Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornander, Abraham - Fornander, Andreas - Fornander, 1. Axel - Fornander, 2. Edvin - Fornarina, La - Fornborg - Fornby folkhögskola, Dalarnes folkhögskola - Fornelius, Lars - Fornjot - Fornkristen konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Fornander—Fornkristen konst
814
öarna, där han ingick äktenskap med en hövdings
dotter. Han anställdes 1858 i hawaiiska
regeringens tjänst och var bl. a. överdomare på ön
Maui, generalinspektör för skolväsendet, led. av
rikets högsta domstol o. s. v. F. skrev ”An
account of the Polynesian race” (3 bd, 1877—
85). Biogr. i C. Forsstrand, ”Svenska
lyckoriddare” (1916).
Forna’nder, Andreas, konstnär (1820—
1903). Han utförde en rad livfulla statyetter och
grupper i terrakotta av djur och jaktscener, bl. a.
”Rådjur” i Nationalmuseum. F. framträdde även
som landskapsmålare.
Forna’nder. 1) Axel Magnus Erland F.,
industriman (1876—1944). Efter studier vid
Fi-lipstads bergsskola och i utlandet anställdes F.
vid Forsbacka jernverks ab., blev 1908
överingenjör där och 1920 disponent. 1924—42 var
han disponent för Fagersta bruks ab., därjämte
chef för Fagerstakoncernen från dess bildande
1927 till 1942. F. var fullmäktig i Jernkontoret
1927—44 och ordf, i fullmäktige 1942—44. Han
tillhörde styrelserna för ett stort antal
organisationer inom industrien samt för ett flertal
järnverk och gruvor. F. var under många år en av
förgrundsfigurerna inom bergshanteringen och
gjorde viktiga insatser, bl. a. vid
Fagerstakon-cernens bildande och vid utvidgandet av
Metal-lografiska inst. i Stockholm.
2) Sven Gustav Edvin F., den föreg :s bror,
ingenjör (f. 1883 8/t), bergsingenjör 1907,
anställd hos Höganäs-Billesholms ab. 1908,
ingenjör vid Jernkontorets
försöksverk i
Trollhättan för
utexperi-menterande av den
elektriska masugnen
1909—11, vid Hagfors
järnverk 1911,
metallurgisk ingenjör vid
Jernkontoret 1917,
chefsmetallurg vid
Sandvikens järnverk
1918, överingenjör vid
Hagfors järnverk
1929, teknisk chef för
Uddeholms ab:s
samtliga järnverk 1934—
48. F. har i uppsatser i Jernkontorets annaler o. a.
tidskr. behandlat röstning av järnmalmer, direkt
järnframställning m. fl. metallurgiska ämnen.
Fornari’na, La, it., ”bagardottern”, namn på
Rafaels älskarinna. Den s. k. ”Donna Velata” i
Palazzo Pitti, Florens, anses porträttmässigt bäst
återgiva hennes drag.
Fomborg, se Bygdeborg.
Fomby folkhögskola, Dalar nes
folkhögskola, Borlänge, grundad 1877, tillhör
Kopparbergs läns landsting.
Fornélius, Lars, universitetslärare (1606—
73), poèseos prof, i Uppsala 1635—48, sedan
prof, i teol. fakulteten. F. var en framstående
filolog och estetiker, särskilt berömd för sin
grundliga kännedom om den romerska poesien,
vilken han i flera egna alster noggrant imiterade.
Hans förnämsta arbete, ”Poeti ca tr iparti ta”
(1643), är av stort intresse som exponent för
humanistestetiken i dess senaste utvecklingsskede.
— Litt.: C. J. Lénström, ”L. F. Sveriges förste
ästhetiker” (1838).
Fornjot, en jätte, i de äldsta källorna, t. ex.
”Ynglingatal”, eldens fader. I en senare källa
(”Fundinn Nöregr”) är F. fader till Hlér
(havet), Logi (elden) och Käri (vinden). Från dessa
härstamma sedan andra personifierade
naturkrafter o. dyl. men vidare också historiska personer.
Förr togs denna genealogi på allvar, och man
lät Sveriges historia börja med ”Fornjotska
ätten”.
Fornkristen konst, den konst, som utövades
av de kristna folken i ö. och v.
Medelhavsländerna under de första kristna århundradena, till
omkr. mitten av första årtusendet. Den
forn-el. gammalkristna konsten skilde sig från den
senantika-hedniska konsten väsentligen genom
innehållet och syftemålet. F. representerade en
ny livsåskådning och sökte ge uttryck åt andra
tankar och känslor än den antika konsten. Men
den nya konsten övertog icke blott former och
stilarter från den antika, hellenistisk-romerska
konsten, den lånade även från olika håll motiv
och vissa föreställningskomplex, åt vilka den
gav annan tolkning. Dj ursymboliken inom f. var
till ursprunget antik och orientalisk; genom
sinnrik tydning av grek, namnet på fisk (ichthy’s)
blev detta djur symbol för Kristus själv.
Evan-gelistsymbolerna utformades efter orientaliska
förebilder. Keruber och serafer hämtades från
gammal judisk mytologi. Längre fram betonades
det personliga, och Kristus, som tidigast, med
anslutning till antika förebilder, framställdes som
den gode herden, fick bestämd porträttkaraktär
liksom ock hans lärjungar. Sedan Bysantion 330
blivit romerska rikets huvudstad, tillfördes f.
mera bestämda orientaliska drag. Under 500-talet
fick det orientaliska mer och mer överhand; då
rådande övergångsstil kallas ofta g a m m a 1 b
y-santinsk konst.
F. spåras tidigast hos judar och greker. I
det hellenistiska Alexandria har f. kraftiga
rötter, och därifrån spreds konstriktningen, särskilt
som väggmålningskonst, till de kristna i n. och
v. Koptisk konst sammanfattar olika riktningar
av f. i Egypten; den koptiska textilkonstens
alster såldes vida omkring. Antiokia var en
andra huvudort; där utbildades en mosaikkonst
med rikt mytologiskt bildspråk, vilket inrymde
grekiska och judisk-syriska föreställningselement.
Syriens och Palestinas betydelse för den kristna
åskådningens omsättande i konstnärlig gestalt har
säkerligen varit stor. Ännu vittna därom
storartade syriska byggnadsverk och rikt smyckade
småföremål samt en i palestinensisk uppfattning
utbildad Kristustyp och legender. Till Rom kom
den kristna ikonografien i antiokensk
utgestalt-ning. F. i Ravenna har mera bysantinsk prägel.
I Bysantion sammanfattades f :s uppslag i form
och innehåll samt omsmältes intrycken från
An-tiokia och. Alexandria, i Bysantion befästes även
den stil, som framgått ur de gammalkristnas strä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
