Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farinelli, Arturo - Farinelli, Carlo (Broschi) - Faringe - Faringe—Gimo järnväg - Farini, Luigi Carlo - Farinotom - Fariséer - Fariseism - Farjeon, Joseph - Farled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Farinelli—Farled
224
rad livfulla diktarporträtt, bl. a. ”La vita è
un sogno” (2 bd, 1916), ”Michelangelo e Dante”
(1918), ”La tragedia di Ibsen” (1923), ”Byron
e il byronismo” (1924), ”Petrarca, Manzoni,
Leopardi” (1925), ”Foscolo” (1928) och ”Mistral”
(1930), samt ett par förträffliga
reseskildringar från Spanien och Portugal och den
intressanta politiska bekännelsen ”Franche parole
alla mia nazione” (1919). ”Führende Geister
des Nordens” (1940) behandlar Björnson, Ibsen
och Strindberg. F. besökte flera ggr Sverige.
Farinelli, Carlo (hette eg. B r o s c h i),
italiensk kastratsångare (1705—82). Han
framträdde redan 1722 i Rom, vann mycken
framgång i Wien, Venedig, Neapel m. fl. städer,
kallades 1734 till London av motståndare till
Händeis operaföretag samt begav sig 1736 till
Madrid, där han snart fick en politiskt mycket
inflytelserik ställning under konungarna Filip V
och Ferdinand VI. Senare bosatte han sig i
Bologna, där han byggde sig ett slott. F.
behärskade ej blott den yttre koloraturtekniken
som ingen annan utan sjöng även synnerligen
uttrycksfullt; han prisas som 1700-talets främste
sångare. — Litt.: I. Désastre, ”Carlo Broschi”
(1903)-
Faringe, socken i ö. Uppland, Närdinghundra
härad, Stockholms län, 33 km ö. n. ö. om
Uppsala; 63,12 km2, 546 inv. (1951). Begränsas av
till Olandsån hörande smärre sjöar och
omfattar i sin s. del talrika smärre åkerslätter; i
socknens mitt öppen bygd kring kyrkan, n.
därom sammanhängande skogsmark. Kyrkan är av
senmedeltida, rektangulär typ. 1,542 har åker.
Möbelfabrik, kvarn och såg. Bildar med
Knutby ett pastorat i Ärkestiftet, Närdinghundra
kontrakt; tillhör storkommunen Knutby.
Faringe—Gimo järnväg, se Dannemora—
Hargs järnväg.
Fari’ni, Luigi Carlo, italiensk statsman
och historieskrivare (1812—66). Som läkare i
Ravenna deltog F. i den revolutionära rörelsen,
landsförvisades 1843 men återvände 1846, blev
1851 medl. av Sardiniens deputeradekammare och
var 1851—52 dess undervisningsminister, 1859
—60 diktator i Modena, Parma och Romagna,
s. å. Italiens inrikesminister samt 1862—63
ministerpresident.
Farinotom [-ä’m], apparat för avskärning av
sädeskärnor för undersökning av
mjölighetsgra-den.
Fariséer (hebr. perusim, aram. perisa, starkt
emfatiskt perisajja, grek. farisai’oi, ”de
avsöndrade”, ”separatisterna”), ett judiskt parti, som
genom sin konflikt med ett annat, s a d d u c
é-e r n a, satt en väsentlig prägel på hela den
senare judendomens historia. Den fariseiska
partibildningen tycks ha utgått från det lägre
prästerskapet i Jerusalem, som opponerade sig mot
det grovt förvärldsligade högre prästerskapet
och någon gång i den äldre mackabéertiden
sam-manslöt sig till botgöring och sträng efterlevnad
av lagen. Denna anda spridde de även i fromma
kretsar ute i landet. De flesta och mest
betydande laglärarna (”skriftlärda”) anslöto sig till
f. och blevo deras andliga ledare. Partiet
konsoliderades under blodiga förföljelser och blev
mot slutet av det hasmoneiska väldet den
ledande gruppen i judafolket. På Jesu tid åtnjöto
f. ett utomordentligt anseende hos folket och
hade stort inflytande även i höga rådet. Jesus
var dem en nagel i ögat, och vid hans
fängslande och utlämnande till romarna hade de sin
hand med i spelet, ehuru den roll de spelade
icke klart framgår ur källorna. De voro den
unga kristna församlingens bittra fiender, i
synnerhet efter det att en av deras ivrigaste medl.,
Saulus från Tarsos, hade övergått till den nya
tron och blivit en nitisk missionär för den. —
I motsats till de strängt konservativa
sadducé-erna representerade f. det religiösa framsteget
och strävade att anpassa lagtolkningen efter
tidens förhållanden och behov. Socialt tillhörde
f. genomgående den borgerliga medelklassen,
be-sutto en viss bildning och ekonomisk
burgenhet. Politiskt bildade de en motvikt mot
revo-lutionsandarna (”seloterna”) och verkade för ett
jämviktsläge utan att slå av på folkets religiösa
krav. Religiöst voro alla deras strävanden
inriktade på att vinna rättfärdighet genom att
lära sig och genom att hålla lagen och
”stadgarna” (de ur lagen härledda föreskrifterna).
Denna lagfromhet var både deras styrka och
svaghet. Den nitälskan, som drev dem till
lydnad mot varje bokstav i lagen, alstrade i många
fall en okuvlig fasthet men ledde å andra sidan
till en splittring av det religiösa livet i
otaliga plikter, varigenom den omedelbara religiösa
känslan och sinnet för det väsentliga i
gudsförhållandet förstördes. En spetsfundig kasuistik
utvecklades, som gav anvisning på att kringgå
lagens tyngsta krav. Jesus polemiserar mot detta
och gisslar även det skrymteri, som ofta dolde
sig bakom den fromma masken. — Litt.: Ed.
Meyer, ”Ursprung und Anfänge des
Christen-tums”, 2 (1921); J. Jeremias, ”Jerusalem zur
Zeit Jesu”, 2 (1924—37); L. Finkelstein, ”The
Pharisees” (2 bd, 1938).
Farisei’sm (jfr Fariséer), lagiskhet,
skrytsamt iakttagande av yttre (sedliga el. religiösa)
former och bruk, vanligen förenat med
skrymteri och ofördragsamhet mot annorlunda
handlande och tänkande.
Farjeon [fä’d?an], Joseph Jefferson,
engelsk författare (f. 1883), har skrivit ett stort
antal detektivromaner, ofta med originella
uppslag och intresserande karaktärsteckning, samt
teaterpjäser och filmer.
Farled, benämning på sådan mellan öar, skär
och grund framgående färdväg, som tagits i
bruk av sjöfarten. F. kunna vara framdragna
mellan grund i öppet vatten, uti skärgård, i
flodmynningar och floder samt i kanaler och
insjöar. I allm. äro f. utprickade, d. v. s., i
den mån så kräves, på båda sidor försedda med
flytande sjömärken (prickar och bojar), vilka
varna för närbelägna grund. De mera
betydelsefulla f. äro fyrbelysta, d. v. s. på sådant sätt
försedda med fyrar (och lysbojar), att man med
ledning av dessas fyrljus kan framgå under
mör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
