Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - François, Nicolas Louis (Neufchâteau) - François-Poncet, André - Francs-tireurs - Frandsen, Ernst - Franeker - Frangipani - Frangula - Frangulabark - Frank, Bruno - Frank, Hans - Frank, Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Frangois-Poncet—F rank
940
lad F. de Neufchåteau, greve, fransk
politiker och författare (1750—1828), debuterade
som skald med stor framgång, var 1783—88
ge-neralprokurator på Haiti. 1791 medl. av
lagstiftande församlingen, 1792 av konventet, räknades
F. närmast som girondist men överlevde
Ro-bespierres fall och kom under direktoriet i
förgrunden. 1797 inrikesminister, 1797—98 medl. av
direktoriet, 1798—99 åter inrikesminister, efter
Brumaire medl. av senaten, blev han 1804 dess
president och biträdde som sådan N. Bonaparte,
då denne lät utropa sig till kejsare. F. blev greve
1808, medl. av Franska akad. 1816. — Litt.: J.
Lhomer, ”Un homme politique lorrain. F. de N.”
(1913).
Frangois-Poncet [fräscoa’-päsä’], André,
fransk politiker och diplomat (f. 1888). Han
invaldes 1921 i deputeradekammaren, där han
anslöt sig till den
höger-orienterade centergruppen Action
démocra-tique et sociale, var
1928—29
understats-sekr. för de sköna
konsterna i Poincarés
regering och 1930—
31 understatssekr. för
näringslivet under
Tardieu. Han sändes
1931 som ambassadör
till Berlin. F. fick på
sin nya post uppleva
den hektiska
utveckling, som ledde fram
till Hitlers makttillträde 1933. F. insåg snart de
nationalsocialistiska ledarnas farliga intentioner,
men han hade goda relationer med såväl
partiets som arméns och ämbetsmannakårens
främsta. Under den tjeckoslovakiska krisen 1938
var F. anhängare av samförståndspolitiken; efter
München-överenskommelsen hade han säte i den
kommission, som slutreglerade den sudettyska
frågan. Redan s. å. förflyttades F. som
ambassadör till Rom men lyckades här ej nämnvärt
förbättra Frankrikes relationer till Italien. Efter
Frankrikes sammanbrott utnämndes F. 1941 till
medl. av den av Pétain tillsatta rådgivande
franska nationalförsamlingen, men han tillfångatogs,
sedan axelmakterna ockuperat Vichy-Frankrike,
och fördes till Tyskland. Anledningen var, att
tyskarna påträffat en del av F :s diplomatiska
rapporter från Berlin. I maj 1945 befriades han.
1949 utnämndes han till överkommissarie i den
franska ockupationszonen i Tyskland. Om sin
verksamhet i Berlin har F. utg. ”Souvenirs d’une
ambassade å Berlin” (1946).
Francs-tireurs [frä-tirö’r], sing. franc-tireur,
fr., friskyttar.
Frandsen, Ernst, dansk litteraturhistoriker
(1894—1952), doc. i nordisk litteratur vid univ.
i Ärhus, prof, där 1934. Han har bl. a. utg.
”Mariaviserne” (1926), ”Ludvig Holstein” (1930),
”Hans Christensen Sthen, studier i det 16.
aar-hundredes danske litteratur” (1932), ”Folkevisen,
studier i middelalderens poetiske litteratur”
(I935), ”Johannes Ewald” (1939) och
”Aar-gangen der maatte snuble i starten” (1943), en
analys av dansk mellankrigslitteratur.
Fräneker, stad i prov. Friesland, n.
Nederländerna; 8,000 inv. Hade 1585—1811
universitet, besökt även av svenskar och danskar.
Frangipa’ni [-d^i-], jämte Pierleone den
mäktigaste adelsätten i Rom under noo-talet; hade
en borg vid Colosseum.
Fra’ngula, bot., se Brakved.
Frangulabark (Co’rte.r fra’ngulae), farm., se
Brakved.
Frank, Bruno, tysk författare (1887—
1945), fil. dr 1912 (”Gustav Pfizers Dichtungen”).
F. blev beaktad för noveller och romaner,
kännetecknade av säker psykologi och fin stilkonst,
t. ex. ”Die Fürstin” (1915), ”Tage des Königs”
(1924), ”Trenck” (1926), ”Politische Novelle”
(1928), ”Der Magier” (1929) och ”Ein Mann
namens Cervantes” (1934; sv. övers. 1935), samt
en rad populära skådespel, t. ex. ”Zwölftausend”
(1927), ”Die Perlenkomödie” (1928), ”Sturm im
Wasserglas” (1930) och ”Nina” (1931).
Biografiskt intresse hade ”Wie man Dramatiker wird”
(1931). Han överflyttade 1937 till U.S.A., där
han till sin död var knuten till olika filmföretag
i Hollywood. I romanen ”Der Reisepass” (1937)
återgav F. en kärlekshistoria ur emigrantkretsar
med antinazistisk tendens. ”Die Tochter” (1943;
sv. övers, s. å.) ger bilder ur livet i Österrike
under 1 :a världskriget.
Frank, Hans, tysk jurist och politiker (1900
—46). F., som tidigt anslöt sig till den
nationalsocialistiska rörelsen, deltog i Hitlers
misslyckade kuppförsök 1923 i München och levde
därefter någon tid i landsflykt. Han blev 1927
advokat i München. S. å. blev han medl. av
nazistpartiets riksledning som chef för dess juridiska
avd. Han tillhörde riksdagen sedan 1930. 1933
—34 var F. bayersk justitieminister. Vid samma
tid blev han rikskommissarie för ”rättsväsendets
förnyande”. I aug. 1934 utnämndes F. till
president för Akademie für deutsches Recht och i
dec. s. å. till minister utan portfölj. Han utgav
tidskr. Deutsches Recht och Jahrbuch für
deutsches Recht samt skrev bl. a.
”Nationalsozialis-tisches Handbuch für Recht und Gesetzgebung”
(T935)- F- blev 1939 efter erövringen av Polen
generalguvernör i de delar av landet, som icke
införlivades med Tyskland, det s. k.
Generalgu-vernementet. Som sådan bar han huvudansvaret
för terrorn mot polackerna under nazistregimen.
I maj 1945 tillfångatogs han, och av de
allierades domstol i Nürnberg dömdes han till döden
som krigsförbrytare. Han avrättades 16/io 1946.
Frank, Josef, österrikisk-svensk arkitekt
(f. 1885), en av funktionalismens banbrytare. Han
var 1920—26 prof, vid Kunstgewerbeschule i
Wien. Bland hans verk märkas ostasiatiska
museet i Köln (1912), Kongressplatz (1923) och
Cervanteshof (1927) i Wien, Werkbundsiedlung
i Linz (1932) samt bostadshus i Wien. Tills, m.
Le Corbusier byggde F. Weissenhofsiedlung i
Stuttgart (1927). I Sverige uppfördes efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
