Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genealogi - Genée, Richard - Genelli, Bonaventura - Genera - Genera - General - General- - Generaladjutant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803 Genée—Generaladjutant 804
tidsskr. I Norge utkom därjämte 1906—
26 Norsk tidsskr. for g., personalhistorie
etc. och utges från 1927 Norsk slektshistorisk
tidsskr. Finland erhöll 1917 sitt organ i
Genealogiska samfundet, som utger dels en Årsskrift
(från 1917), dels Genos, tidskr. för
släktforskning (från 1930), ävensom en serie Skrifter (1924
ff.). — Upplysningar om litteratur i hithörande
ämnen finnas i J. A. Almquist, FSvensk
genea-logisk litteratur” (1905), J. Wretman,
”Släktvetenskapen” (1924) och B. Hildebrand, ”Svensk
släktforskning under 1900-talet” (i Ætt og by.
Festskrift til S. H. Finne-Grönn”, 1944)J B.
Erichsen & A. Krarup, ”Dansk historisk
bibliografi. 3. Dansk personalhistorisk bibliografi”
(1917); Chr. M. Munthe, ”Oversigt over hvad
der findes af bidrag til norske slægters
histo-rie i den för 1904 trykte litteratur” (i
Personalhistorisk tidsskrift, R. 5:2, 1905). — Bland
litteratur i övrigt må nämnas: a) för
teoretisk släktvetenskap: J. Wretman, ”Kort
handbok i svensk släktforskning” (1916) och Ella
Heckscher, ”Sex kapitel om släktforskning”
(i939), försedda med talrika hänvisningar; b)
för praktisk släktforskning (om adel se
Adelsmatrikel): arbeten av Rasmus Ludvigsson
(Sveriges förste genealog), J. Messenius, J.
Pering-skiöld och Sofie Brahe; J. Hübner, ”Genealogische
Tabellen” (1719—33, med suppl. 1822—24), med
kommentar av Leuzen (1756) ; G. Anrep,
”Svenska slägtboken” (3 bd, 1871—82); V. Örnberg,
”Svensk slägtkalender” (4 bd, 1884—87),
”Svenska ättartal” (10 bd, 1889—1908); K. A. K:son
Leijonhufvud, ”Ny svensk släktbok” (1901—06);
A. V. Kinberg, ”Gotländska slägter” (2 bd, 1889
—97), vilken fått flera efterföljare för Gotland;
O. C. Ahlström, ”Norrländska slägter” (2 bd,
1890—92); V. Ljungfors, ”Svenska släkter” (4
h., 1908—15; h. 1 jämte T. Uggla); G.
Elgen-stierna, ”Svenska ^läktkalendern” (sedan 1912;
årg. 13, 1943) ; O. & G. Palme, ”Släkten Palme
intill år 1815” (2 bd, 1917); ”Svenska släkter”,
under red. av H. Silverhammar (1948 ff.).
Genée [Jane’], Franz Friedrich Richard,
tysk tonsättare (1823—95). Han vann mest
berömmelse genom sina operetter, bl. a.
”Sjökadet-ten” och ”Nanon”. G. skrev även text till operetter
av Suppé och Strauss liksom till egna verk.
Gene’ll, Sune, läkare (f. 1897 9/s), med. lic.
1928, med. dr 1938; doc. i obstetrik och
gynekologi 1937 och sedan 1948 prof, i samma
ämnen, allt vid Lunds univ. G. är sedan 1938
överläkare vid Malmö allm. sjukhus kvinnoklinik,
till vilken G:s undervisning som univ.-lärare är
förlagd. G:s vetenskapliga skrifter behandla
huvudsaki. gynekologi och endokrinologi.
Gene’lli [d^e-], Giovanni Bonaventura,
tysk konstnär (1798—1868). G. levde i Rom,
München och Weimar, behandlade mytologiska
och klassiska ämnen i Carstens’ anda, med
komposition och abstrakt linjeskönhet som huvudsak.
Han lyckades bäst i sina serier av kopparstick,
”Ur en häxas liv”, ”Ur en konstnärs liv” m. fl. ;
utförde även teckningar till Homeros och Dante.
Ge’nera. plur av genus (se d. o.).
Genera [/e-], besvära.
General [je-] (fr. général, it. generale, av lat.
generälis, allmän), militär titel och grad. Titeln
g. har från medeltidens slut använts för
befälhavaren över en här el. häravd. och för viss tid.
Under 1600-talet har g.-löjtnant flerstädes
betecknat den, som förde befälet närmast under
lands-herren. Först på 1700-talet utbildade sig
g.-graderna och förbundos med ett ständigt befäl.
— Lägsta g.-grad inom större arméer är som
regel brigadgeneral, som oftast för befäl
över brigad el. ev. division. Den vanligast lägsta
g.-graden är 1) generalmajor, i vissa
länder benämnd divisionsgeneral (t. ex. i
Frankrike général de division), vilken som regel
för befäl över en fördelning (division). Nästa
g.-grad är 2) generallöjtnant, i vissa
länder benämnd kår gener al (t. ex. i
Frankrike général de corps d’armée), vilken vanl. för
befäl över en armékår. Inom svenska försvaret
äro f. n. endast cheferna för armén och
flygvapnet g.-löjtnanter på aktiv stat. Den som
regel högsta g.-graden är 3) general, i vissa
länder benämnd armégeneral (t. ex. i
Frankrike général d’armé), vilken oftast för
befälet över en armé. Titeln motsvaras i
Sovjetunionen av generalöverste och i Tyskland
av general av infanteriet etc. G. på
aktiv stat blir i Sverige f. n. endast
överbefälhavaren. — I ett par länder finns en titel
mellan g. och fältmarskalk, näml, i Sovjetunionen
general av armén och i Tyskland
generalöverste. — I Schweiz finns i fredstid
ingen högre titel än överste, varvid dock de tre
högsta överstegraderna (Oberstbrigadier,
-divisionär och- korpskommendant) äro jämställda med
motsv. g.-grader; g. (överbefälhavare) tillsättes
först vid mobilisering. — De flygmilitära
g.-tit-larna följa som regel ovan angiven skala. I
Storbritannien benämnas de dock air commodore, air
vice marshal, air marshal och air chief marshal,
varvid den lägsta titeln motsvarar brigad-g.
G. kallas även inom flertalet religiösa ordnar
den högste ledaren för resp, orden, vilken
väl-jes på ordens generalkapitel vanl. på 3 år
(je-suit-g. yäljes på livstid), residerar oftast i Rom
och lyder omedelbart under påven. Även högste
ledaren för Frälsningsarmén benämnes g.
General- [je-], allmän-, över-, huvud-, t. ex.
generalkarta, generalrepetition, generaldirektör.
Generaladjutant, urspr. högre stabsofficer,
vilken biträdde en armébefälhavare. G. funnos
redan under Karl X Gustav och Karl XI, näml,
en av inf. och en av kav.; Karl XII förordnade
1717, att i högkvarteret skulle finnas g. av
armén och g. av flygeln. Från Gustav
HI:s tid daterar sig befattningen K. m:ts
tjänstgörande g., och ur detta ämbete
utvecklades befattningen Konungens
tjänstgörande g. för armén med
general-adjutantexp. för armén, där
kommandomålen bereddes i fredstid. Tjänstgörande g. för
armén var till 1840 chef för generalstaben,
vilken bl. a. räknade ett antal g.; från 1805 hade
de sistn., då de tjänstgjorde i denna egenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
