Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förräderi - Försakelsevecka - Församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försakelsevecka—F örsamling
591
el. förråda rikets el. därmed förbunden stats
krigsmakt el. del därav, förleda krigsfolk till
modlöshet el. myteri, fördärva el. förråda
försvarsverk o. dyl., som har avsevärd betydelse för
försvaret, på olika sätt bistå fienden o. s. v.
Straffet för krigs-f. är detsamma som för hög-f.
Även krigs-f., som förövas av oaktsamhet, är
straffbelagt. På gränsen till krigs-f. stå vissa
andra brott, som erhållit särskilda beteckningar,
t. ex. överlöpande till fienden, samröre med
fienden och undergrävande av stridsviljan. —
Utmärkande för f.-brotten i svensk rätt är, utom de
stränga straffen, den stora utsträckning, vari
försök, förberedelse och
medverkan till f. straffas.
Försakelsevecka. Frälsningsarmén har sedan
1886 i alla länder, där den verkar, avsatt en
vecka, f., varje år, då genom försakande av
njutningsmedel o. dyl. bidrag till den s. k.
försakelsefonden erhållas. Av behållningen går hälften
till hednamission och hälften till verksamhet
inom det egna landet.
Församling. 1) (Kyrkohist.-, lat. ecclèsid).
Dels sammanfattningen av alla troende kristna,
dels och vanl. lokalmenighet, som i kyrkligt
hänseende utgör ett sammanhängande helt.
De första kristna bildade ej egna f. utan
kvarstodo till det yttre inom judendomens
synagogor. Dock kommo de snart att utbilda en viss
egen organisation kring kulten som medelpunkt.
När Paulus förde kristendomen till den hedniska
världen, bildades genast självständiga f. Alla
ämbetsmän valdes snart på livstid av alla f:s
medl. Varje stad, där kristendomen fick fäste,
utgjorde en f.; när kyrkan under 100-talet
började utbreda sig även på landsbygden, bildade
likaledes där i allm. varje kristen koloni en
självständig f. under sin biskop. Under hela den
ur-kristna tiden (till omkr. 150) hade varje medlem
av lokalförsamlingen rätt att medverka i alla f :s
angelägenheter, även predikan och kulten. Med
kyrkans förvandling till katolsk skapade
nattvarden som mässoffer och ämbetsmännen som ett
frälsningen förmedlande prästerskap en djup
klyfta mellan lekmän och klerker; för
lekmännens självständiga deltagande i församlingslivet
fanns ej längre rum. F. blev allenast
lokalprästernas (presbyteriets och biskopens) arbetsfält.
På 300-talet var den utveckling av f. färdig,
som i det stora hela ägde bestånd genom
medeltiden: varje f., på land och i stad, en kyrklig
enhet under en prästs ledning och ett större
antal f. sammanslagna till en dieces (ett stift)
under en biskop som högre ledare.
Lokalförsamlingen sammanhölls endast därigenom, att dess
medl. ej kunde få de nödvändiga kyrkliga
funktionerna (begravning, dop etc.) utförda av annan
lokalpräst än sin egen. Så är förhållandet i
huvudsak än i dag i romersk katolska kyrkan.
Reformationen förde åter fram ”det allmänna
prästadömets” princip, d. v. s. att kyrkan
utgjordes av lekmännen lika väl som av prästerna och
att därför även lokalförsamlingens lekmän hade
rätt till aktivt deltagande i församlingslivet. I
såväl luterska kyrkan som den reformerta
erkän
592
des församlingsmedlemmarnas rätt att kontrollera
sin prästs rena lära, att deltaga i någon form vid
val, att deltaga i den lokala
kyrkoförmögenhe-tens förvaltning, att handhava kyrkotukt och att
höras vid kyrkliga författningsändringar. — I
Sverige har f. alltifrån medeltiden i någon
form deltagit i prästval och genom sina
kyrko-värdar förvaltat kyrkans egendom. Sedan
gammalt har f :s präst med dess medl. hållit
sockenstämma, vid vilken både borgerliga och kyrkliga
angelägenheter handlagts. Kommunallagarna 1862
förläde f :s kyrko- och skolärenden till
kyrkostämman, med kyrkoherden som självskriven
ordf. Denna självskrivenhet upphävdes genom
lag om församlingsstyrelse 6/e 1930.
2) Förvaltn. F., kyrkoförsamling, som
rättsligt begrepp, är den grundläggande enheten
i Sveriges kyrkliga el. ecklesiastika indelning och
betecknar å ena sidan ett territoriellt
område, på landsbygden i regel sammanfallande med
kyrksocken, å andra sidan sammanfattningen av
de inom detta område boende personerna såsom
bildande ett kyrkligt samfund. Dock finnes ett
fåtal f., som icke äro territoriella, de s. k. p e
r-s o n e 11 a f.: i Stockholm Hovförsamlingen,
Tyska och Finska f. samt Skeppsholms f., i Göteborg
Tyska f. och i Karlskrona
Amiralitetsförsamling-en, vartill komma de svenska f. utom landet (i
Berlin, Helsingfors, Köpenhamn, London, Oslo
och Paris). En f. bildar ensam el. tillsammans
med en el. flera andra ett pastorat.
1862 reglerades den sida av kommunal
självstyrelse, som tillkommer f. som kyrklig
primärkommun. Denna författning har fr. o. m. Vi
1932 avlösts av lagen om församlingsstyrelse %
1930. Församlingsstyrelse innebär enl.
denna lag, att varje territoriell f. äger att själv
vårda sina gemensamma kyrkliga angelägenheter
ävensom sitt folk- och fortsättningsskolväsen,
såvitt icke handhavandet därav enl. gällande förf,
tillkommer annan. Två el. flera f. el. delar av
skilda f. kunna dock för dessa angelägenheter
förenas till en kyrklig samfällighet. De
angelägenheter, som här avses, äro i huvudsak
följ.: församlingsvården, folk- och
fortsättnings-skolundervisningen, tillsättande och avskedande av
kyrkobetj änte samt lärare vid folk- och
fortsätt-ningsskolor, prästerskapets, kyrkobetj äntes och
skollärares löneförmåner, kyrkomedels
användande, hushållning med och vård om kyrkans samt f :s
för kyrkliga ändamål och för skolväsendet avsedda
egendom, byggnad och underhåll av kyrka,
församlingshus, skolhus samt boställen för
prästerskap, kyrkobetj änte och skollärare, avgifter till
kyrka och skola, upprättande och underhåll av f.
tillhörigt folkbibi, samt lokal för och avgifter till
sådant bibi. I de allra flesta fall ha numera
skolärendena överflyttats till den borgerliga
kommunen (lag om skolstyrelse 1930). F:s
beslutanderätt utövas på kyrkostämma el.
av kyrkofullmäktige. Förvaltningen och
verkställigheten tillkomma kyrkoråd och
skolråd samt andra styrelser, nämnder el.
personer, som utses för särskilda
förvaltnings-el. verkställighetsbestyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
