Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödlighet, mortalitet - Dödlighetstabeller - Död löpning - Död mans grepp - DÖd mans hand - Dödmogen - Dödpunkter - Dödrostning - Död räkning - DÖdsattest, dödsbevis - Dödsbo - Dödsbodelägare - Dödsboken - Dödsbudet - Dödsdalen - Dödsdansen - Dödsdrift - Dödsfall - Dödskallefjäril
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Dödlighetstabeller—Dödskallefjäril
196
Litt.: ”Sveriges officiella statistik”:
”Befolk-ningsrörelsen” (varje år), ”Tioårsöver sikter” och
”Statistisk årsbok” (varje år); G. Sundbärg,
”Bevölkerungsstatistik Schwedens” (2 :a uppl.
1923); S. Wicksell, ”Ur befolkningsläran”
(1931); L. I Dublin, A. J. Lotka & M.
Spiegel-man, ”Length of Life” (1949); Hannes Hyrenius,
”Befolkning och samhälle” (1951).
Dödlighetstabeller. Den kvantitet, som utgör
grunden för dödlighets- och livslängdstabellerna,
är dödsrisken (mortalitetskoefficienten). Härmed
avses sannolikheten för en person vid inträdet i
ett åldersår att dö under loppet av året. Denna
sannolikhet brukar vanl. uttryckas i den form, att
den avser icke 1 utan 1,000 pers.
Mortalitetskoefficienten anger sålunda det antal pers, bland
1,000 i ett visst åldersår inträdande, som dör
under året. Med hjälp av dessa koefficienter
uträknas antalet kvarlevande i olika åldrar. Genom
att jämföra antalet kvarlevande i två bredvid
varandra liggande åldersår får man relativsiffror
för de successivt avlidna. För beräkning av
återstående medellivslängden uträknas antalet
genom-levda år för nyssnämnda samtidigt levande födda.
Detta sker under förutsättning, att en i ett visst
åldersår avliden inom detta åldersår levat ett
halvt år, varför till antalet år, som genomlevats
av de kvarlevande (ett helt år för varje), lägges
halva antalet under åldersåret avlidna. Så
summeras år för år antalet av de åldersår de
samtidigt födda genomlevat, tills den sista av dem
dött. Antalet år att genomleva är det antal, som
återstår, när hela den i det närmast föregående
nämnda årssumman minskas med de år, som
redan passerats av kvarlevande och avlidna. Se i
övrigt Dödlighet.
Död löpning, se Dött lopp.
Död mans grepp (från eng. dead man’s grip),
en kontaktknapp på manöverhandtaget till ett
elektriskt lokomotiv el. liknande anordning, vilken
föraren måste hålla intryckt vid körning. Om
föraren dör el. av annan anledning släpper
manöverhandtaget, brytes kontakten, varvid tåget
stannar.
Död mans hand, se Mainmorte; jfr även
Amortisation.
Dödmogen säges säd vara, när förbindelsen
mellan kornen och axet avvissnat, så att de förra
lätt falla ur.
Dödpunkter, de ställningar (övre och n e
d-r e d.) hos en kolvmaskin, vid vilka kolven
intager sina yttersta lägen och sålunda ej kan utöva
något vridmoment på vevaxeln.
Dödrostning, en långvarig röstning, genom
vilken t. ex. svavlet praktiskt taget helt utdrives
ur en svavelhaltig malm.
Död räkning, bestämmandet av ett fartygs
räknade läge (se Bestick).
Dödsattest, dödsbevis kallas det intyg,
som enl. av Medicinalstyrelsen fastställt
formulär vid en persons död utfärdas av vederbörande
läkare om dödsorsaken med uppgift tillika om
tidpunkten för dödsfallet.
Dödsbo, se Arvskifte, Bouppteckning och
Boutredning.
Dödsbodelägare äro enl. 1933 års lag om
boutredning m. m. dels den avlidnes lagliga
arvingar, dels universella testamentstagare (men ej
legatarier), dels även efterlevande make, då
gifto-rättsgemenskap funnits mellan denne och den
avlidne.
sällan träffas 1 kal-
Dödsbudet.
Dödsboken, benämning på en fornegyptisk
religiös urkund, vars källor delvis gå tillbaka
ända till de äldsta dynastiernas tid. Någon
enhetlig text av D. existerar ej, utan de olika
texterna variera rätt betydligt. D. utgöres av
böner, formler och till dem hörande utläggningar,
allt avseende att underlätta den dödes långa
underjordiska färd. De särskilda kapitlen ha i allm.
vinjetter, som i bild framställa huvudtemat. D.
anträffas oftast i papyrusform, med antingen
hieroglyfisk el. hieratisk (undantagsvis med
de-motisk) skrift. Även på kistor, statyer, amuletter
och i allm. på sådana föremål, som följde den
döde i graven, anträffas dödsboksinskrifter.
Dödsbudet, Blaps mortisäga, en stor, 20—30
mm, kolsvart, svagt glänsande skalbaggsart av
fam. Tenebrionidae, som ej
lare, under lådor o. dyl.
och lever av multnande
växtämnen. Tron, att dess
uppträdande bebådar
dödsfall, är gammal; anföres
bl. a. av Linné.
Dödsdalen, se Death
Valley.
Dödsdansen. I de
bildserier, som gå under
namnet dödsdans (fr. danse
ma-cabre, mlat. chorea
maccha-bæorum), ser man
människorna angripna och
besegrade av lik el.
ben-rangelsmän, som urspr.
sannolikt icke föreställa d
ö-d e n utan enskilda döda,
i vilkas lag de levande inföi
sta dödsdanserna (utförda som väggmålningar;
den äldsta kända i klostret Klingental i Klein
Basel, 1312) visa rader av parvis ordnade döda
och levande, som hålla varandras händer. Sedan
träsnittet uppfunnits, utkommo tryckta
dödsdansbilder; förnämst av dessa är den av H. Holbein
d. y. på 1520-talet tecknade serien av fyrtio små
träsnitt. Dödsdansmotivet har även under
senare århundraden behandlats av många
konstnärer.
med våld. De äld-
Dödsdrift, Freuds term för de destruktiva
drifter, som han satte i motsats till de
livsbefräm-jande sexualkrafterna.
Dödsfall, se Jordfästning.
Dödskallefjäril, Achero’ntia a’tropos, en till
fam. svärmar e, Sphingidae, hörande
fjärils-art, den största av alla Skandinaviens fjärilar,
vilken erhållit sitt namn på grund av en gulaktig,
dödskalleliknande teckning på mellankroppens
ryggsida. Framvingarna äro ovan svartbruna med
gula och vita fläckar och streck, bakvingarna
gula med två svarta tvärband. Vingbredden kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
