Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fehr, 1. Fredrik - Fehr, 2. Martin - Fehrbellin - Fehrenbach, Konstantin - Fehrman, 1. Daniel - Fehrman, 2. Carl Gustaf - Feidias el. Fidias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
F ehrbellin—F eidias
286
ning, som efter sin
upphovsman A. Ritschl.
kallats
”ritschlianis-men”. Även kritisk
bibel forskning hade i
F. en hängiven
anhängare. Bland F :s
skrifter märkas
”Undervisning i
kristendomen i anslutning till
Luthers lilla katekes”
(1894) samt flera
övers, och bearb. av
utländska arbeten. F.
utgav efter
schweiziskt mönster en ”Familjebibel” (1887, 1889) och
redigerade 1891—95 skriftserien ”1 religiösa och
kyrkliga frågor”. — Litt.: S. A. Fries, ”Fredrik
F.” (1896).
2) Martin Nikolaus F’., den föreg:s son,
jurist (1885—1938), jur. dr i Uppsala 1910, doc.
där s. å., i Stockholm 1917, prof, vid
Handels-högsk. 1919 och dess rektor fråii 1929. Led. av
F. K. 1923—30 (liberal), bankofullmäktig 1928
—34, förvaltare i ab. Kreuger & Tolls konkurs.
F. innehade åtskilliga kommittéuppdrag och utg.
”Bidrag till läran om fordringspreskription enl.
svensk rätt” (1913). ”Bidrag till läran om
cession av fordran” (1925), ”Juridiken och det
dagliga livet” (1926).
Fehrbellin, stad i Brandenburg, Tyskland,
på s. stranden av Havels biflod Rhin, 52
km n. v. om Berlin; c :a 2,000 inv. — Staden
är historiskt bekant genom det i dess närhet 18
juni (g. st.) 1675 utkämpade ”slaget vid F.”.
Kurfurst Fredrik Vilhelm av Brandenburg hade
i ilmarscher återvänt från Rhen för att utdriva
de i hans land infallna svenskarna och genom
erövringen av Rathenow avskurit den direkta
förbindelsen mellan de i två grupper, vid
Alt-Brandenburg och Havelberg, skilda svenskarna.
Den förra gruppens befälhavare, generallöjtnant
Wolmar Wrangel, sökte då över F. verkställa
.föreningen. Kurfursten å sin sida lät dels
genom ett detachement förstöra bron vid F., dels
följde han själv med kavalleriet och ett mindre
antal musketerare, i allt omkr. 6,000 man, efter
svenskarna. Dessa utgjorde ung. 7,000 man, trol.
täml. jämnt fördelade på de båda truppslagen.
Den förstörda bron tvang svenskarna att
upptaga strid med det påträngande brandenburgska
avantgardet under lantgreven av Homburg vid
byn Hakenberg, 10 km s. ö. om F. Wrangel
sökte med högra flygeln täcka de övriga
truppernas återtåg till F. samt broarbetet. Detta
lyckades också, innan högra flygeln kastades över
ända av fienden; sedan svenskarna samlats vid
F., angrep kurfursten ej ånyo. Bron var åter
iståndsatt på e. m., och återtåget kunde
fortsättas. I striden torde vardera parten ha mist omkr.
600 man. För svenskarna, som gick tillbaka i god
ordning, var ”slaget vid F.” blott en
arriärgar-desstrid, men det skingrade föreställningen om
deras oövervinnelighet och fick därigenom stor
politisk betydelse. Preussarna räkna det bland
sina stoltaste segerminnen. — Litt.: N.
Wimar-son, ”Sveriges krig i Tyskland 1675—79” (3 bd,
1897—1912).
Fehrenbach [-balj], Konstantin, tysk
politiker (1852—1926). Urspr. advokat, var F.
1885—87 och 1901—13 led. av A. K. i Badens
lantdag (1907—08 dess president). F., som
tillhörde centerpartiets demokratiska flygel, var
1903—18 led. av tyska riksdagen, blev 1917
sitt partis ledare i riksdagen och juni 1918
riksdagens president. I konstituerande
nationalförsamlingen blev han 14 febr. 1919 president
och ledde med fasthet dess förhandlingar. Han
invaldes i den nya riksdagen och blev juni 1920
rikskansler i en borgerlig, av
högersocialdemokraterna stödd ministär, var förste tysk
delegerad vid förhandlingarna med de allierade i Spa
juli s. å. och avgick i maj 1921, enär hans
försök att förmå U.S.A. till medling i
skadestånds-frågan misslyckats. Han deltog senare ej
nämnvärt i det politiska livet.
Fehrman. 1) Daniel F., medalj gravör
(1710—80), erhöll 1760 fullmakt som kungl.
medalj gravör. Bland hans arbeten märkas
för-mälningsmedaljen över Adolf Fredrik.
2) Carl Gustaf F., den föreg:s son,
medalj gravör (1746—98), studerade vid Konstakad.
samt i Paris och Rom. F. utnämndes till
kungl. medalj gravör först då Ljungberger, som
efterträtt fadern, dött, och F. blev då också
prof, vid Konstakad. F., som var en utpräglad
klassicist, utförde flera medaljer efter
Masre-liez’ utkast. Bland hans arbeten märkas medaljer
över sjösegern vid Svensksund 1790.
FéTdias el. F i d i a s (grek. Feidi’as, lat.
Phidias), grekisk bildhuggare,’ en av antikens
största konstnärer, verksam i Aten och
Olympia vid mitten av 400-talet f. Kr. Uppgifterna
om F. äro osäkra. Såsom vän till Perikles skall
F. utan skäl ha angripits av dennes fiender samt
på deras anstiftan satts i fängelse i Aten och
dött där (430-talet f. Kr.). — F:s mest
bekanta verk voro den omkr. 20 m höga
bronsstatyn på Akropolis, kallad ”Athena promachos”,
och statyn av Athena i Parthenons cella, ”Athena
parthenos”, färdig 438 f. Kr. Enligt Pausanias
skall F. ha utfört sex Athenabilder (tre i Aten,
en i Elis, en i Pellene, en i Plataiai) samt
Zeus-statyn i Olympia, antikens mest berömda
kult-bild. ”Athena parthenos”, en trästaty,
överklädd med elfenben och guld, 10—11 m hög, är
känd genom kopior. Zeusstatyn, också av
elfenben och guld, är avbildad på ett bronsmynt från
Elis, präglat under kejsar Hadrianus: guden
framställes sittande på en tron, med spira i
vänstra handen och Nike på den högra. Om
”Athena promachos” och ”Athena Lemnia”, även
den sistnämnda ett av F:s mera omtalade
arbeten, se art. Athena. F. tillhör den generation
konstnärer, som i sina bildframställningar sökte
lösgöra sig från den arkaiserande, arkitektoniskt
strängt bundna formen. — Litt.: A. Hekler,
”Die Kunst des Phidias” (1924); H. Schrader,
”Phidias” (s. å.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
