Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falangen, Spanska - Falangstär - Falaris - Falb, Rudolf - Falband - Falbe-Hansen, Vigand - Falbygden el. Falan - Falck, 1. August - Falck, 2. Johan - Falck, Jeremias - Falck, Johan Peter - Falck, Kurt - Falck, Niels Nicolaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
F alangstär—F alck
164
har fortsatt efter 2:a världskriget, i samband
med att regimen i viss grad modifierats.
Falangstär (fr. phalanstère; jfr Falang), i
Fouriers system ett samhälle av 1,500—2,000
individer. Se Fourier, F. M. C.
Fadaris, grek. (lat. Pha’laris’), envåldshärskare
i Akragas (Agrigentum) på Sicilien på 500-talet
f. Kr.; störtades efter en 16-årig regering. F.
blev ryktbar för sin grymhet; bl. a. berättas det,
att han lät bränna sina motståndare levande
i en ihålig tjur av koppar, men denna berättelse
är säkerligen ett lån från ett liknande bruk i
den kartagiska Molokskulten. — Under F:s
namn finnes en samling av 148 brev,
Falaris-breven, vilka dock av R. Bentley i en
berömd avh. bevisats vara oäkta.
Falb [falp], Rudolf, österrikisk
väderspåman (1838—1903). F:s ”kritiska dagar”,
härledda ur hans teori för månens och solens
gra-vitationsverkan som utlösande orsak till
jordbävningar, cykloner, skyfall, hagel m. m.
(1870), tilldrogo sig i ett tjugutal år även den
svenska allmänhetens intresse.
Falband, gärna bandformiga, kristalliniskt
skiffriga bergarter med sparsam impregnation
av kiser m. fl. sulf idiska malmmineral och
därav förorsakad brunaktig färg el. vittringshud.
Falbe-Hansen, Vigand Andreas, dansk
nationalekonom och statistiker (1841—1932). Han
blev chef för statistiska byrån 1873 samt var 1877
—1902 prof, vid Köpenhamns univ. 1893 blev
han dir. och 1913 överdir. i försäkringsbolaget
Danmark. 1881—84 var F. led. av folketinget
och hörde där till den högergrupp, som stod
i opposition mot ministären Estrup; 1909—18
var han medlem av landstinget och tillhörde
där vänstern. F. har skrivit bl. a.
”Stavnsbaands-lösningen og landboreformerne” (2 bd, 1888—89),
”Finansvidenskab” (2 bd, 1894—96) och viktiga
avd. av ”Danmarks statistik” (6 bd, 1878—91),
som han utgav tills, m. W. Scharling.
Falbygden el. F a 1 a n, högslätt på
kalkstensgrund i mell. Västergötland s. om Billingen. F. är
Västergötlands bördigaste och äldsta kulturbygd;
de tidigaste boplatserna markeras av gånggrifter
och hällkistor. — Litt.: ”Falbygden” (1927 ff.);
G. Lindgren, ”Falbygden och dess närmaste
omgivning vid 1600-talets mitt” (akad. avh. 1939).
Falck. 1) August F., skådespelare och
teaterledare (1882—1938). Han var 1902—05
anställd vid Svenska
teatern i Helsingfors
och Stora teatern i
Göteborg, ledde 1906
—07 eget sällskap i
landsorten och 1907—
10 den första Intima
teatern i Stockholm
som speciell
Strind-bergsteater under
författarens personliga
medverkan (se
Strindberg, ”Memorandum
till medlemmarna af
Intima teatern”, 1908,
och ”öppna brev till Intima teatern”, 1909). Han
ledde 1912—18 och sedan sporadiskt egna
Strind-bergsturnéer. Jämsides med sina gästuppträdanden
på olika scener började F. ägna sig åt recitation
tills, m. sin maka Manda Björling och bedrev
en omfattande uppläsningsverksamhet vid univ.
och högsk. samt i Folkbildningsförbundet. ■— F.
ägnade sig även åt skriftställarskap. Han ägde
en stor saml. brev och manuskript av
Strindbergs hand, och på grundvalen av denna byggde
han sina skrifter, ”Strindberg och teater”
(1919) och ”Fem år med Strindberg” (1935).
2) Johan August F., den föreg:s son,
teaterchef, regissör (f. 1909 14/s), fil. kand, vid
Stockholms högsk. 1935. Efter teater- och
filmstudier utomlands var F. 1931—34
teaterrecensent och fungerade 1936—37 som ledare
för ATR:s teaterkurser. Han var regissör vid
Blancheteatern 1936, vid Vasateatern 1937, vid
Riksteatern 1938 och vid Dramatiska teatern
1938—39- Somrarna 1943 och 1944 var F.
ledare av Skansens friluftsteater; sedan hösten
1947 är han chef för Norrköpings-Linköpings
stadsteater. Under flera perioder har han även
utövat flitig verksamhet som filmproducent och
regisserat ett stort antal kort- och journalfilmer.
— F. har medarbetat i sin fars bok ”Fem år
med Strindberg” samt utg. ATR:s teaterhandbok
(1937).
Falck, J e r e m i a s, polsk kopparstickare
(omkr. 1609—-77). Han föddes i Danzig, var i
Paris elev av C. Bloemaert och A. Bosse samt
sedermera verksam i Danzig, Stockholm (blev
där hovkopparstickare 1650, stannade till 1655),
Köpenhamn och Amsterdam. F. utförde stick
efter målningar av italienska och flamska
mästare samt porträtt, bl. a. 23 av svenskar
(drottning Kristina, Karl X Gustav, Axel Oxenstierna,
Gustaf Horn o. a., efter målningar av D. Beck,
Ehrenstrahl m. fl.). — Litt.: J. C. Block,
”J. F.” (1890); G. Upmark, ”Valda skrifter”
(1901).
Falck, J o han Peter, botanist (1732—
74). Han var lärjunge till Linné, flyttade 1763
till Ryssland och blev 1765 prof, i botanik vid
Collegium medicum i Petersburg. Hans
reseanteckningar från Ryssland äro av högt värde.
Med. hedersdr i Uppsala 1772.
Falck, Kurt Richard, botanist och
skolman (f. 1888 25/i), fil. lic. 1917, adjunkt vid
Djursholms samskola 1915, lektor i geografi
samt biologi med hälsolära vid
Folkskolesemi-nariet i Linköping 1919, undervisningsråd 1936
och sedan 1942 chef för Skolöverstyrelsens
folkskoleavd. F. har behandlat det osmotiska
trycket hos öländska alvarväxter och, delvis
tills, m. G. Böös, I. Sefve och S. Torgård, utg.
botaniska läroböcker för skolstadiet.
Falck, Niels N i c o 1 a j, slesvig-holsteinsk
rättslärd (1784—-1850). Han blev 1811
ämbetsman i slesvig-holsteinska kansliet i Köpenhamn
och 1814 jur. prof, i Kiel, där han jämte
Dahl-mann blev en av slesvig-holsteinismens
grund-läggare. Han var 1836—46 medl. av slesvigska
ständer församlingen och 1838—46 dess talman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
