Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladstone, 1. William Ewart - Gladstone, 2. Herbert John - Glaeser, Ernst - Glafsfjorden, Glavsfjorden - Glagolitisk skrift - Glaise-Horstenau, Edmund von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Glaeser—Glaise-Horstenau
2S
bana men ådagalade i sin Sudanpolitik en i vida
kretsar klandrad obeslutsamhet, som ledde till
Kartums fall (1885) och general Gordons död.
1884 års parlamentsreform innebar, jämte
radikal omreglering av valkretsindelningen, en
ytterligare utvidgning av rösträtten. Regeringen
nödgades 1881 att gentemot den ursinnigaste
obstruktion från irländarnas sida genomdriva en skarp
tvångslagstiftning. Härtill slöt sig dock en
jordlag, innebärande stora inskränkningar i
äganderätten. Regeringen tillämpade den nya
lagstiftningen med stor stränghet; Parnell och flera av
hans vänner häktades. Men då trots detta oron
på Irland endast tilltog, beslöt regeringen
lösgiva Parnell, som förklarat sig villig att
medverka till orons stillande, i händelse en lag om
oguldna arrenden genomfördes. Forster, som var
minister för Irland, avgick, och hans
efterträdare Lord F. Cavendish blev jämte
understats-sekreteraren Burke mördad i Dublin 6 maj 1882.
G. måste nu återgå till tvångslagstiftningen, och
den nye lordlöjtnanten Earl Spencer lyckades
småningom med fast hand återställa ordning.
I juni 1885 föll G:s andra ministär på en
budgetsfråga. Den konservativa ministär, vilken
bildades med Salisbury som ledare, var
emellertid i hopplös minoritet och lyckades ej vinna
majoritet vid valen på hösten 1885. G. hade nu
småningom förts över till det program för den
irländska frågans lösning, som plägar
betecknas med termen home-rule. Då Salisburys
ministär förklarat sig vilja återgå till
tvångslagstiftningen, störtades den i febr. 1886, och G.
bildade sin tredje ministär på programmet
home-rule för Irland.
G:s övergång till denna politik sprängde det
liberala partiet. I april 1886 framlade G. sitt
första home-rule-förslag. Det förkastades 8 juni
1886, och en parlamentsupplösning resulterade
i betydande unionistisk (home-rule-fientlig)
majoritet; G:s ministär avgick, innan parlamentet
samlades i juli 1886.
G. sökte nu reorganisera den
home-rule-vän-liga delen av sitt parti. 1892 års val gå vo en
svag, på irländarnas röster beroende majoritet
för home-rule. G. trädde i aug. 1892 för fjärde
gången i spetsen för regeringen. Hans andra
home-rulebill (1893) föll emellertid i överhuset.
Avtagande syn och hörsel samt oenighet med
kolleger i fråga om militärutgifterna förmådde
honom att avgå 3 mars 1894. G. framlevde sina
återstående år i lugn på sitt gods Hawarden
Castle. Han avled 19 maj 1898 och begrovs i
Westminster Abbey.
Sin egentliga statsmannastorhet hade G. som
finansman och parlamentariker. Hans enastående
andliga vitalitet, fenomenala arbetsförmåga,
snabbhet och skärpa i uppfattningen, stora
sakkännedom och sinne för detaljer gjorde honom
till en av de bästa finansministrar England ägt.
Som debattör hörde G. till sin samtids främsta.
Utrikespolitiken var den svaga sidan i hans
politiska bana; hans doktrinära nationalism och
obenägenhet för att i tid kraftigt ingripa förde
honom till konflikter, vilkas lösning fordrade
mycket större offer, än en från början kraftig
och målmedveten politik skulle ha krävt. Han
kan icke fritagas från en viss
självtillräcklighet, men hans oegennytta och rena uppsåt
bestridas av ingen.
Bland G:s skrifter märkas ”Studies on Homer
and the homeric age” (3 bd, 1858) och ”Gleanings
from past years” (8 bd, 1879—90), en samling
på olika håll tidigare offentliggjorda essäer. —
Litt.: J. Morley, ”The life of W. E. G.” (3 bd,
1903); P. Knaplund, ”G. and Britain’s imperial
policy” (1927), ”G:s foreign policy” (1935); ”G.
and Palmerston, being the correspondence of Lord
Palmerston with Mr G. 1851—65”, ed. by Ph.
Guedalla (1928); Ph. Guedalla, ”The Queen and
Mr G.” (2 bd, 1933) ; W. E. Williams, ”The rise
of G. to the leadership of the liberal party 1859
—1868” (1934); J. L. Hammond, ”G. and the
Irish nation” (1938).
2) Herbert John G., den föreg:s son,
Viscount G. (1910), politiker (1854—1930), 1880
—1910 medl. av underhuset, var 1894—95
minister för offentliga arbeten under Rosebery, 1899
—1906 ”förste inpiskare” i liberala partiet och
förberedde som sådan genom koalition med
arbetarpartiet vänstervalsegern 1906, 1905—10
inrikesminister under Campbell-Bannerman och Asquith,
var 1910—14 den nybildade Sydafrikanska
unionens förste generalguvernör och high
commis-sioner. Efter 1 :a världskriget var G. den
främste av de liberaler, som i opposition mot Lloyd
George slöto upp kring Asquith.
Glaeser [glä’zar], Ernst, tysk författare
(f. 1902). Han har i romanen ”Jahrgang 1902”
(1928; sv. övers. 1930) skildrat en yngling, som
växer upp under krigsårens tryck, så som detta
kändes i hemlandet, och i ”Frieden” (1930)
fortsatt skildringen genom revolutions- och de
närmaste efterkrigsåren. G. har vidare
offenlig-gjort bl. a. ”Fazit. Ein Querschnitt durch die
deutsche Publizistik” (1929), berättelsen ”Das Gut
im Elsass” (1932) och ”Der letzte Zivilist” (1935;
sv. övers. 1936).
Glafsfjorden, Glavsfjorden, sjö i
Värmland; 45 m ö. h.; 36 m djup; 102 km2.
G. mottager i n. änden Jösseälven och avrinner
åt s. genom Byälven till Vänern. Vid en vik av
G., Kyrkviken, ligger Arvika. Farled genom G.
och Byälven till Vänern.
Glagolitisk skrift (slav, glagolica, av glagol,
ord), se Kyrkslaviska.
Glaise-Horstenau [glai’za-hå’rstanåu], E
d-m u n d von, österrikisk militär, politiker och
historiker (f. 1882), generalstabsofficer 1910—18
och samtidigt krigshistorisk skriftställare, under
1 :a världskriget chef för press- och
informa-tionsavd. i österrikisk-ungerska arméledningen,
expert vid fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk.
1925 blev G. chef för krigsarkivet i Wien. Han
knöt nära förbindelser med ultranationella tyska
kretsar, tidigt även med nationalsocialisterna.
Efter Schuschniggs avtal med Tyskland i juli 1936
blev G. minister utan portfölj och i nov. s. å.
inrikesminister. I febr. 1938, efter Schuschniggs
besök hos Hitler på Berghof, blev han åter minis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
