Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
835
Geografi
836
na vid nyare tidens början, dels genom
bekantskapen med Ptolemaios’ geografiska arbete.
Dennes atlas utkom f. g. 1472 och blev
grundläggande för den nya tidens kartografi. De
kartografer, som genom sina utmärkta kartor förde
g. framåt, voro bl. a. J. Werner, G. Mercator
och A. Ortelius. Kartografiens framsteg vilade
på och möjliggjorde i sin tur en rik utveckling
av den matematiska g. Redan 1617 utförde
Snel-lius i Holland en triangelmätning, och i
Frankrike verkställdes 1668—70 den första
gradmätningen av Picard. Sedermera gjorde man 1736
—37 jämförande mätningar av meridianbågens
längd, dels i Lappland under ledning av
Mau-pertuis och A. Celsius, dels i Peru under La
Condamine och Bouguer. Härigenom
framställdes, att jorden är en rotationsellipsoid. Samtidigt
med de övriga naturvetenskaperna framträdde vid
denna tid den fysiska g. som vetenskap. Dess
grundare i modern mening är B. Varenius
genom sin ”Geographia generalis”. Hans
förnämsta efterföljare voro fransmannen Buache
(”Atlas physique”, 1754) och svensken T.
Bergman (”Physisk beskrifning öfver jordklotet”,
1766). Av utomordentlig betydelse blev
naturforskaren A. v. Humboldt, för vilken g. var
ren naturvetenskap och vars fysisk-geografiska
samlingsverk ”Kosmos” (1845—62) blev det
förnämsta under flera decennier. Det
kompletterades dock av den svenske botanisten G.
Wahlen-berg, som parallelliserade vegetationsbältena med
isotermerna och härigenom grundade den
geografiska behandlingen av växttäcket. I motsats till
Humboldt ställde K. Ritter människan i g:s
centrum och hävdade som dennas förnämsta
uppgift att uppvisa sambandet mellan natur och
kultur. Denna tankegång upptogs sedermera och
utvecklades omkr. sekelskiftet till den moderna
antropogeografien (numera vanl.
benämnd kulturgeografien) av F. Ratzel
och dennes efterföljare, fransmännen J. Brunhes
och A. Demangeon. Den moderna fysiska g:s
grundare äro F. v. Richthofen och A. Penck,
som behandlat terrängformerna induktivt
genetiskt. Ledande morfolog jämte honom blev
amerikanen W. Morris Davis, vars metod är
deduk-tivt genetisk och vars idéer accepteras av
nästan alla morfologer. Efterföljare till dessa båda
äro bl. a. E. de Martonne, F. Machatschek, S.
Passarge och C. Troll. Den regionala g. har
metodiskt utvecklats av É. Reclus, A. Hettner,
A. Philippson, Th. Fischer och W. Sievers. G:s
och kartografiens historia ha framgångsrikt
behandlats av A. E. Nordenskiöld och K.
Kretsch-mer. Den geografiska vetenskapen är numera
representerad vid de flesta univ. De första
professurerna i g. i Sverige upprättades 1897 i Lund
och 1901 i Uppsala och Göteborg samt 1928 i
Stockholm. Professurerna i Lund och Uppsala
uppdelades 1946 i två, en i natur- och en i
kulturgeografi vid vartdera univ. Vid
Handels-högsk. i Stockholm finnas två professurer i
ekonomisk g. Även handelshögsk. i Göteborg har
en professur i denna ämnesgren.
Sammanslutningar och tidskrifter. Det äldsta
geografiska sällskapet är det 1788 i London
bildade African Association med uppgift att
understödja upptäcktsresor i Afrika. Det första
sällskapet i modern mening är Société de géographie,
stiftat i Paris 1821. Det följdes snart av Die
Gesellschaft für Erdkunde zu Berlin (1828) och
Royal Geographical Society i London (1830).
Sedan dess har det bildats geografiska sällskap i
de flesta länder, icke blott i Europa utan även
i andra världsdelar. Flertalet av dessa sällskap
och föreningar verka ej blott genom föredrag
och genom att utge tidskr. el. andra
publikationer, utan många av de stora sällskapen och
särsk. det främsta av dem alla, Royal
Geographical Society, ha i stor utsräckning tagit
initiativet till nya forskningar och kraftigt understött
dessa. De viktigaste europeiska geografiska
sällskapen äro: I Frankrike: Société de
géographie i Paris (grundat 1821; publikationer:
Bulletin, 1822—99, Comptes rendus, 1882—99,
La géographie, 1900—30, Terre, Air, Mer,
sedan 1931), Société de géographie commerciale
de Paris (1873; Bulletin, 1878—1918, Revue
économique franqaise, 1919 ff.), Société de
géographie de Lille (1880; Bulletin, sedan 1882);
i England: Royal Geographical Society i
London (1830; Journal, 1830—80, Proceedings,
1855—93, The Geographical Journal, sedan
1893); i Skottland: Royal Scottish
Geographical Society i Edinburgh (1884; Scottish
Geographical Magazine, sedan 1885); i
Nederländerna: Koninklijk Nederlandsch
aardrijks-kundig genootschap i Amsterdam (1873;
Tijd-schrift, sedan 1876); i Belgien: Société royale
de géographie d’Anvers (1876; Bulletin, sedan
1876); i Tyskland: Gesellschaft für
Erdkunde zu Berlin (1828; Monatsberichte, 1839—
53, Zeitschrift für allgemeine Erdkunde, 1853—
65, forts, av Zeitschrift, sedan 1866,
Verhand-lungen, 1873—1901, Bibliotheca geographica,
1891—1912), Gesellschaft für Erdkunde i Leipzig
(1861; Jahresbericht, 1861—71, Mitteilungen,
sedan 1872, Wissenschaftliche Veröffentlichungen,
sedan 1891), Verein für Erdkunde i
Dresden (1863; Mitteilungen, sedan 1905),
Geo-graphische Gesellschaft i Hamburg (1873;
Mitteilungen, sedan 1876); i Österrike:
Geo-graphische Gesellschaft i Wien (1856;
Mitteilungen, sedan 1856, Abhandlungen, sedan 1899);
i Schweiz: Société de géographie i Genève
(1858; Le Globe, sedan 1860), Société
neuchå-teloise de géographie i Neuchåtel (1885; Bulletin,
sedan 1885); i Italien: Reale societå
geo-grafica italiana i Rom (1867; Bollettino, sedan
1868, Memoire, sedan 1878); i Spanien:
Sociedad geogräfica nacional i Madrid (1876;
Boletin, sedan 1876); i Portugal: Sociedade
de geographia i Lissabon (1875; Boletim, sedan
1876); i Tjeckoslovakien:
Ceskoslo-venskå spolecnost zemèpisnå i Prag (1894;
Sbornik, sedan 1895); i Polen: Polskie
towarzystwo geograficzne i Warszawa (1918;
Przeglqd geograficzny, sedan 1918); i
Ryssland: Gosudarstvennoj e russkoj e geografitj
es-koje obstjestvo i Leningrad (1845; Isvestija,
se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
