Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gemyt - Gemäuerthof - Gen - gen. - Genant - Genarp - Genberg, 1. Paul - Genberg, 2. Anton - Genck, Genk - Gendarmer - Gêne - Genealog - Genealogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Gemyt—Genealo gi
802
Gemyt [ge- el. je-] (ty. Gemüt), sinnelag,
livligt lynne. — Gemytlig, godlynt.
Gemäuerthof [gamåiGthåf], by i Kurland,
65 km s. v. om Riga, där svenskarna under
general Adam Ludvig Lewenhaupt 16 juli 1705
vunno en seger över ryssarna under
fältmarskalken Sjeremetjev. Denne skulle med en häravd. av
omkr. 12,000 man framgå mot Lewenhaupt, som
hade omkr. 7,000 man, för att därigenom
avlägsna det hot mot ryska huvudhärens högra
flank, som den svenska hären innebar. Striden
slöt med att ryssarna drogo sig tillbaka utan att
förföljas. Svenskarna förlorade c:a 2,000 man,
ryssarna sannolikt något mera.
Gen [jén], plur. gener, se Ärftlighet,
gen., förk. för lat. genitivus och genus.
Genant, se Gène.
Genarp, socken i Malmöhus län, Bara härad,
s. v. om Romeleåsen; 62,93 km2, 1,505 inv. (1951).
Omfattar skogig grusmark kring
Häckeberga-sjön i mellersta G.; öppen odlingsbygd i n. v. och
s. G. (vid Björkesåkrasjön) 3,113 har åker. I G.
märkas storgodsen Häckeberga och
Toppeladu-gård. Vid kyrkbyn och den 1948 nedlagda
järnvägen Malmö—G. ligger G e n a r p s samhälle
(800 inv.), en handelsort med någon träindustri.
Kyrkan, uppförd av tegel 1590—93, är en av
våra vackraste lantkyrkor. Ingår i Lyngby och
G:s pastorat i Lunds stift, Bara kontrakt; bildar
tills, m. Gödelöv och Lyngby storkommunen
Genarp; 99,26 km2, 2,470 inv. (1951).
Genberg. 1) Paul G., biskop (1811—75).
Efter studier i Tyskland 1843—44, framför allt
i filosofi, blev G. professor i praktisk filosofi i
Lund 1847. S. å. blev
han riksdagsman för
universitetet, i vilken
egenskap han slöt sig
till ”reformvännerna”.
En månad renare blev
han motvilligt chef
för Ecklesiastikdep.
och kvarstod som
sådan, tills han 1852
blev biskop i Kalmar.
Vid kyrkomötena 1868
och 1873 hade G. plats
i kyrkolagutskottet och
blev led. av
kyrkolags-kommittén. 1860
ut
nämndes han till teol. dr och blev 1871 led. av
Sv. akad.
Mångsidigt lärd, utrustad med glänsande
vältalighet och dialektisk skärpa, klar politisk blick
och stor administrativ duglighet, satte G. på alla
de områden, till vilka hans verksamhet sträckte
sig, djupa märken. I läroverkens historia ingrep
han genom det viktiga cirkuläret 6 juli 1849 om
elementarläroverkens omorganisation.
Universi-tetsstatuterna 1852 äro utfärdade av honom. I
representationsförslaget 1848 fog han aktivt del.
— Bland G:s skrifter märkes ”Belysning och
granskning af Hegelska philosophiens
hyperbo-reiska referering” (1846; eri mot uppsalaheglianen
F. G. Afzelius riktad kritik). — Litt.: J. A.
Ek-NF VIII — 26
lund, ”P. G.” (1905); A. Nyman, ”Lundensisk
filosofi genom tvenne årh.” (i ”Från Platon till
Einstein”, 1933).
2) Anton Jonsson G., den föreg :s brors
dotterson, målare (1862—1939), studerade vid
Konst-akad. 1884—89 och gjorde sig snart känd som
skildrare av den norrländska landskapsbilden,
särsk. fjällvärlden i snö. Även
stockholmstrakten, Dalarne och födelsebygden Jämtland ha
skänkt G. motiv för hans i brett maner
utförda stämningslandskap. G. är representerad på
Nationalmuseum med bl. a. den stora duken
”Vinterafton”.
Genck, G e n k, stad i prov. Limbourg, i
n. ö. Belgien, 35 km n. om Liège; 39,000 inv.
Kolgruvor.
Gendarmer [JagdaTmar] (fr. gens cTarmes,
beväpnat folk) kallades under senare delen av
medeltiden de i järn klädda och tungt väpnade
riddarna. De första stående trupperna i Frankrike
bestodo av g. med deras följen. Det
harneskkläd-da rytteriet i alla länder fick snart detta namn,
som efter hand överflyttades till det tunga
kavalleriet. — Omkr. 1800 upptogs namnet
gendarm e r i för de trupper till häst och till fots,
som voro avsedda för ordningens upprätthållande
i de opererande truppernas rygg (fältgendarmeri)
och i sådan egenskap stodo delvis under den
civila, delvis under den militära myndigheten.
Géne [?jän], fr., _obehag, tvång, bryderi. —
Sans gène [sä %ä’n], fr., obesvärad, rättfram.
— Genant [sv. utt. Jena’i)t], pbehaglig,
brydsam.
Genealog [je-ä’g], släktforskare.
Genealogi [je-] (av grek, geneä, härkomst,
och lo’gos, lära), släktforskning, släktvetenskap;
i inskränkt mening härledning, stamtavla,
släktregister. — G. delas i en systematisk del, om
grunderna för släktläran, dess källor, metod och
indelning, samt en tillämpad del, som efter dessa
principer framställer olika släktöversikter. Dessa
kunna göras i grafisk form som a n t a v 1 a (en
persons förfäder) el. stamtavla (ibland
stamträd — en stamfaders ättlingar inom egen
släkt el. samtliga avkomlingar). Utförliga
släktöversikter uppställas numera vanl. i tabellarisk
form (varje familjefader bildar särskild tabell).
Släktböcker, ättartavlor el. ättartal lämna
fullständigare översikter, medan släktkalendrar
hu-vudsakl. innehålla uppgifter om levande personer.
Sverige fick 1876 i Svenska autografsällskapet
(från 1905 Personhistoriska samfundet) ett
samlande organ för släktforskning; dess publikation
var 1879—97 Svenska autografsällskapets tidskr.,
från 1898 Personhistorisk tidskr. I senare tid ha
tillkommit, förutom talrika lokala föreningar,
Genealogiska föreningen, som bildades 1933 och
utger Medlemsblad (från 1934) samt de båda
serierna Släktböcker (från 1937) och Skrifter (från
1938), och Föreningen för släktforskning, bildad
1946, med bl. a. publikationerna Genealogisk
tidskr., Rättelse- och kompletteringsblad till
denna och Skrifter (alla från 1946). I Danmark
bildades 1879 Samfundet for dansk-norsk g. dg
per-sonalhistorie, vilket utger Personalhistorisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
