Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladsläktet - Gladstone, 1. William Ewart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Gladstone
26
smärre däggdjur och fåglar, grodor, fisk m. m.
■och bygger bo i toppen på höga träd. Flyttfågel.
Bruna gladan (M. migräns) har
tillfälligtvis anträffats i Sverige.
Gladstone [glä’dston]. i) William E w a r t
G., engelsk statsman (1809 29/12—98 19/s). G:s
fader, slutligen Sir John G., flyttade vid
unga år till Liverpool, blev en av stadens
rikaste köpmän, var led. av underhuset och
upphöjdes till baronet. G. var född i Liverpool,
genomgick 1821—27 Eton och studerade 1828—32
i Oxford. Han invaldes 1832 i underhuset. Han
gjorde sig snart bemärkt som en av
hög-tories’ främsta yngre förmågor, och då Peel
1834 bildade sin första ministär, utnämndes G.
till ”yngre skattkammarlord”, vilket ämbete han
1835 utbytte mot
understatssekreterarebefattning-en för kolonierna. Ministären föll emellertid
redan i april s. å. De närmast följ, åren togo de
kyrkliga frågorna G:s intresse starkt i anspråk.
Han påverkades i hög grad av Oxfordrörelsen och
hävdade i en uppmärksammad bok, ”The State
in its relations with the church” (1838), statens
förpliktelse att sprida den religiösa sanningen
och hämma den religiösa villfarelsen. Då Peel
1841 bildade sin andra ministär, utnämndes G.
till vicepresident i handelsdep.; 1843 fick han
som handelsminister säte i kabinettet. I den
omläggning av det statsfinansiella systemet i
fri-handelsvänlig riktning, som åren 1842—45
genomfördes, tog G. i intimt samarbete med Peel
mycket verksamt del och fördes därvid liksom
denne alltmer över till rena frihandelsåsikter.
Febr. 1845 avgick G. med anledning av ett
re-geringsförslag om höjning av anslaget till det
katolska prästseminariet på Irland. Redan i dec.
s. å. inträdde G. som kolonialminister i Peels
rekonstruerade ministär och avgick med Peel i
juli 1846. G. intog länge liksom övriga peeliter
en obestämd ståndpunkt mellan det konservativa
partiet, med vilket han i allmän politisk och
kyrklig uppfattning hade mycket gemensamt, och
det liberala, vars åskådning han särskilt på det
utrikespolitiska och handelspolitiska området
småningom tillägnade sig. Stor uppmärksamhet
tilldrogo sig de 1851 offentliggjorda brev till Lord
Aberdeen, i vilka G. gisslade Bourbonernas
tyranniska och usla styrelse i Neapel, vilken han
under en vistelse där vintern 1850—51 varit i
tillfälle att på nära håll iakttaga.
I Lord Aberdeens koalitionsministär inträdde
G. (dec. 1852) som skattkammarkansler. Han
framlade 1853 sin första budget; den
genomförde en ny reform av tulltaxan i
frihandels-vänlig riktning samt utsträckte arvsskatten till
fastigheter. Sedan Aberdeens kabinett jan. 1855
sprängts, övergick G. (febr.) i Palmerstons
ministär men avgick redan efter några dagar.
Under de följ, åren var hans ställning till
ovannämnda partier fortfarande rätt oklar; han
förhandlade gång på gång med lord Derby,
tillbakavisade flera anbud att inträda i dennes andra
ministär (1858—59) men röstade mot det
misstroendevotum, som juni 1859 störtade den
konservativa regeringen. I den nya ministären Pal-
merston ingick G. som skattkammarkansler.
Därmed var hans anslutning till det liberala partiet
definitiv, och då efter Lord Palmerstons död
(1865) Earl Russell blev premiärminister, blev G.
underhusets ledare. Under dessa år fullbordade G.
Englands övergång till frihandelssystemet
(handelstraktat med Frankrike och grundlig
revidering av tulltaxan 1860, borttagande av
pappers-accisen 1861 o. s. v.). Han var även en av
huvudkämparna för det förslag till
parlamentsre-form, som 1866 vållade ministärens fall. Som
ledare av oppositionen mot ministären
Derby-Disraeli utövade G. ett avgörande inflytande på
karaktären av 1867 års parlamentsreform genom
de ändringar i regeringens förslag han
genomdrev. Från G. kom också det förslag att avskaffa
den protestantiska statskyrkan på Irland, vilket
störtade ministären Disraeli.
G. kallades nu att bilda sin första ministär
(dec. 1868; själv blev han förste
skattkammarlord). En av den nya regeringens första
åtgärder blev den irländska statskyrkans avskaffande
(1869), icke utan en skarp strid mellan
parlamentets båda hus. 1870 genomfördes en lag, som
reglerade förhållandet mellan jordägare och
för-paktare på Irland. Undervisningsministern W. E.
Forster genomförde en ny skollag. Sluten
omröstning (ballof) infördes 1872 vid val till
underhuset, och armén omorganiserades av
krigsministern Lord Cardwell. Minst bifall skördade
regeringens utrikespolitik; den skiljedom,
varigenom Alabamatvisten 1872 löstes, uppfattades på
många håll, ehuru utan fog, som ett bevis på
regeringens svaghet vid tillvaratagandet av
rikets intressen. Alltsedan 1871 befann sig
regeringens inflytande i sjunkande, och 1873
lyckades Disraeli bereda regeringen ett nederlag i
frågan om det irländska universitetsväsendets
omdaning. En parlamentsupplösning 1874 förde trots
G:s löften om skattenedsättningar Disraeli och
de konservativa till makten med stor majoritet.
G:s ministär avgick i febr. 1874 utan att invänta
parlamentets dom.
Missmodig över den brist på lojalitet och
disciplin G. under de tre sista åren av sin
premiärministertid ansåg sig ha mött från sitt partis sida,
avsade han sig jan. 1875 ledarskapet inom det
liberala partiet och förklarade sig ämna alldeles
övergiva politiken. Han ägnade sig nu i stället
åt litterära sysselsättningar. Massakrerna på
Balkanhalvön och Disraelis turkvänliga politik ryckte
emellertid redan 1876 G. från studiekammarens
lugn, och i både tal och skrift bekämpade han
lidelsefullt regeringens orientpolitik. I slutet av
1879 företog G. sitt ryktbara fälttåg i Midlothian
i Skottland mot Disraelis utrikespolitik. G:s
agitation medverkade avgörande till den svängning
i den allmänna meningen, som genom 1880 års
val åter förde liberalerna till makten.
G. bildade i april 1880 sin andra ministär.
Dennas utrikespolitik blev utpräglat fredsvänlig
för att ej säga passiv. I Egypten tvangs
emellertid regeringen, trots alla försök att hålla sig
utanför krisen, att bombardera Alexandria (1882)
och drevs sedan allt längre in på ockupationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
