 300 teaterstycken. Tills, m. Scribe
författade D. bl. a. texten till ”Le chalet” (1834;
”Alphyddan”, 1837), hans mest populära verk, en
idyllisk enaktsopera med musik av Adam.
2) Charles D., den föreg:s bror, författare
(1803—66), Han skrev dels i förening med Scribe
bl. a. operatexten ”Les vépres siciliennes”,
ton-satt av Verdi (1855), dels tills, m. sin broder
”La meunière de Marly” (1840; ”Qvarnen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
